Detaljreglering skadar fisket

I avhandlingen Sea Change – Social-ecological co-evolution in Baltic Sea fisheries av Jonas Hentati Sundberg finns en artikel om hur fiskeregleringar påverkar fisket. Avhandlingen slutsats är ganska klar. Detaljerade fiskeregleringar skapar ett oflexibelt fiske där yrkesfiskare har svårt att anpassa sitt fiske till beståndsförändringar och andra problem med fiskebestånd och natur. Detta leder till ekonomiska problem för yrkesfisket som de inte skulle fått om de kunnat ställa om fisket till andra områden och andra arter.

En av orsakerna till dessa problem är regleringen med licenser som förutom i vissa undantagsfall bara möjliggör en sorts fiske för de som innehar licensen. De som får fiska sill och skarpsill får inte fiska torsk osv. Sammantaget har detta lett till en specialisering i det storskaliga fisket utan flexibilitet och omställningsmöjligheter. I det småskaliga fisket har det lett till att de utestängs från vissa fisken då det är nödvändigt för dem att vara flexibla för att kunna överleva som fiskare. De fisken de lämnar är ofta lönsamma fisken med licensförfarande då licenser utestänger dem från att fiska blandat. Licenssystemet (tillståndssystemet) motverkar sålunda ett långsiktigt ekologiskt hållbart fiske och en positiv utveckling i fiskelägena.

Under flera år ledde detta till kraftiga ekonomiska problem i fiskeriföretag inriktade på torsk. Under en period när torsken var mager och full med sälmask kunde de inte fiska torsk då det blev olönsamt. Om de de då hade kunnat ställa om till annat fiske, exempelvis skarpsillsfiske, hade de kunnat klara ekonomin på ett bra sätt. Men det kunde de inte då det inte är tillåtet att ha pelagisk licens tillsammans med torskfisketillstånd på en båt. För vissa större fiskebåtar från vätskusten fanns det dock lösningar, några har också efforttillstånd för fiske i Västerhavet och kunde istället fiska kräfta och fisk där. Andra kunde utan problem gå upp till Bottenhavet för att fiska sill på den fria kvoten där. Fiskebåtar från östkusten hade inte samma möjligheter eller inte samma traditioner med ett mobilt och rörligt fiske varvid de drabbades hårdare. Framförallt gynnades större fiskeriföretag från Västkusten då de har fler än en båt och därför lättare kan variera sitt fiske genom att de olika båtarna har olika tillstånd och licenser.

Detaljregleringen gynnar på så vis de större fiskeriföretagen på de mindre bekostnad. Det finns all anledning att minska detaljstyrningen och den överdrivna regleringen uppifrån (från staten)i fisket och ersätta den med mer lokalt och enskilt ansvar. Det skulle vara bra både för fiskebefolkningen och fiskbestånden på lång sikt. Detta har gjorts i det pelagiska fisket vilket lett till ett mer ekologiskt långsiktigt hållbart fiske, minskat antal stora fiskebåtar och bibehållet antal små fiskebåtar.

Tyvärr går myndigheter och regeringen i direkt motsatt riktning. De ökar detaljstyrningen genom orimliga regler kring landningsskyldigheten och tvåveckorsransoner istället för att släppa detaljregleringen till fisket och yrkesfiskarna själva. Deusom detaljregleras redskapen så även där blir det minskad flexibilitet. Den som kanske vill byta garnfiske mot snurrevadsfiske för att undvika sälskador eller bottentrål mot snurrevad för att minska skadorna på havsbottnar kan då inte göra det osv. Avhandlingens artikel om regleringar fokuserar på Östersjön men författarna menar att den detaljreglering som idag finns sannolikt slår än hårdare i andra hav där komplexiteten i fisket och ekosystemen är större.

Det är omvittnat att väldigt få demersala fiskare (fiskfiskare, kräftfiskare och räkfiskare) på västkusten idag klarar av att följa regelverket som finns. Att böter utdöms för minsta lilla förseelse är mycket vanligt och nästan ingen fiskare kan klara sig utan att nån gång få böter för nånting. Ett sådant system leder till lågt förtroende till myndigheter bland fiskare, till felrapportering och olagliga metoder vilket omöjliggör korrekta beståndsuppskattningar och korrekta beslut om regleringar. Yrkesfiskare blir obenägna att hjälpa myndigheter och beståndsuppskattningar blir felaktiga då de som främst berörs inte deltar i besluten och bedömningarna. På lång sikt är sådant ett hot mot ett ekologiskt hållbart fiske och mot fiskelägesbefolkningen längs Sveriges kuster.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sea Change, Jonas Hentati Sundberg, Fiskeregleringar, Detaljstyrning, Ekologiskt hållbart, Storskaligt fiske, Småskaligt fiske, Yrkesfiske, Östersjön, Sill, Skarpsill, Torskm, Fiske