Sänkt skarpsillskvot i Nordsjön

Årets skarpsillskvot (brislingkvot) i Nordsjön har sänkts med 20% jämfört med 2018. Ihop med sänkt tobiskvot har det inneburit att de danska yrkesfiskare som lever på storskaligt industrifiske och inget annat får problem. Det handlar om ett tjugotal fiskebåtar, framförallt i Thyborøn, som är helt beroende av inlånade fiskerättigheter för brisling och tobis. Det är uppenbart att de satsat på fel häst. Genom att sälja sina fiskerättigheter till andra yrkesfiskare har de gjort sig känsliga för storleken på kvoterna. När kvoterna minskar är det de som har egna fiskerättigheter som klarar sig bäst.

Men flera danska fiskare väljer att skylla på forskarna när det gäller deras egna självförvållade problem. Den som säljer fiskerättigheter för att få snabba och stora pengar lurar helt enkelt sig själv. Det går inte att skylla på någon annan. Placerar man alla ägg i en korg så blir det problem när problem uppstår. För att klara sig i dagens fiske behöver ett fiskeriföretag eller en fiskare ha många möjligheter. De behöver ha fiskerättigheter i flera hav och fiskerättigheter för flera arter. Den som inte har det får problem när kvoterna minskar. Det är detta som nu sker i Danmark. De som ensidigt är beroende av att hyra eller låna in fiskerättigheter har hamnat i en dålig sits och fått problem.

För att lösa sina problem försöker de drabbade yrkesfiskarna också att få politiker att fatta beslut som går emot forskningen. Det är ett huvudlöst sätt att lösa nåt som är orsakat är för ensidigt inriktat fiske. När det gäller beståndsbedömning kan ingen utgått från anekdotisk bevisning. Att yrkesfiskare anser att det finns så eller så mycket fisk beroende på vad de upplevt och sett är inte bevis för nånting, det är anekdotisk bevisning utan vetenskapligt värde.

Naturligtvis kan forskare också ha fel. Men deras beräkningar och undersökningar är även då troligen bättre bedömningar av beståndsstorlek än enskilda yrkesfiskares subjektiva uppfattningar om hur mycket fisk det finns. Men det finns anledningar till att ifrågasätta deras kvotråd inför nästa kvotår för brisling (1 juli till 1 juli) och rådet om minskad kvot är svårförståeligt:

Danske fiskere beklager rådgivningen. Bestanden har det godt. Der er ingen sammenhæng mellem ICES’ positive bestandsudvikling og så den kvote, som ICES anbefaler for fiskerisæsonen 2019/2020. For bestanden befinder sig langt over de kritiske referencepunkter, som biologerne arbejder med i deres modeller kvotefastsættelsen.

– Det er ikke let at have tillid til den biologiske rådgivning eller at forstå den biologiske rådgivning, når ICES i en situation, med en positiv bestandsudvikling, alligevel anbefaler en reduktion af kvoten, siger Svend-Erik Andersen, formand for Danmarks Fiskeriforening PO, der peger på, at der faktisk er grundlag for en betydelig større kvote end den, ICES lægger op til.

Også i Danmarks Pelagisk PO er kritikken skarp.

– Der er behov for at se nærmere på beregningsgrundlaget for rådgivningen. Der er plads til et betydeligt større fiskeri end ICES anbefaler uden at gå på kompromis med bæredygtigheden i fiskeriet, siger Fridi Magnusen, formand for Danmarks Pelagiske PO.

Att skylla sina egna problem på dålig forskning och felaktiga forskningsrön med mera är dock bara dumt i slutändan. Alla yrkesfiskare vet att bestånden går upp och ner. Att se till att sådana fluktuationer inte innebär ett problem för företaget och inkomsterna är en del av yrket.