Torsktrålning i Östersjön 2015 -2017

Inlägg nr 7 av 13 i serien Fisket i Sverige 2015-2017

Det bottentrålsfiske som bedrivs i egentliga Östersjön är att betrakta som ett rent torskfiske enligt SLU Aquas rapport 2018:3 Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-2015. Fisket bedrivs i södra och centrala Östersjön på de västra och östra torskbestånden. För Sveriges del är fisket på det östra beståndet volymmässigt störst beroende på att vi har störst kvoter av detta bestånd.

Trålfisket regleras till största delen av olika EU förordningar inom den gemensamma fiskeripolitiken (1380/2013). Viktiga sådana är förordningar som fastställer Totala Tillåtna Fångster (TAC:er) och kvoter, fleråriga planer, förordningen om tekniska regleringar (2187/2005) och kontrollförordningen. Östersjön är det första område för vilket en flerårig plan antagits (juli 2016) i enighet med den nya gemensamma fiskeripolitiken. Planen omfattar de olika bestånden av torsk, sill och skarpsill och ersätter den torskförvaltningsplanen (1098/2007) som tidigare fanns. Syftet med den fleråriga planen är att uppnå de mål som fastställt i den gemensamma fiskeripolitiken vad gäller att nå och bibehålla maximal hållbar avkastning (MSY) för de bestånd som ingår i planen, att anpassa fisket till landningsskyldigheten och att minska fiskets påverkan på ekosystemet. Planen möjliggör också en revision av vissa av de tekniska regler som gäller för fisket i Östersjön.

De tekniska regleringarna för trålfisket efter bottenlevande arter i Östersjön karaktäriseras bland annat av mycket detaljerade krav på trålarnas utformning. I dagsläget är endast 2 typer av trålar, BACOMA och T90 tillåtna. Periodvisa stängningar av fisket är också regel och har funnits mycket länge. 2015 infördes landingsskyldighet för torsk och 2017 för den viktigaste bifångstarten, rödspätta.

Sedan 1 januari 2017 fördelar Havs- och Vattenmyndigheten fiskemöjligheterna individuellt och på årsbasis. Tanken är bland annat att förenkla byten av fiskemöjligheter mellan fartygen och underlätta planering för fiskarena. Detta är en anpassning till landningsskyldigheten eftersom det inte är tillåtet att fiska om det inte finns relevant kvottäckning för det givna fisket. För att få delta i torskfisket i Östersjön krävs vidare att fiskaren har ett särskilt tillstånd.

Trålfiske efter torsk i Östersjön bedrevs 2015 av drygt 30 fiskebåtar. Huvudsakligen är det trålare mellan 18 och 22 meter som deltar i fisket även om det också finns också större och mindre fartyg. Totalt har antalet fartyg som är aktiva i fisket minskat med ca 60 procent mellan 2003 och 2015. Minskningen har varit kontinuerlig mellan 2007 och 2014. År 2008 tog Fiskeriverket fram en plan för att minska antalet torskfångade fartyg i Östersjön. Det innebar bland annat en skrotningskampanj där 6 trålare skrotades ut men också nya riktlinjer för tillträdesbegränsning.

Bottentrålar utgör den absoluta huvuddelen av fiskeansträngningen i fisket. Under perioder förekommer också flyttrålar och i viss mån parbottentrålar. Den totala ansträngningen i fisket har reducerats med drygt 60 procent sedan början av 2000-talet. Under åren 2011-2012 ses en begränsad uppgång i fiskeansträngningen, vilken sammanfaller med en förbättrad beståndsstatus för det östra torskbeståndet. Trålfisket bedrivs året runt men är mindre under sommaren.

En del av de båtar som är aktiva i trålfisket i Östersjön är aktiva även i andra fisken, och kan påverkas av utvecklingen i dessa. Av de 23 trålare som fiskar aktivt (dvs. fartyg som landar 10 procent eller mer av den genomsnittliga landningen per fartyg och år) är 10 också aktiva i ett annat fiske. En del fiskebåtar var också engagerade i bottentrålfiske i Skagerak och Kattegatt (6 stycken), fiskfiske i Nordsjön, pelagiskt fiske (2 stycken) samt räkfiske (1). Införandet av individuella fiskemöjligheter i det demersala svenska fisket och inkluderandet av större delen av den pelagiska kustkvoten i Bottenhavet i det pelagiska systemet med överförbara fiskerättigheter har dock inneburit en hel del förändringar.

2017 var trålfiske av torsk inte tillåtet i västra Östersjön. En del trålare har ändå landat mindre mängder då en viss omfördelning skedde från garnbåtar till trålare.

Landningar från båtar aktiva i torskfisket 2017 i ton, båt, torsk fr. Östersjön, torsk Nordsjön, torsk Skagerak och Kattegatt, kräfta, räka, sill

KR 59 Arcona, 451, -, -, -, -, –
KA 250 Almy West, 397, -, -, -, -, –
VG 95 Stjärnvik, 369, -, 10, 21, -, –
KA 15 Tallona, 300, -, -, -, -, –
VG 106 Theseus, 283, -, -, -, -, –
KR 191 Mindy, 258, -, -, -, -, –
GG 359 Westerö, 246, -, -, -, -, 1 894
KA 156 Karlsö, 245, -, -, -, -, –
GG 44 Runavik, 227, -, -, -, -, –
TG 12 Rönnskär I, 222, -, -, -, -, –
GG 370 Mercy, 206, -, -, -, -, 1 296
SIN 59 Kungsö, 201, -, -, -, -, –
SIN 17 Ymer, 148, -, -, -, -, –
SIN 37 Linzy, 137, -, -, -, -, –
SM 53 Glomskär, 135, -, -, -, -, 3 586
GG 73 Ingun, 108, 5, 29, -, 82, –
GG 504 Randi, 56, 19, 18, 3, 85, –
SIN 53 Gerd, 49, -, -, -, -, –
GG 500 Vingaskär, 10, 107, 9, -, -, 1 196

Av båtarna på listan över landningar under 2017 har GG 500 Vingaskär, KA 156 Karlsö, TG 12 Rönnskär I, och SIN 59 Kungsö försvunnit ur fisket sen 2017. KA 250 Almy West ägs av yrkesfiskare i Bua i Halland och är att räkna som västkustbåt vilket också gäller SM 53 Glomskär som ägs av personer på Öckerö. Antalet västkustbåtar i torskfisket i Östersjön var alltså 10 stycken av totalt 19 båtar som fiskade mer än 10 ton år 2017, dvs hälften. Sen dess har andelen ökat då tre östkustbåtar slutat med fiske. GG 500 Vingaskärs fiskemöjligheter har sannolikt överförts till LL 207 Nautic.

Av båtarna deltar GG 73 Ingun och GG 504 Randi i räkfisket i Skagerak såväl som fiskfisket i Nordsjön. GG 359 Westerö, GG 370 Mercy och SM 53 Glomskär deltar också i det pelagiska fisket i Östersjön. Det har GG 44 Runavik också gjort periodvis. VG 95 Stjärnvik fiskar också kräfta i Skagerak och Kattegatt medan GG 500 Vingaskär deltog i fiskfisket i Nordsjön och pelagiskt fiske. Antalet båtar aktiva i Östersjöns torskfiske som också är aktiva i annat fiske har minskat sen 2015. Framförallt är det deltagandet i kräftfisket i Skagerak och Kattegatt om minskat (det var främst båtar från Halland som deltog i bägge sortens fiske). Det handlar om ökad specialisering som främst skedde åren innan införandet av årliga överförbara fiskemöjligheter som lett till ökad diverifiering igen. Yrkesfiskare på östkusten har visat mindre intresse för diversifiering och är därför känsligare för upp och nedgångar i torskkvoten än västkustfiskare.

Ägarna bakom GG 44 Runavik, familjen Bryngeld och Bryngeld Fiskeri AB äger också GG 505 Polar och finskflaggade FIN 1125 T Windö som båda ägnar sig åt storskaligt pelagiskt fiske. Även Tallona AB som äger KA 15 Tallona äger en annan båt, KA 38 Stjärnfors, som ägnar sig åt pelagiskt fiske.

I trålfisket efter torsk i Östersjön landades 2013-2015 i genomsnitt ca 5 200 ton per år till ett värde av drygt 47 miljoner kronor. Detta motsvarar knappt 3 procent av mängden och knappt 5 procent av värdet av det svenska fisket i sin helhet.Torsk dominerar stort och utgör 95 procent av landningarna från fisket. Övriga arter som förekommer i landningarna är bland annat skrubbskädda, vitling och rödpotta. Största delen av de svenska torsklandningarna kommer från området söder om Skåne samt norr och ost om Bornholm. Fångster från detta område räknas som fångster från det östra beståndet. Fångster söder om Skåne och väster om Bornholm räknas till det västra beståndet.

Den totala landningsvikten från fisket varierade mellan knappt 7 500 ton och drygt 10 000 ton (år 2005 undantaget) under åren 2003-2012. År 2013 sjönk landningsvikten med drygt 40 procent medan landningsvärdet halverades. Åren 2013-2015 karaktäriserades vidare av lågt kvotutnyttjande. Det låga kvotutnyttjandet har fortsatt även under åren 2016 och 2017. Artsammansättningen i fisket har under hela den undersökta perioden (2003-2015) varit förhållandevis konstant. Det mesta landas i Skåne och Blekinge.

I trålfisket efter torsk i östra Östersjön kastades 2008-2014 (år 2015 kan inte redovisas på grund av bristfällig provtagning) årligen mellan 11och 40 procent av de totala fångsterna. Det innebär att den totala mängden utkast under perioden varierat mellan 700 och 4 600 ton.

Torsk är den art som viktmässigt dominerar i utkasten. Huvudanledningen till att torsk kastas är att den är under minsta tillåtna landningsstorlek. Torsk större än minsta landningsstorlek har ibland kastats för att fisken varit i dålig kondition. Andelen kastad torsk av torskfångsten har under perioden 2008 till 2014 varierat mellan 9 och 26 procent, vilket motsvarar 600 till 2 900 ton per år. Det mesta tyder på att utkasten fortsatt i nästan samma utsträckning även efter att landningskyldigheten införts.

Läs också:

Serienavigation<< Fiske med passiva redskap på Västkusten 2015-2017Torskfiske med passiva redskap i Östersjön 2015-2017 >>
Advertisements