Det här med bottentrålning

Bottentrålning skadar och påverkar botten. Det är alla överens om. Det finns områden där bottentrålning kan innebära allvarliga skador på botten och det finns områden där det i stort sett inte innebär några skador alls. Det finns områden där bottentrålning inte kan genomföras och det finns områden där bottentrålning sker hela tiden.

En fiskare jag pratade med menade att bottentrålning är att jämföra med plogning och jordbearbetning i jordbruket. Det senare förstör en massa liv och utrotar en massa växter och djur på land. Växterna hänvisas till mindre områden där det inte plogas och odlas. Bottentrålning innebär på vissa områden motsvarande förstörelse av djur och växter.

Det finns dock också en stor skillnad. Medan plogning i allmänhet bara sker en gång om året sker bottentrålning massvis med gånger under samma år.  Det betyder att bottentrålning påverkar livet mycket kraftigare än plogningen påverkar växtlighet och djur på land. Sammantaget innebär dock odlingen på land troligen lika omfattande förändringar i djur- och växtliv som bottentrålningen till havs. Det förstnämnda är det inte längre nån som säger nåt om men det sistnämnda är nåt vi som nästan alltid diskuteras när fiske diskuteras.

Samtidigt tas det väldigt liten hänsyn till att det bara kan bottentrålas på vissa sorters bottnar och att olika bottnar är olika känsliga för bottentrålning. Pä stenrev och hårda bottnar är det besvärligt att bottentråla. Trålen fastnar och kan gå sönder. Därför är det många sådana områden som det inte trålas på. Samtidigt är det också på sådana områden som bottentrålning skadar mest. Växtligheten är känslig och skadad växtlighet återhämtar sig mycket långsamt. Det förekommer bottentrålning på en del sådana områden och det är kanske där det borde sättas in insatser för att begränsa bottentrålningen. Av denna anledning och att själva reven kan förstöras av bottentrålning så är det vanligt med trålfiskeförbud. På många hårda bottnar är det också så att det inte går att använda bottentrål då redkapen kommer att gå sönder.

På sandbotten gör bottentrål mycket mindre skada. Sanden påverkas kraftigt av vindar, vågor och strömmar i vattnet. Faktiskt mer än av trålning. Växtligheten och djurlivetär anpassat till detta och hämtar sig snabbt. Bottentrålning på såna områden förefaller oproblematisk ur den synpunkten.

Lerbottnar utgör ett mellanting mellan stenrev/hård botten och sandbotten. På lerbottnar trålas det mycket. Det är i sådan områden som havskräftor lever nedgrävda i botten. Många djur lever faktiskt nergrävda på botten i sådana områden. Bottentrålningen i dessa områden är de som sammantaget orsakar flest skador även om bottnarna inte är lika känsliga som hårdbottnar. Att det ändå blir mer skador beror på att de trålas väldigt mycket och väldigt ofta. Växtlighet och djurliv får inte tid att återhämta sig. Förhållandena i dessa områden påminner om förhållandena i jordbruksområden på land.

Förutom naturområden kring rev och annat är trålning förbjuden nära kusten i de flesta länder. Såväl i Danmark som i Sverige. Dessutom finns det trålförbudszoner i andra områden för att skydda lekplatser för bl.a. torsk eller för att det skulle kunna innebär problem för sjöfarten. Det sistnämnda är anledningen till trålfiskeförbudet i Öresund. Det betyder att det finns ganska omfattande områden där bottentrålning är förbjuden. Såväl i Sverige som Danmark och utan att dessa områden med nödvändighet har nån form av naturskyddsstatus som Natura 2000, nationalpark eller liknande.

Att generellt förbjuda bottentrålning som vissa miljöorgansiationer verkar vilja göra är med andra ord inte rimligt. Speciellt med tanke på att en del fisken inte kan utföras med andra redskap. Det finns inget annat sätt att fiska räka långt ute till havs, inte heller kan burfiske av kräfta utföras i alla områden som trålas. Rent resursmässigt och arbetsmässigt skulle det inte heller kunna fungera.

Torsk och plattfisk kan fångas med garn eller i torsken fall också med krok (backor) men det kan inte utföras överallt. Plattfisk kan med fördel fiskas med snurrevad. Det finns som jag ser det därmed metoder som vid fiske på torsk- och plattfiskar i vissa falla kan ersätta bottentrålning i områden där den förbjuds även om detta handlar om ler- och sandbottnar där bottentrål är vanligt och alltid möjligt. På hårdbottnar och andra bottnarnära kusten där bottentrålning inte kan genomföras av olika skäl  är burfiske av kräfta redan idag det vanliga. På både ler- och sandbottnar är snurrevad ett bra alternativ medan backefiske (långrevsfiske) är ett bara alternativ på alla typer av bottnar.

Bottentrålning kanske därför inte alltid är så skadligt som vi tror och när det är skadligt kanske inte alltid mer skadligt än vad jordbruket är på land. Men det finns också möjligheter att byta fiskeredskap och fiskemetod i vissa fall och under vissa omständigheter.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Trål, Bottentrål, Bottentrålning, Trålfiskeförbud, Trålförbud, Fiske, Demersalt fiske, Räkfiske, Kräftfiske