Torskfiske med passiva redskap i Östersjön 2015-2017

Fisket med passiva redskap efter torsk i Östersjön beskrivs i rapporten Aqua reports 2018:3 Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-2015 från SLU Aqua som det fiske som bedrivs med tillståndspliktiga torskfångande garn och grimgarn (maskstorlek lika med eller över 110 mm), och krokredskap (i första hand backor eller långrev som det heter på den sidan Sverige) med fartyg över 8 m. Anledningen till detta är att de är fartyg involverade i detta fiske som behövt särskilda tillstånd för torskfiske efter införandet av torskförvaltningsplanen 2007. Det torskfiske som bedrivs i Öresund är inte (i den här rapporten) inkluderat i det här fisket utan i stället i fisket ” Fiske i Öresund”.

Fisket äger främst rum söder om Skåne, mellan Bornholm och Skåne samt i Hanöbukten. Landningarna från fisket äger framför allt rum i Skåne och Blekinge med Ystad, Simrishamn, Skåre och Hällevik som främsta landningshamnar. Fisket med långrev är centrerat på Listerlandet  i Blekinge med landningar i Skåre och Hällevik.

Fisket i Östersjön regleras sen 2016 av en flerårig plan som omfattar de olika bestånden av torsk, sill och skarpsill och den har ersatt den torskförvaltningsplan som tidigare fanns. Syftet med den fleråriga planen är att uppnå de mål som fastställt i den gemensamma fiskeripolitiken vad gäller att nå och bibehålla maximal hållbar avkastning (MSY) för de bestånd som ingår i planen, att anpassa fisket till landningsskyldigheten och att minska fiskets påverkan på ekosystemet. Den gemensamma fiskeripolitiken i EU innehåller också regler om utkastförbud och stängningsperioder. Sen 2015 har det mesta ändrats kring detta. Istället för stängning på sommaren är det numera fiskeförbud på senvintern och det är landningskyldighet för torsk.

Fisket efter torsk med passiva redksap ingår inte i den individuella fördelning av fiskemöjligheter HaV införde 1 januari 2017. Istället har en del av den svenska kvoten avsatts till hela fisket genom en så kallad kustkvot. För att få delta i torskfisket med passiva redskap i Östersjön krävs vidare att fiskaren har ett särskilt tillstånd.

Fiske med passiva redskap efter torsk i Östersjön bedrevs 2015 av 122 fiskebåtar. I detta antal är inte båtar under 8 meter (och som därmed inte behöver ha torsktillstånd) inkluderade. Fartyg under 8 m ingår istället i fisket ” Fiske med passiva redskap i södra och centrala Östersjön”. Fisket ”Fiske med passiva redskap efter torsk i Östersjön” präglas stort av båtar på  8-12 meter. Endast 7 av de båtar som bedrev detta fiske 2015 var större än 12 meter. Totalt har antalet båtar som deltar i fisket minskat med nära 60 procent sedan 2003. Minskningen har varit kontinuerlig under hela tidsperioden.

Garn är det dominerande redskapet som används i fisket med passiva redskap efter torsk i Östersjön. År 2015 stod garnen för 78 procent av ansträngningen i fisket. I övrigt användes långrevar och i begränsad utsträckning grimgarn.

Den totala ansträngningen i fisket har reducerats med drygt 80 procent sedan början av 2000-talet. Huvuddelen av reduktionen i ansträngningen i fisket har ägt rum på det fiske som bedrivs på det östra torsk beståndet. Fördelningen av ansträngningen mellan redskapen har varit relativt konstant sedan 2003. Fisket med passiva redskap efter torsk Östersjön sker främst under sen vår till höst.

En del av de båtar som deltar i fisket med passiva redskap efter torsk i Östersjön är aktiva även i andra fisken, och kan påverkas av utvecklingen i dessa. Av de 65 fiskebåtar som 2015 fiskade aktivt (det vill säga fartyg som landar 10 procent eller mer av den genomsnittliga landningen per fartyg och år) var 13 också aktiva i ett eller två andra i denna rapport definierade fisken. Dessa båtar var 2015 främst involverade i fisket i Öresund (8 stycken) och eller fisken med andra passiva redskap i Östersjön (6).

När det gäller landade mängder per båt 2017 i västra Östersjön går det inte att skilja båtar som fiskar torks i västra Östersjön utanför Öresund från de som fiskar i Öresund. men en skillnad kan vara om de fiskar sill eller inte. Båtar som främst fiskar i Öresund fiskar ibland även sill.

Landad fisk från fiske med passiva redskap 2017 i ton, torsk västra Östersjön, torsk östra Östersjön, rödpsätta, sill västra Östersjön

TG 32 Anita, 78, 1, -, –
VY 396 Stina, 78, 6, -, –
LA 338 Äran, 52, -, 2, –
LA 71 Tacitus, 48, -, 2, –
LA 6 Helga, 42, -, 1, –
VY 183 Anne-Rita, 37, -, -, –
MÖ-62 Louise, 32, -, -, –
VY 15 Jane, 25, 9, -, –
YD 177 Isabella, 25, -, –
MÖ 35 Sjollen, 25, -, -, 194
TG 10 Lindha, 24, -, -, –
MÖ 67 Risör, 19, -, -, –
ON 5 Hilma, 14, 3, -, –
SG 35 Bokö, 12, 12, -, –
SIN 5 Pondus, 11, 18, -, –
LL 486 Falken, 10, -, -, –
MÖ 178, 10, -, 3, –
TG 6 Sanna, 10, -, -, –
YD 20 Skarvik III, 10, -, -, –
SG 21 Sillesund, 10, 20, -, –
SG 10 Vitö, -, 16, -, –
SG 115 Falken, -, 14, -, –
SIN 60 Mia, -, 13, -, –
SG 85 Serrana, -, 13, -, –
SG 8 Star, -, 12, -, –
SG 30 Beltana, -, 11, -, –
MÖ 29 Vanja, 8, 11, -, –
SIN 45 Linda, -, 10, -, –
SM 2 Väddöland, -, 10, -, –

De SG-registrerade båtarna från Listerlandet är i stort sett enbart långrevsbåtar medan övriga båtar är garnbåtar. LA och MÖ-båtar fiskar sannolikt i huvudsak i Öresund. Båtar från Gotland tycks ligga på fiske kring Skåne under vissa delar av året.

I fisket med passiva redskap efter torsk i Östersjön landades 2013-2015 i genomsnitt ungefär 1 100 ton per år till ett värde av drygt 12 miljoner kronor. Detta motsvarar drygt 0,5 procent av landningskvantiteten och drygt 1 procent av värdet av det svenska fisket i sin helhet. Torsk dominerar dock stort och utgör drygt 92 procent av landningarna från fisket. Övriga arter som förekommer i landningarna är bland annat skrubbskädda och piggvar. Totalt landades under 3-årsperioden 20 arter.

Den totala landningsvikten har minskat från knappt 6000 ton år 2003 till drygt 1000 ton år 2015. Den negativa trenden i landningarnas storlek har varit kontinuerlig under hela perioden med undantag av åren 2008-2009. Detta sammanfaller med tiden för det införandet av torskförvaltningsplanen, avsättning av nationella kvoter till det passiva fisket och en uppgång i det östra torskbeståndet. Jämförs perioderna 2003-2005 och 2013-2015 har den totala landningsvikten gått ner med drygt 75 procent och det totala landningsvärdet med 80 procent. Det nationella kvotutnyttjandet i för det östra beståndet har under den senare tidsperioden varit lågt så minskningen kan inte förklaras med brist i tillgång på kvot. Istället är det troligen andra faktorer såsom tillgång till fisk längs kusten, prisbild på torsk och säl som förklarar minskningen. Huvuddelen av minskningen i landningar av torsk kommer från fisket på det östra torskbeståndet. Minskningen av detta fiske har fortsatt efter 2015, sannolikt i huvudsak beroende på dålig lönsamhet på grund av dålig kvalitet på torsken orsakad av sälskador och parasiter som sprids av säl.

I garnfisket efter torsk i östra Östersjön kastades under 2009-2015 mellan 6 och 24 procent av de totala fångsterna. Det innebär att den totala mängden utkast under perioden varierat mellan 50 och 200 ton. Nån provtagning för långrevsfisket finns inte så utkast i det fisket kan inte redovisas. I garnfisket kastas huvudsakligen skrubbskädda, torsk och rödspätta. Andelen torsk av den totala torskfångsten som kastas varierar under redovisade åren mellan 3 och 7 procent vilket motsvarar en utkastmängd mellan 20 och 100 ton.

I garnfisket efter torsk i västra Östersjön kastades under 2009-2015 mellan 4 och 18 procent av de totala fångsterna. Det innebär att den totala mängden utkast under perioden varierat mellan 30 och 90 ton.

Läs också: Torsktrålning i Östersjön 2015 -2017