Finns det egentligen några piratfiskare i nordvästeuropa?

Det tvivlar jag på. Det finns fiskare som på ett utstuderat och medvetet sätt brutit mot reglerna genom att landa svart. Det har skett i det skotska pelagiska fisket i stor skala bara för några år sen och för en 15-20 år sen också i svenskt och danskt pelagiskt fiske. Det finns fiskare som bryter mot regerl om landningskyldighet och utkastförbud. Det förekommer sannolikt ständigt inom det småskaliga demersala fisket i Danmark, Sverige och många andra länder. Det finns fiskare som får böta för att de uppskatta mängden skarpsill i en sillfångst fel, andra som får böta för att de kommer 10 minuter för tidigt till hamnen. Eller för sent till hamnen. För att de glömt fylla i en siffra i nån blankett. För att de missat att räkna en fiskart, bedömt en fisk som tillhörande fel fiskart osv.,

Orsaken till detta är inte i första hand profithungriga yrkesfiskare utan att regler och lagar inte går att följa. Naturligtvis finns det också yrkesfiskare som bryter mot lagen för att kunna tjäna mer, men vanligare är att de bryter mot lagen för att kunna överleva. Det är så svårt att följa lag och regler att en mycket stor del av alla de som ägnar sig åt demersalt fiske drabbas av böter på en regelbunden basis. Men att kalla alla de fiskare som får böter och som någon gång begått ett lag- eller regelbrott i fisket för piratfiskare som miljövänner ofta gör är oseriöst och inte rättvist. Ett typexempel på ett sådant språkbruk utgörs av Hanna Flennemo på Supermiljöbloggen som i praktiken kallar alla fiskare för piratfiskare

Det går inte att åtgärda olagligt fiske genom ökade kontroller. Det är helt enkelt omöjligt att till en rimlig kostnad kontrollera fångsten ute till havs. Inte ens med kameror ombord kan det fungera ordentligt, men det skulle sannolikt bli bättre, billigare och lättare att kontrollera båtarna. Det finns dock ingen möjlighet att se igenom all film från 1000-tals båtar som fiskar varje dag så möjligheterna med kameror ombrod ska inte överdrivas.

Däremot är det möjligt att kontrollera redskap. Att införa krav på selektiva redskap i vissa fisken skulle därför kraftigt minska sådant som olagliga utkast och svartlandningar. Alla som fiskar kräftor inom EU borde använda redskap med den svenska kräftristen. SELTRA-trål som är det vanliga i Danmark skulle helt enkelt förbjudas vid kräftfiske i Kattegatt och delar av Skagerak. Kraven på fler och utökade kontroller som miljörörelsen alltid för fram, nu senast exemplifierat av artikeln av Hanna Flennemo, är därför helt orimliga, oseriösa och orealistiska.

Ett regelsystem måste utformas så att det kan följas, fisket måste ges förutsättningar för att bli lönsamt. Lönsamma fiskeriföretag fuskar mindre. Regler och lagar måste harmonieras mellan EU-länderna för att undvika illojal konkurrens. Kvoter kan inte flyga upp och ner med stora tal mellan olika år. Regelverket måste bli flexibelt så yrkesfiskare kan anpassa fisket efter de arter som finns i stor mängd och låta bli de arter som finns i liten mängd. Yrkesfiskarn måste själva få styra sitt fiske och de byråkratiska regleringarna måste vara så få som möjligt. Det är inte mer övervakning som behövs utan rimliga förutsättningar för ett hållbart och lönsamt fiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Böter, Utkast, Piratfiskare, Regelverket, Lagar, Fiskeregler, Kvoter, Tjuvfiske, Demersalt fiske, Pelagiskt fiske, Miljö, Fiske, Kattegatt, Skagerak, Nordsjön, Östersjön