Varför finns det så lite fisk på Västkusten?

För ungefär 40 år sen försvann torsk och andra torskfiskar från den svenska Västkusten. Framförallt försvann den i innerfjordarna. Idag finns bara små lokalt lekande bestånd kvar i fjordområdet runt Orust, i Gullmarsfjorden och Bottnafjorden. Frågan är varför de försvann och varför de existerande bestånden inte växer.

Förutom i Gullmarsfjorden har trålfiske aldrig förekommit i Bohusläns innerfjordar eller ens nära kusten. Faktiskt aldrig nånsin, inte någon gång sen trålningen uppfanns för för cirka 150 år sen. I Gullmarsfjorden finns det mycket begränsat räkfiske med trål under en kort tid av året. Fisket i Gullmarn är begränsat på en liten yta, utförs av fyra mycket små trålare och sker under en mycket kort tid.

Bottentrålsfiske är alltså ingen orsak till att torskfiskar försvunnit vid Bohus- och Hallandskusterna. Samtidigt som torsken försvann också öringen. I det fallet vet vi orsaken. Det handlade om ett omfattande fritidsfiske med garn efter öring i alla åmynningar. Det fisket förbjöds. Öringen har kommit tillbaks. Torsken har det inte. Ingen vet varför. Det har inte bedrivits nåt yrkesfiske innanför Orust på cirka 50 år. Så fiske kan inte vara problemet. Såvida inte fritidsfiske är ett problem i området. Men det har jag svårt att tro.

Torsken kan ha försvunnit för att det på 1980-talet fanns ett omfattande fiske på torsk i Skagerak utanför trålfiskegränsen på 3 eller 4 sjömil. Det fisket kan ha påverkat de lokalt lekande bestånden i fjordarna precis som det påverkade beståndet i Nordsjön. Men nordsjöbeståndet har hämtat sig och fisket är numera ekologiskt, miljömässigt och långsiktigt hållbart.

För ungefär 20 år sen försvann rödspättan. Ingen vet varför. Rödspätta finns det fortfarande i massor längre ut till havs i Skagerak och Nordsjön men inte inne vid kusten.

På torsken i Kattegatt fortsatte överfisket under lång tid. Numera är det förbjudet med riktat fiske på torsk i Kattegatt. Det kommer att ta tid innan torsken i Kattegatt återhämtar sig. Om det nånsin kommer att ske.

2018 hittade SLU vid sina provtrålningar ovanligt lite torsk i utsjön i Skagerak. Även yrkesfiskare har rapporterat om att det finns dåligt med torsk medan det för några år sen fanns massor. Förra året var havet ovanlig varmt. Torsk gillar inte varmt vatten. Det kan vara en av orsakerna till att det fann så lite torsk.

Det finns dock ett par andra mer storskaliga förändringar i havets djurliv. Varje sensommar och höst finns numera 1 000-tals tonfiskar utanför den svenska västkusten. De äter nåt. Troligtvis mest makrill och sill (det visar att det troligen finns massor med makrill och sill utanför svenska kusten), men det kan naturligtvis inte uteslutas att tonfisk också äter en hel del torsk.

Det finns också fler sälar än nånsin, numera inte bara knubbsälar utan också den mycket större gråsälen. Det är välkänt att gråsälar äter mycket torsk och torskfiskar av annat slag. Dessutom finns det en späckhuggarflock som lever utanför Bohuslän året runt och det kan naturligtvis inte heller uteslutas att de även äter torsk även om de huvudsakligen lever på sill. Delfiner och andra tandvalar besöker också kusten varje vår, sommar och höst. Ibland till och med på vintern. Tandvalar lever främst på fisk.

Fisket har däremot har länge minskat längs med kusten. Det enda som fiskas i några större mängder nära kusten är nog makrill och kräfta. Även räka fiskas i viss mån nära kusten i Kosterfjorden, Väderöfjorden och Gullmarsfjorden. Skarpsill och sill fiskas i mindre mängder invid kusten, bl.a. med snörpvad men också med garn. Förutom räka, sill och makrill är det inget fiskbestånd där kvoten utnyttjas fullt ut. För de flesta arter, även i utsjön, fiskas 25% eller mindre av kvoten, vilket är långt under de vetenskapligt rekommenderade kvoterna.

En del sorters fisk har försvunnit. Överfiske var sannolikt en bidragande orsak liksom övergödning. Idag är överfiske däremot inget problem. Andra fiskarter har gjort comeback, exempelvis tonfisk. Åter andra såsom kräfta, sill, skarpsill och makrill finns det gott. Längre ut finns det också gott om rödspätta, rödtunga och sej och i Nordsjön är tillståndet gott för torsken.

När det gäller övergödning är den i stort sett åtgärdad. Konsekvenserna får vi dock leva med länge till. Om övergödning har med beståndens problem att återhämta sig vet ingen. Sannolikt har den ökade förekomsten av rovdjur i havet betydelse för att fiskbestånden inte växer, inte återhämtar sig.