Byggd 1962 vid Ernst Thälman Schiffswerft i Brandenburg i DDR (Östtyskland). Vid leverans på 147 bruttoton och 31 meter lång samt utrustad med en östtysk diesel på 565 hk.
Köpare av den nybyggda trålaren var bröderna Tommy och Olof Kyldahl, Kenneth Gissleholm och Göte Olsson på Björkö. Tommy Kyldahl och hans bor Olof var kusiner till Herbert Barlind som var chef för Handelsagenturen Neptunus AB som var agent för och sålde de östtyska trålarna i Sverige. Trålaren fick namnet GG 791 Biscaya.
Under tiden på Björkö fiskade Biscaya med såväl bottentrål som flyttrål. Partrålning med flyttrål bedrevs ihop med GG 285 Vikingen åren 1962-70, GG 240 Wailett åren 1970-72 och GG 386 Brandenburg åren1972-77. 1963 dog Göte Olsson i Hirtshals hamn då han föll mellan båten och kajen. De tre andra delägarna köpte Göte Olssons andel från dödsboet. 1966 sattes en ny motor in, en Nohab Polar diesel SF16RS på 900 hk som installerades vid Bergs varv på Hälsö. År 1971 byttes trålvinschen ut. 1972 skadades båten allvarligt vid en grundstötning utanför Nynäshamn, men reparerades.
När Rolf Karlsson och hans bror Ingemar Karlsson samt Gösta Lundgren och hans son Sune Lundgren på Rörö köpte båten år 1977 ville de döpa om den till GG 760 Ran i likhet med tidigare båtar de ägt. Myndigheterna tillät inte namnet Ran så de behöll istället namnet Biscaya och samma distriktsbeteckning och nummer. Hemmahamn blev Rörö och det blev den första ståltrålaren på ön. Fram till 1981 då Plastrid (GG 764 Astrid, byggd av plast i Karlskrona) levererades var det också den största fiskebåten på Rörö. 1980 togs valbacken bort och ett shelterdäck byggdes ända till tråltrumman. Enligt Rolf Karlsson var båten den bästa fiskebåten han haft.
1987 såldes båten till Poul Pedersen och Werner Märs i Simrishamn. Båten fick namnet SIN 791 Wally. 1988 förlängdes shelterdäcket och 1989 shelterdäckades båten helt. Dessutom byggdes ett nytt däckshus och en ny modern styrhytt. Även i övrigt förändrades mycket på båten. 1990 övertogs båten av Tygfisk AB, ett bolag som då ägdes av Pedersen och Märs. Pedersen lämnade bolaget 1991 vilket gjorde att Märs bvlev ensam ägare..
1995 totalrenoverades motorn när båten låg vi Gotenius varv. Arbetet utfördes av Nohab i Trollhättan dit motorn transporterades. 2001 fick båten RSW-tankar som installerades av Karlsson Marine i Hirtshals och 2005 en ny motor, en Volvo-Penta D49 om 662 kW (cirka 900 hk) som installerades av Skillinge Marin AB i Simrishamn. Båten var nu på 222 bruttoton.
Båten såldes 2008 till Odeskärs AB (Andersson) på Vrångö (30%), samt Lars, Mikael och Daniel Axelsson i Fiskebäck (ägare av GG 158 Sunnanland) med 10% vardera i en kvotaffär. Tygfisk behöll 40%. Båten lades upp och kvoterna fiskades av delägarnas andra båtar.
I en rad affärer 2010 fördes båtens kvoter på pelagisk fisk över på andra båtar. Först köpte Tygfisk AB tillbaka hela båten, därefter såldes den till Lars Axelsson som sålde den till Sandettie Shipping AB (25%) och Fotö Shipping AB (senare Mekia AB) (75%). Nu hade båten inga fiskerättigheter till pelagisk fisk kvar, fick namnet GG 892 Rigel och hemmahamn på Fotö som räktrålare.
2014 såldes båten till Norge, till Håflu AS, efter att Sandettie Shipping blivit ensam ägare. Ägare av Håflu AS är Lars Ivar Vågshaug, Finn Magnus Alvestad och Magne Alvestad. Idag förefaller den var skrotad.
Andra källor: Blom, Bornmalm, och Bång, Ståltrålare i svenskt fiske 1959-1965, 2012
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.