Torsktrålning förbjudet i västra Östersjön

Västra Östersjön betyder för svensk del vattnen söder om Skåne och väster om Bornholm samt Öresund. I Öresund är trålning förbjudet och där fiskas enbart med passiva redskap. Söder om Skåne fiskas det normalt även med trål.

Inför 2017 har torskkvoten i västra Östersjön minskat kraftigt jämfört med 2016 (från 1 978 ton till 870 ton). Detta har föranlett Havs- och vattenmyndigheten att införa torsktrålningsförbud i västra Östersjön genom att inom ramen för det nya förvaltningssystemet fördela alla fiskerättigheter för torsk till båtar som fiskar med passiva redskap.

Inget fiske med trål efter torsk kommer få bedrivas i västra Östersjön. De som fiskar med trål kommer ha möjlighet att bedriva fiske efter torsk i östra Östersjön. Den totala svenska kvoten för torsk i västra Östersjön år 2017 är 870 ton. Av detta har 860 ton lagts på kustkvoten vilket ger resultatet att inget trålfiske kan och får bedrivas i västra Östersjön. Denna fördelning har mötts av kritik från ett par yrkesfiskarorganisationer. SFPO:s ordförande Peter Ronelöv Olsson skriver så här på deras hemsida:

Havs- och vattenmyndigheten har UTAN någon form av samråd, men hela tiden med undvikande svar, stoppat trålfisket i västra Östersjön. Detta kanske är en eftergift för miljörörelsen och den okunniga debatt som pågår i media. Myndigheten kanske ska läsa de rapporter som SLU har tagit fram om s.k. skadeverkningarna som trålfisket gör. Sanningen ÄR att där trålfiske sker ÄR biodiversiteten större! Vi kommer givetvis avkräva Hav på svar.

Även HKPO är kritiska:

Det andra vi redan nu kan konstatera är att HaV delat ut hela den västra torsk-kvoten till det passiva fisket, utan att samtidigt kompensera trålfisket för bortfallet. Detta innebär att de trålare som har haft en stor del av sin historiska fångst i det västra området då mister en stor andel av fiskemöjligheterna för 2017 (de får endast en tilldelning efter sitt historiska fiske i det östra området). Fördelningen som HaV sammantaget har gjort i de båda områdena är därför orättfärdig och behöver snarast rättas till.

Som jag ser det så har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) knappast haft nån möjlighet att agera annorlunda. Huvuddelen av det svenska torskfisket i västra Östersjön sker med passiva redskap och i det förslag om ny fiskeriförvaltning som lades fram av HaV inför 2017 och som accepterats av de två nämnda fiskeriorganisationerna framstår det tydligt att kustnära fiske med passiva redskap ska gynnas vid fördelning av fiskerättigheter. Med den kraftiga sänkning av kvoten för torsk i västra Östersjön som ägt rum har därför HaV varit mycket begränsade vad det gäller fördelningen av fiskerättigheter.

De trålare som fiskat i västra Östersjön är i huvudsak från andra områden än södra Skåne och Öresundskusten. De har därför sannolikt inga större problem med att flytta fisket till östra Östersjön, dvs öster om Bornholm.

Samtidigt råder det också totalt torskfiskeförbud i västra Östersjön under perioden 1 februari till den 31 mars 2017.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Havs- och vattenmyndigheten, HaV, SFPO, HKPO, Sveriges Fiskares PO, Havs- och Kustfiskarnas PO, Torskkvoter, Västra Östersjön, Kustnära fiske, Passiva redskap, Kustkvot, Troskfiske, Fiske, Demersalt fiske, Östersjön, Öresund, Skåne