Länsfiskekonsulenten Henrik C Andersson i Stockholms län, diverse kustfiskare och okunniga miljövänner hävdar med en klockas regelbundenhet att de stora silltrålarna som fiskar sill för tillverkning av fiskmjöl och användning till fiskfoder fiskar upp all strömming och att strömmingen håller på att ta slut eller till och med tagit slut. De hävdade detta år 2004, 2008, 2011, 2017 och även i år. Det är dumheter helt enkelt. Trots eviga larm så finns det fortfarande gott som sill (strömming) i såväl centrala Östersjön som i Bottenhavet. Ingen har fiskat slut på strömmingen.
Låt oss ta innevarande år. Kustfiskare och en del andra hävdar att de stora silltrålarna fisk upp all strömming och att de i år fiskat mer än någonsin så här tidigt på året. Det är inte sant. Förra året fiskades totalt 69 000 ton sill i centrala Östersjön och 16 000 ton i Bottenhavet och Bottenviken. Huvuddelen av detta fiskades under vintern och våren. I maj-juni fiskar de aktuella båtarna i huvudsak i Nordsjön efter tobis och på sensommaren och hösten fiskar de främst sill i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt. I år har 34 000 ton sill/strömming landats från egentliga Östersjön och 12 000 ton från Bottenhavet. Det är med andra ord ungefär som tidigare år. Den totala kvoten i år är 51 000 ton respektive 15 000 ton.
Marknaden för strömming/sill för konsumtionsändamål från Östersjön är försumbar och de kustfiskare som brukar fånga den strömmingen påverkas i stort sett inte alls av det storskaliga fisket ute till havs. Ingen får ju tråla nära kusten då det är trålfiskeförbud där. Så det är helt enkelt inte sant när Rune Wikström säger att trålarna ligger precis utanför land. Trålfiskegränsen är 4 sjömil ut. Innanför den får ingen tråla. Detta visar hur missvisande och felaktiga vissa kustfiskares uttalanden är. Några ”fiskebäckare” ligger helt enkelt inte i Stockholms skärgård och trålar.
Henrik C Andersson och andra med lika förvirrade uppfattningar om verkligheten är också av uppfattningen att fisket av sill- och skarpsill saknar all form av samhällsnytta. Det är en generande kunskapsbrist han visar upp. Att det fisket med 11 båtar ger arbete, direkt och indirekt, till omkring 100-200 människor på småöar utan andra försörjningsmöjligheter är knappast något som saknar samhällsnytta. Fisket som dessa båtar bedriver är grunden för fiskindustrin i Skagen och tillsammans med de norska laxodlingarna (som använder fiskmjöl från exempelvis Skagen i fodret) också för fiskindustrin i Bohuslän. De totala sysselsättningseffekterna handlar sannolikt om cirka 1 000 personer.
Av sillen från Östersjön görs förutom fiskmjöl också fiskolja. 25-30% av fiskoljan går direkt till mänskliga konsumtion. Fiskolja används också till laxfoder. Ett kilo fisk går åt för att framställa ett kilo lax. Den för människor på grund av gifter inte helt nyttiga strömmingen (för mycket dioxin och PCB om den kommer från Bottenhavet) förvandlas så till nyttig lax utan gifter. Det om något är samhällsnytta. Fisk som myndigheterna inte tycker vi ska äta och som i decennier inte fått säljas som mat utanför Sverige och Finland, kan genom fiskmjölstillverkningen förvandlas till fisk vi alla kan äta utan risk. Henrik C Andersson pratar verkligen gallimatias. Han sprider dumheter trots att han borde veta bättre.
Påståendena om fiskebäckare är naturligtvis också dumheter. Just nu i alla fall. Det finns normalt sett 11 stora silltrålare med svensk flagg, men just nu finns det bara 9. En hör hemma på Rörö (GG 764 Astrid), en på Donsö (GG 229 Clipperton), en på Dyrön (GG 330 Carmona), en i Rönnäng (GG 778 Lövön), en på Fotö (GG 218 Västfjord) och en i Önnered (GG 206 Ahlma). 3 hör hemma i Fiskebäck för närvarande (GG 158 Sunnanland, GG 203 Ginneton och GG 505 Polar), normalt är det 5 stycken inräknat också GG 204 Tor-ön och GG 207 Torland som just nu inte finns men är beställda på varv.
Dessa båtar är naturligtvis de båtar som landar mest. De landade tillsammans 50 000 ton från egentliga Östersjön (av total 69 000 ton). Av de 16 000 ton som landades från Bottenhavet och Bottenviken stod de för 2 000 ton och av det som landades från västra Östersjön (1 500 ton) ingenting. Från Skagerak, Kattegatt och Nordsjön 31 000 ton av totalt cirka 39 000 ton. Hur mycket de totalt får fiska bestäms utifrån vetenskaplig rådgivning.
Det kan också nämnas att kustkvoten i Östersjön är 2 133 ton i år. Där ingår också de som fiskar med enskild fiskerätt. I Bottenhavet och Bottenviken är kvoten 1 740 ton. Kustkvoten för egentliga Östersjön har också nyligen ökats med 600 ton då de små kustnära fiskarna redan fiskat upp den kvot de haft. Det småskaliga fisket och de småskaliga yrkesfiskarna fiskar alltså mer än vad egentligen har rätt till.
Så om det är dåligt med strömming vid kusten beror det inte på de 9 stora västkusttrålarna. De fiskar inte vid kusten. Det gör däremot de kustnära småskaliga fiskebåtarna och de har fiskat mer än de egentligen har rätt till. Men skyller på det storskaliga fisket som fiskar mindre än vad de har rätt att fiska. Det kallar jag oseriöst. Kustfiskarna kring Stockholm är helt enkelt oseriösa när de skyller ifrån sig när de själva fiskar för mycket. Och Henrik C Andersson är lika oseriös när han backar upp dem och sprider felaktigheter.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.