Kvotkungar är nödvändigt

Ett grundläggande problem i fisket är att teknisk utveckling gör att det det hela tiden skapas en överkapacitet. För att kunna ha moderna fiskebåtar med säker arbetsmiljö krävs det att fisket är lönsamt så att yrkesfiskarna och fiskeriföretagen kan investera i nya båtar. Överkapacitet medför sämre lönsamhet eller olagligt fiske för att ändå kunna upprätthålla lönsamheten. Det behövs alltså fungerande mekanismer för att minska överkapaciteten i fisket. Det innebär att antalet båtar i stort sett alltid måste minska vilket innebär minskat antal yrkesfiskare och minskat antal hamnar där det finns fiskebåtar.

I vissa typer av fisken finns det också stordriftsfördelar. Det gäller fisken där priset för fisken är lågt och det därför måste fiskas mycket fisk av en båt för att ge lönsamhet. Industrifiske (skrapfiske) av fisk till fiskmjölsindustrin är ett sådant fiske liksom fiske av sill, makrill med mera för konsumtion. Demersalt uthavsfiske på torsk, kolja, sej, hälleflundra, räkor med mera är också ett sådant fiske. Sådant fiske sker ofta långt ute till havs och det är därför bra med båtar som kan vara många dagar på havet i ett sträck. Större båtar ger möjlighet till fler dagar på havet vilket minskar bränsleåtgången och ger klimatvänligare och ekonomiskt lönsammare fiske än en liten båt som måste gå och land fisken ofta.

I det storskaliga demersala uthavsfisket finns också ett tryck mot bättre kvalitet vilket gör bearbetning ombord eller nära fiskeplatsen viktig. Bearbetning ombord kan begränsas till frysning men kan också omfatta allt från rensning till paketering eller allt där emellan.

Teknisk utveckling och stordriftsfördelar medverkar till att det bästa blir att det finns ett fåtal stora fiskebåtar inom det pelagiska fisket och i det demersala uthavsfisket. Det ger ett fiske med bästa ekonomiska utbytet för samhället och för de enskilda fiskeriföretagen, ett fiske där arbetsmiljön är bra samt ett fiske som är miljövänligt och klimatvänligt.

I fisken utan stordriftsfördelar finns egentligen inget tryck på att fiskebåtarna ska bli större och större. I sådant fiske fiskas det främst för konsumtion och fisket sker nära kusten med landningar varje dag eller ett par gånger i veckan. I detta fiske som främst bedrivs på demersala fiskarter, bottenlevande fiskarter, när kusten finns det däremot ett tryck på bättre kvalitet. Det finns alltså också hör ett tryck på nya och moderna båtar.

För att uppnå en sådan situation, med en mekanism som anpassar fiskekapaciteten till den tekniska utvecklingen och storleken på resursen finns det idag egentligen bara två fungerande system. Dessa ger i allmänhet också en utveckling mot bättre kvalitet på fångsten, modernare båtar, bättre arbetsmiljö, miljövänligare fiske och klimatvänligare fiske.

Det ena är att staten eller någon annan instans bestämmer att i detta fiske får det bara finnas ett visst antal båtar och ingen annan får ägna sig åt detta fiske. Så fungerar det i det danska hästräkefisket och i det svenska siklöjefisket i Bottenviken. Problemet med detta är att om kvoten går ner kraftigt ett år så kommer det att finnas en överkapacitet. Om kvoten förblir låg kan detta åtgärdas genom ett beslut om minskning av antalet tillåtna båtar. Tyvärr skapar sådan regler ekonomisk osäkerhet hos de företag som är verksamma i det aktuella fisket. men i vissa mindre avgränsade fisken där yrkesfiskarn själva ansvarar för förvaltningen som i det svenska siklöjefisket i Bottenviken kan det ändå fungera.

Det andra sättet är att låta marknaden styra. Detta gör genom att det skapas fiskerättigheter där ett företag/en yrkesfiskare kan köpa rätten att fiske en viss mängd fisk. Rätten att fiska blir köp- och säljbar. Sådana system kallas individuella överförbara fiskerättigheter och kan vara fartygsbaserade, tidsbaserade, personbaserade, gruppbaserade, geogarfiskt baserade eller utformade på något annat sätt. Sådana system gör att fiskerikapaciteten minskar automatiskt när det saknas tillräckligt med kvoter. För att det ska fungera bra krävs dock att det inte finns några statliga subventioner eller regler som håller kvar olönsamma fiskebåtar och fiskeriföretag i branschen. Sådant finns exempelvis i det demersala danska fisket i Östersjön där yrkesfiskare kompenseras ekonomiskt av den danska staten och i det svenska räkfisket där minskad fiskeflotta direkt motarbetas av staten genom strikta byråkratiska regler.

Möjligheten att investera i fiskerättigheter skapar trygga ekonomiska förutsättningar för enskilda yrkesfiskare och fiskeriföretag vilket ger en möjlighet till långsiktighet i verksamhet samt lättare att få lån till nyinvesteringar etc.

Problemet med att låta marknadskrafter styra helt är att de företag som är verksamma i det storskaliga fisket får ett mycket större kapital än andra fiskeriföretag. De kan alltså utan problem köpa upp fiskerättigheter i det demersala fisket genom att bjuda över alla andra yrkesfiskare och betala mer. Detta trots att det i det demersala fisket inte egentligen finns ett tryck mot stordrift. Effekterna av detta har vi sett i det demersala danska fisket där en enskild pelagisk storfiskare också blivit största ägare av fiskerättigheter för demersal fisk. För att göra detta möjligt har denne också skaffat många mindre och medelstora fiskebåtar för att kunna bedriva ett effektivt demersalt fiske då stordriftsfördelar saknas. Det kan också bli mer lönsamt för små yrkesfiskare att sälja sina fiskerättigheter istället för att fiska.

Dessutom kan det leda till att det blir lönsamt för kapitalstarka intressen att köpa upp fiskerättigheter och sedan hyra ut dem istället för att fiska dem själva. Sådant kan motverkas genom att bara aktiva yrkessfiskare får inneha fiskerättigheter. På det sättet fungerar det i Sverige och Danmark (där det dock funnits ett problem i regelverket på denna punkt). Risken är också att alla fiskerättigheter i ett land köps upp av ett par företag. Så är det exempelvis på Färöarna där två företag totalt dominerar det pelagiska fisket.

Vill vi inte ha en sådan utveckling krävs det regler som förhindrar detta. Det kan vara sådant som fatt den som har stora pelagiska fiskerättigheter är förbjuden att inneha fiskerättigheter i det demersala fisket (sak införas i det danska fisket). Det kan vara regler om att ett fiskeriföretag/yrkesfiskare bara får ha ett visst antal båtar (i svensk pelagiskt fiske, två båtar) eller en viss andel av fiskerättigheterna för en viss kvot (10%, 5% eller vad som anses vettigt för just den fiskarten). Sådana regler finns i de flesta länder som har marknadsstyrning inom fisket, exempelvis i Norge (har bara delvis marknadsstyrning), Danmark och det pelagiska fisket Sverige.

I storskaligt demersalt fiske finns ofta också regler om var fisken måsta landas (exempelvis i Norge), hur många båtar av olika typer som får finnas, uppdelning av kvoten på olika typer av båtar med mera.

För att skydda fisket i vissa regioner eller en viss typ av fiske utformas ofta regler för regionala kvoter, kvoter för vissa typer av fiskebåtar etc. I Danmark finns därför den så kallade Kystfiskerordningen som är till för att gynna småskaligt fiske med passiva redskap eller snurrevad. I Sverige finns kustkvot för samma ändamål och regional kvot för att gynna regionalt baserat sillfiske i Östersjön.

Om dessa system blir för omfattande får de dock negativa konsekvenser i form av att olönsamhet i vissa fisken bevaras vilket innebär större risk för olagligt fiske och miljöproblem.

Helt klart är att för de fisken där stordriftsfördelar finns är det vettigt med få och stora fiskebåtar ur såväl samhällsekonomisk som företagsekonomisk synvinkel. Exempelvis kan 160 båtar inte ersätta de 16 större fiskeriföretagen i det pelagiska fisket i Danmark. Inte heller skulle det fungera med 150 båtar för att ersätta de 15 största pelagiska fiskeriföretagen i Sverige. Det skulle inte vara praktiskt och ekonomiskt möjligt. Det skulle skapa olönsamhet, dålig arbetsmiljö och orsaka större bränsleåtgång med mera. Med andra ord så är kvotkungar helt enkelt en nödvändighet.

I det demersala kustnära fisket är förhållandena annorlunda och regelverket bör därför vara annorlunda för detta fiske. Det är det också i de flesta länder som har marknadsstyrning av fisket,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiske, Pelagiskt fiske, Demersalt fiske, Danmark, Sverige, Norge, Färöarna, Stordriftsfördelar, Teknisk utveckling, Kvotkungar, Kvotekonger, Industrifiske, Uthavsfiske