Myterna om nya fiskare och nyrekrytering

I svenskt fiske har traditionen alltid varit att yngre personer i redan etablerade fiskarfamiljer är de som etablerar sig som nya i fisket. Det har i alla tider varit mycket ovanligt att personer som inte har fisket i familjen börjat fiska. För svenskt fiske har det senare med andra ord inte varit viktigt och inte varit vanligt. Aldrig nånsin. Det har alltid varit svårt för utomstående att etablera sig. Det har alltid varit svårt för nya att skaffa det kapital som behövs och det hårde fiskaryrket har aldrig utgjort en lockelse för unga människor från familjer som inte varit fiskarfamiljer.

Det fokus som därför finns på nyetablering av unga fiskare som kommer från andra familjer än fiskarfamiljer i riksdagens utvärdering av det pelagiska systemet och i andra sammanhang är därmed löjligt. Det bygger på en falsk mytbildning. Det är ingen viktig fråga och den typen av nyrekrytering och nyetablering har aldrig spelat nån roll i Sverige som ju helt saknar rena fiskarutbildningar av de slag som finns i Norge och Danmark. Utan sådant kommer fiske alltid att vara och har därför också alltid varit ett yrke som ärvs. Nyrekryteringen har skett, sker och kommer att ske genom att yngre släktingar tar över. Det som då behövs är att göra det lätt för unga personer i de familjer och släkter som redan har fiskeriföretag att ta över.

Nyrekryteringen genom familjen är något som fungerar väl inom det pelagiska fisket där min generation, födda på 1950-och 1960-talen tagit över ledningen av företagen de senaste10-15 åren och där en yngre generation börjat ta över och tagit över skepparsysslor och annat under de senaste åren. Att arbeta på moderna pelagiska båtar är attraktivt och det innebär i jämförelse med mycket annat fiske en bra arbetsmiljö. Idag är detta sannolikt de vanligaste sättet för nya unga fiskare att komma in i fisket. Även i fall då personerna inte har äldre släktingar som är fiskare. Genom goda förtjänster och traditionella betalningssystem där förtjänsterna delas kan unga fiskare också bygga upp ett kapital genom att arbeta på stora pelagiska båtar. Kapital som sedan kan användas för att köpa en egen båt för mer småskaligt fiske eller köpa en andel i det stora pelagiska fiskeriföretaget. I ett antal större fiskeriföretag har unga fiskare också blivit delägare.

I brist på kapital förekommer det även att äldre släktingar och äldre släktingars fiskeriföretag köper en båt som de sen låter de unga sköta eller som de hyr ut till andra fiskare utanför företaget/familjen. Företaget överlämnas sedan gradvis till de yngre på samma sätt som också sker i de stora pelagiska fiskeriföretagen.

Behovet och vikten av nyrekrytering utifrån ska därför inte överdrivas vilket jag tycker de gör i riksdagens utvärdering av det pelagiska fisket. Det finns faktiskt inte inget än fördomar och förutfattade meningar som visar att det pelagiska systemet lett till att det blivit svårare för unga fiskare att etablera sig. I själva verket är det nog tvärsom. Det pelagiska systemet har snarare underlättat för unga människor att börja med fiske. Men det förutsätter att en fiskarkultur lever kvar, att yrket är tillräckligt attraktivt och tillräckligt lönsamt. Går det inte att leva på fisket är det få unga som vill börja. Det förutsätter också en vilja till risktagning och chansning.

Under det gamla ransonssystemet var nyrekryteringen till yrkesfisket i Sverige närmast obefintlig. Inga unga vill ta över. Men det nya pelagiska systemet har detta ändrat sig rejält inom det pelagiska fisket. I det demersala fisket har det däremot varit stora problem med detta, främst beroende på snåriga och krångliga regler med instängning som följd och dessutom på grund av dålig lönsamhet med medföljande problematik med olagliga och oetiska utkast av fisk.

Kontentan av detta är att riksdagens utvärderingsgrupp i grunden har helt fel. Det pelagiska systemet har inte försvårat nyrekytering. Nyrekrytering utifrån har varit icke-förekommande under mycket lång tid. Det har allltid varit svårt. Min uppfattning är att det pelagiska systemet istället gjort det lättare för nya, oavsett om de är arvtagare till äldre släktingar eller helt utifrån kommande unga yrkesfiskare. Lönsamt fiske har gett möjligheter till goda inkomster och sparande, dvs byggnad av kapital. Det har blivit lika attraktivt att fiska med en pelagisk fiskebåt som att ta ett jobb på land.

Nyrekrytering av personer från familjer som inte varit fiskare i generationer har alltid varit ovanligt och det är sannolikt inte ovanligare idag än tidigare, kanske till och med vanligare idag än under ransonssystemens gyllene dagar. Att fokusera på detta är ett stort misstag av riksdagsgruppens uppföljningsgrupp. De konstruerar och förstärker rena myter utan sanningsinnehåll.

Det stora hindret för nyrekryteringar direkt till det småskaliga fisket är inte det pelagiska systemet utan mer sannolikt krångliga regler och myndighetsmotstånd.

Det är också en ren fantasi att många småskaliga fiskebåtar skulle ge en större sysselsättning som en del intervjuade i riksdagens uppföljning hävdar. Fiskeriföretagen på Rörö sysselsätter idag 60-70 personer på sina fiskebåtar. Skulle de fyra stora pelagiska båtarna ersättas med båtar som kan fiska längs kusten och småskaligt skulle det behövas en 20-30 båtar. Det skulle inte finnas underlag för så mycket fiske i de kustnära vattnen. Arbetsmiljön och lönsamheten skulle vara sämre. Olycksrisken större. Föreställningen att kustnära fiske skulle ge fler jobb än långväga storskaligt pelagiskt fiske är en schimär, en falsk föreställning.

Slutligen är det enligt riksdagens uppföljning och utvärdering klarlagt att det pelagiska systemet underlättar generationsväxling inom existerande fiskeriföretag.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Generationsväxling, Lönsamhet, Sysselsättning, Nyrekrytering, Unga fiskare, Pelagiska systemet, Utbildning, Fiske, Pelagiskt fiske