I tidningen Hav och Vatten har Peter Ronelöv Olsson, ordförande i Sveriges Fiskares PO (SFPO) uttalat sig om vad han önskar sig av 2017. Hans önskningar påminner en hel del av vad jag tycker även om vi uttrycker oss lite olika:
Jag önskar att människor i allmänhet får bättre kunskap och förståelse för hur fisket fungerar. I debatten kan det ibland låta som om vi yrkesfiskare inte alls bryr oss om miljön utan ägnar oss åt något slags rovdrift. Men, att kräva förbud mot trålning är som att förbjuda plöjning eller harvning av våra åkrar. Nyligen kom en rapport som visar att vissa arter mår bra av trålningen. Trålning kan, enligt mig, ses som att vi brukar och vårdar havets åkrar. Ett hav i balans med bra bestånd är livsviktigt för oss yrkesfiskare, det är inte bara en övertygelse utan kalla fakta. Om vi inte har ett hav i balans så har vi inte heller ett yrke, en försörjning.
Vi står inför stora förändringar under 2017, då förhoppningsvis ett nytt system med överförbara fiskemöjligheter införs i bland annat torsk och räkfisket. Jag menar att det skapar bättre ordning, ger den enskilde fiskaren mer ansvar och bättre ekonomi, samt minskar utkast av fisk. Jag kommer att fortsätta jobba stenhårt för att vår organisation ska utveckla ett mer selektivt fiske och selektiva redskap som yrkesfiskare kan testa.
Själv har jag uttryckt delvis samma tankegångar i många inlägg både om trålning och yrkesfiskares inställning till fiske. Mitt fokus har dock i allmänhet varit på det pelagiska fisket som ju sen länge löst sina problem med överkapacitet, för många båtar och dålig lönsamhet. De problem som det demersala fisket idag brottas med. Förslaget på begränsat överförbara fiskerättigheter är ett steg på vägen mot en lösning av det demersala fiskets problem men går tyvärr inte riktigt hela vägen.
Det är önskvärt att folk slutar slänga glåpord och sprida fördomar och falska uppgifter om det storskaliga pelagiska fisket. Det pelagiska fisket dammsuger inte haven, de fiskar i enlighet med vetenskapligt och politiskt beslutade kvoter och deras fiske hör till de mest hållbara och miljövänliga som finns i Sverige. De använder inte bottentrål i nån större utsträckning (vid tobisfiske förekommer det) och de förbrukar lite bränsle i förhållande till fångsten. De konkurrerar också allt mindre med kustnära fiskare då de senare allt mer fiskar annan fisk och i andra områden än det pelagiska fisket. Den motsättning mellan kustnära fiske och storskaligt fiske som ofta målas upp i media och av miljörörelser har med åren blivit allt mindre och allt oviktigare. Verkligheten har förändrats men opinionen har inte hängt med.
Det är dags med en mer positiv syn på fisket och yrkesfiskare. För som Peter Ronelöv Olsson säger är ett hav i balans med bra bestånd livsviktigt för alla yrkesfiskare. För utan fisk i haven kan de inte försörja sig. Det är därför viktigt med regler och förvaltningssystem som yrkesfiskarna förstår, accepterar och som de kan styra över själv. Överförbara fiskerättigheter är en del av det som behövs för att det ska vara möjligt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sveriges Fiskares PO, Överförbara fiskerättigheter, Miljö, Miljövänligt fiske, Kustnära fiske, Storskaligt fiske, Peter Ronelöv Olsson, SFPO, Fiske, Pelagiskt fiske, Demersalt fiske, 2017
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.