Blåfenad tonfisk är inte längre utrotningshotad

I svensk media uppmärksammades ett stim med blåfenad tonfisk (BFT) utanför Måseskär då det var länge sen några svensk fritidsfiskare såg blåfenad tonfisk. Yrkesfiskare har däremot observerat och fångat BFT som bifångst under några år.

I Norge finns det till och med ett kommersiellt fiske på tonfisk på prov sen några år tillbaka. En eller två båtar brukar varje år (med start år 2014) få tillstånd att fånga fonfisk, oftast en snörpvadsbåt och en backebåt (långrevsbåt, linbåt). 2016 är det enbart snörpvadsbåten Hillersøy som har tillstånd. De har en kvot på 32 ton medan hela Norges kvot är 43,7 ton. Resterande del av kvoten utöver Hillersøys kvot är bifångstkvot.

Inte bara norska fiskare får BFT som bifångst, det får även svenska och danska. Problemet för danska och svenska yrkesfiskare har att de inte kan tjäna nåt på att få tonfisk som bifångst. De har inga kvoter och fick förr inte landa den. Med landningsskyldigheten måste de landa den, men utan kvoter får de inte sälja den. Danska fiskare har dock lyckats få ett begränsat tillstånd att landa blåfenad tonfisk.

I fredags fångade Hillersøy 190 stycken blåfenade tonfiskar, eller makrelstørje som det heter på norska. Fångsten kommer  all sannolikhet ge en rejäl inkomst för Hillersøy och dessa ägare. Fångsten applåderas också av fiskeriforskare i Norge:

Først trodde kaptein Tore Hillersøy det var snakk om 25–30 fisk. Ikke verst det. Neste morgen var fasiten klar: 190 fisk, med en vekt per fisk på mellom 170–300 kilo.

I Bergen kunne landets kanskje fremste tunfiskforsker, Leif Nøttestad, slippe jubelen løs.

– Dette er et historisk øyeblikk! Det er helt fantastisk. Mange trodde den var borte for alltid, sier forskeren som holder til ved Havforskningsinstituttet i Bergen.

Nøttestad forklarer at for en ti års tid siden begynte alle varsellamper å blinke.

– Det var mye tyvfiske, og veldig mange båter med kvoter i Middelhavet. Forskerne hadde advart i mange år, og i 2006 besluttet den atlantiske tunfiskkommisjonen å gå til krig mot tyvfiskerne, sier han.

Tunfiskkommisjonen består av 49 stater og EU. Kommisjonen bestemmer de internasjonale kvotene for tunfisk hvert år.

Det ble besluttet å økte antall kontroller for å ta knekken på tyvfisket og de kuttet i kvotene. Mer enn 1000 skip med kvoter i Middelhavet ble skrapet.

– I tillegg etablerte de fangstsertifikater. For hver av fiskene Hillersøyen dro opp natt til fredag, vil det følge et sertifikat hvor det står at fisken er tatt i henhold til kvoten, sier Nøttestad.

Anledningen till att Norge kan ha ett kommersiellt fiske av BFT på prov är att den blåfenade tonfisken i Atlanten återhämtat sig rejält och inte längre anses utrotningshotad. Enligt alla uppgifter fiskas Atlantisk BFT långsiktigt och biologiskt hållbart. Endast fyra tonfiskbestånd fiskas på ett ohållbart sätt i hela världen:

Pons et al. (2016) found that, up to 2014, only 8 stocks, out of 22 commercial tuna stocks (36%), had abundance below that which would produce maximum yield. Only four stocks are now fished at rates that are higher than would produce maximum yield, and only 2 (Pacific Bluefin tuna and Bigeye tuna in the Western Central Pacific) are fished so hard the stocks are threatened with collapsing to very low abundance.

Tonfisk

Stock status relative of commercial tunas to target reference points (dashed lines) for fishing mortality (FMSY) and biomass (BMSY). Horizontal and vertical dashed lines show MSY target reference points. The area of circles is proportional to MSY (mt). Figure from Pons et al. (2016).

Beståndet av BFT i Atlanten har sakta ökat sen åtgärderna sattes och sen 3-4 år tillbaka har ökningen av beståndet accelererat. Genom att sill- och makrillbestånden också ökat har livsbetingelserna för den blåfenade tonfisken också blivit bättre vilket underlättat beståndsökningen. Att vattnet blivit något varmare har sannolikt inget med saken att göra då det förr i tiden när det var mycket kallare också fanns blåfenad tonfisk här.

I nordiska farvatten lever den förutom på sill och makrill också på blåvitling (kolmule). Genom återhämtrningen av beståndet har tonfisk de senaste åren därmed blivit allt vanligare i svenska vatten. Kanske är det dags att också svenska yrkesfiskare får möjlighet att landa tonfisk.

Att blåfenad tonfisk i Atlanten inte är utrotningshotad är något som miljöorganisationen Oceana håller med om och de stöder också ökat fisket av BFT. När svenska journalister upprepar påståendet om att blåfenad tonfisk rent generellt skulle vara utrotninghshotad har de med andra ord helt fel och de visar upp den vanliga arrogansen och okunnigheten kring yrkesfiske. Det är lätt att ta reda på hur det verkligen är. Bara att kontakta mig, forskare eller yrkesfiskare. Faktiskt bara att göra en Google-sökning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

PS. Att tonfisken försvann från nordiska farvatten berodde främst på två saker. Överfiske av sill i Nordatlanten och Nordsjön på 1950- och 1960-talen samt överfiske av blåfenad tonfisk i Norge på 1950- och 1960-talen och i Biscayabukten och i Medelhavet från samma tid och några decennier senare. Den blåfenade tonfisken försvann alltså från Norden främst på grund av att bytesfisken försvann men också på grund av för hårt fiske på tonfisk. Ola Wong i SVD har därför delvis fel då han påstår att bara överfiske av tonfisk var orsaken. Han har också om att ett totalt fiskestopp behövs. Den blåfenade tonfisken i Atlanten har redan delvis återhämtat sig och mer är på väg.

Advertisements