Varför är torskfisket med garn i Öresund lönsamt?

BalticSea2020 har beställt en rapport om torskfisket med garn i Öresund. Den visar att garnfisket i Öresund är lönsamt. Det är inte förvånande. En garnbåt i Öresund kan fiska lika mycket torsk som en mindre trålare i Östersjön. Rapporten som gjorts av Christian Jervelund, Karl Lundvall, Niels Christian Fredslund och Morten May Hansen på Copenhagen Economics är märklig på flera sätt.

I flera kapitel påstår rapporten att fritidsfisket är mindre än yrkesfisket men samtidigt drar in mer pengar till samhället. Beräkningarna av torskens värde i ett kapitel baseras dessutom på priset på Island. Torskpriset på Island har ingen som helst relevans i Sverige eller Danmark. Det är ett helt ovidkommande och oseriöst sätt att räkna.

Uppgifter om fritidsfiske är i allmänhet rena gissningar, uppskattningar etc. De är därför mycket osäkra. Sannolikt står fritidsfisket för lika stora eller större fångster i Öresund än yrkesfiskets, men hur mycket pengar fritidsfisket totalt omsätter är rena gissningar och beräkningar utifrån dem. Inga rimliga slutsatser kan egentligen dras från ett sånt material. Det kan vara på ett visst sätt, men det kan lika gärna vara på nåt helt annat sätt.

Rapporten visar att yrkesfiskarna får mer betalt för torsken från Öresund än vad yrkesfiskarna får för torsk från östra Östersjön. De konstaterar att kvaliteten är bättre i Öresund men skriver inget om varför den är det. Det beror på säl och undernäring. Undernärda torskar från trålfisket har inga sälmaskar, men är magra och betingar därför ett lågt pris. Torsk fiskad nära kusten har ofta skador från sälar och dessutom är de fulla med sälmask och levermask vilket gör att de inte går att sälja till vettigt pris. Sälmask och levermask sprids av säl.

Rapporten konstatera också att fiskeflottan som fiskar i Öresund minskat kraftigt i både Sverige och Danmark. Någon förklaring till minskningen i Sverige ges inte men enligt rapporten skulle FKA-systemet (överförbara fiskerättigheter) vara skyldigt till minskningen i Danmark. I Sverige fanns inget liknande system men ändå minskade fiskeflottan mer eller lika mycket som i Danmark. Det är uppenbart att den minskade fiskeflottan inte har något med överförbara fiskerättigheter att göra. Istället är det troligen dålig lönsamhet, åldrande fiskarkår och minskade kvoter som orsaken.

Minskade kvoter i västra Östersjön tyder på att situationen för torsken inte är så bra som rapporten vill göra gällande. Att rapportens författare skyller på FKA-systemet tyder på att det är en politisk rapport enligt den uppfattning som Baltic2020 har snarare än en oberoende och självständig rapport. Det är som jag ser det ett oärligt och oseriöst sätt att arbeta på.

Rapporten visar att torskfiske i Öresund är lönsamt. Den visar ingenting om trålfiske och ingenting om huruvida fiske i östra Östersjön eller trålfiske är lönsamt eller olönsamt. Ändå anser tidningen Fiskejournalens författare Hans Hällman att den visar det. Hans uppfattning är inget annat än dumheter, en falsk nyhet, en lögn förklädd till nyhet. Hällman skriver helt enkel skit rakt upp och ner, lögn och förbannad dikt helt enkelt. Han gör det dessutom med stöd av Baltic2020 som ljuger på samma sätt.

Det finns överhuvudtaget inga belägg för att samhällsekonomin skulle gynnas av bottentrålfiskeförbud. Snarare tvärsom. Ett bottentrålfiskeförbud i Östersjön skulle slå ut allt yrkesfiske inklusive det mycket lönsamma siklöjefisket för tillverkning av Kalix löjrom. Ett trålfiskeförbud i Västerhavet skulle avfolka samhällen, gör det omöjligt att få tag på fisk, räkor och havskräftor osv. Trålfiskeförbud är i verkligheten skadligt för samhällsekonomin.

Det är välkänt att kustnära garnfiske längs Skånes kust förutom i Öresund är klart olönsamt. Orsaken till det är framförallt sälens härjningar (de äter upp fångsten i garnen) och sälens spridning av sälmask och levermask. I de områden där garnfiske i huvudsak bedrivs är trålfiske dessutom förbjudet. Situationen liknar därvidlag läget i Öresund. Trålfisket i Östersjön har bättre lönsamhet än garnfisket, men den är inte lysande. Detta beror till stor del på mager och undernärd torsk. Orsaken till att torsken ser ut som den gör är inte helt klarlagd, men sannolikt beror det huvudsakligen på födobrist beroende på övergödning, varmare hav och syrebrist.

I Öresund finns ingen säl och det är den viktigaste anledningen till att garnfiske fortfarande är möjligt och lönsamt i området. Men det är bara en tidsfråga innan sälen också invaderar Öresund i stora mänger. När det sker är garnfiskets dagar räknade i Öresund.

Trots att ingen trålning förekommer i Öresund har torskens genomsnittliga storlek också minskat där. Det betyder att bottentrålningen har sannolikt har marginell betydelse för torskens storlek och hälsa. Säl, parasiter och födobrist är sannolikt betydligt viktigare orsaker. Men det verkar inte den på många sätt oseriösa lobbyorganisationen Baltic2020 inte bry sig om.

Därför har de beställt en politiskt vinklad rapport från en privat firma i Danmark som ger den bild Baltic2020 vill sprida. Vetenskapligt är det inte, seriöst är det inte, sant är det inte. Det är inget annat än vinklad politisk propagandaprodukt utan seriöst vetenskapligt och politiskt värde.

Torskfisket i Öresund med garn är lönsamt på grund av bristen på säl. Det är det enkla svaret. Det har ingenting med frånvaron av trålning att göra. För i alla områden där kustnära garnfiske förekommer är trålning förbjudet. Ändå är det bara lönsamt i Öresund. Skillnaden mellan andra områden och Öresund är att det i det område där garnfiske är lönsamt inte finns nån säl.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bottentrålning, Garnfiske, BalticSea2020, Bottentrålsförbud, Copenhagen Economics, Torsk, Torskfiske, Öresund, Östersjön, Demersalt fiske, Danmark, Sverige, Samhälle, Politik