SFPO vänder sig mot nytt naturreservat i södra Kattegatt

Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO) har i ett remissvar i frågan om upprättande av ett naturreservat i södra Kattegatt uttalat sig starkt negativt. De avstyrker förslaget bl.a. med hänvisning till miljöbalken (MB) och Internationella Havsforskningsrådet (ICES):

Svenskt yrkesfiske, en av Sveriges basnäringar och företagsamhet på naturens villkor, behöver för att kunna fiska platser som det är lönsamt att fiska på. I ljuset av alla de skydd som redan har inrättats eller är på väg att inrättas (N2000, Ospar, Helcom, nationalparker och -reservat m.m.) är det minst sagt problematiskt att snart sagt allting ska skyddas till havs i det att antalet fiskeplatser minimeras i ett accelererande tempo.

Det svenska yrkesfisket bedrivs i enlighet med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och regleras på EU-nivå. Det svenska yrkesfisket är företrädesvis småskaligt och selektivt, helt i linje med lagstiftarens intentioner. Ändock ska det inrättas skydd för snart sagt allting, resultatet av denna skyddsiver är att man riskerar att ”skydda bort” en av Sveriges basnäringar – yrkesfisket, vars bedrivande nästan alla ställer sig bakom. Paradoxalt nog finns allt skyddsvärt kvar trots alla grundlösa påståenden om yrkesfiskets och bottentrålningens fruktansvärda effekter, detta borde rimligen föranleda en eller annan fundering kring frågan om bottentrålning och behovet av skydd.

Hade man applicerat samma resonemang som man använder för att skydda havsområden på land så hade det inneburit att jordbruk och snart sagt nästan all annan mänsklig verksamhet skulle inskränkas så långt att det moderna samhället skulle vara i seriös fara. Det är en stor tragik att havet har blivit en lekstuga för gröna fundamentalister, säkerligen välmenande, men ack så kunskaps- och faktafattiga.

När man inledningsvis säger att det inom en överväldigande del av det aktuella området sedan ett antal år gäller ett totalt fiskeförbud känns det som att man triumferar med detta. Sanningen är att området inrättades bilateralt mellan Sverige och Danmark för att skydda Kattegattstorsken. Dennas status är nu långt mycket bättre än vad den var då och det finns ingen egentlig anledning att ha kvar detta områdes permanenta fiskeförbud, se t.ex. www.ices.dk. När man säger att syftet med det förslagna reservatet är att bl.a. söka säkerställa att denna återhämtning ges möjlighet att fortgå försöker man kringgå gällande regelverk – ett område som inrättats för ett syfte och som fyllt sin funktion bör lämpligen och rimligen avskaffas; detta gäller det området med totalt fiskeförbud, det ska inte transformeras in till något annat bara för att någon anser att det vore lämpligt att göra så.

Sverige som nation har sig tilldelat fiskekvoter. Det torde vara i nationens samhällsekonomiska intresse att dessa nyttjas till allas bästa i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser, främst utifrån ett MSY-perspektiv.

I samrådet omtalas fisket med bottentrål som oselektivt, detta är en direkt felaktighet, eftersom det svenska fisket med artsorterande rist är synnerligen selektivt och prisat just för denna egenskap. Det utstrålar en synnerligen negativ inställning till yrkesfisket att inte göra en seriös faktakoll innan dylika handlingar utskickas på samråd, det är helt enkelt inte seriöst.

I tredje stycket på s. 2 i det tidiga samrådet sägs det att en inventering av bottenfaunan i en del av området visar på en pågående återhämtning av bottnarnas naturvärden. Inventeringen bifogas ej det tidiga samrådet, utan det hänvisas endast till en bil. 3 som inte säger så mycket – detta är bristfälligt.

De angivna bevarandevärdena år sådana att de kan skyddas på ett ändamålsenligt sätt utan att ett naturreservat bildas, således är förslaget som ryms i detta tidiga samråd oproportionellt, dvs. mer långtgående än vad som rimligen kan anses behövs.

I remissen sägs att bottentrålning förstör bottnarnas topografi, djurens grävda hålor och djuren själva. M.a.o. framställs bottentrålning såsom något mycket elakt som egentligen inte borde få förekomma. Problemet är dock att denna beskrivning inte är korrekt, bottentrålning är den förhärskande fiskemetoden i allt fisk- och skaldjursfiske och är i högsta grad tillåten enligt den gemensamma fiskeripolitiken som numera även inkludera miljöpolitiska aspekter.

Avslutningsvis vill nämnas något som man fullständigt har valt att bortse ifrån i remissen – det finns utsedda områden som är av riksintresse för yrkesfisket, dessa har utsetts med grund i MB. Syftet med bestämmelserna om riksintressen är att sådana områden ska ha ett långsiktigt skydd.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO, MIljöbalken, ICES, Internationella Havsforskningsrådet, Södra Kattegatt, Länsstyrelsen Skåne, Naturreservat, Bottentrålning, Miljö, Fiske, Kattegatt, Skåne, Halland