Den mest fiskade plattfisken i Nordsjön och Skagerak är rödspätta. Samtidigt är kvoten långt mycket större än fisket. 2018 rekommenderade Internationella Havsforskningsrådet (ICES) en kvot på 142 000 ton i Nordsjön och Skagerak. Beslutad TAC var 128 000 ton. Av detta fiskades 105 000 ton varav 47 000 var utkast inklusive landningar av rödspätta som inte uppfyller minimikraven för det som får landas (BMS). 8 000 ton fiskades i Skagerak av en kvot på 15 000 ton. 52 % av det som fiskas i Nordsjön kastas ut, men bara 19% i Skagerak. För 2019 är rekommendationen från ICES en kvot på 142 000 ton och beslutad TAC lika stor. Inför 2020 är rekommendationen från ICES 131 000 ton.
Fisket av rödspätta domineras av Nederländerna, Danmark, Storbritannien och Tyskland. Danmark och Sverige fiskar långt under vad de har rätt till. Det mesta fångas med bomtrål (cirka 50%) och bottentrål. En stor del av fångsterna tas som bifångst i fiskfiske efter bland annat torsk en kanske framförallt i kräftfiske. Länder som använder ristförsedd trål i kräftfisket har betydligt mindre bifångster. I dagsläget är det egentligen bara svenska yrkesfiskare som gör det. I det riktade rödspättefisket fångas också andra plattfiskarter som bifångst, kanske främst arter som saknar något större kommersiellt värde som sandskädda och skrubbskädda (flundra, skrubba). Det mesta av detta kastas ut. Det finns inga kvotråd eller kvoter för sandskädda eller skrubba.
Förutom rödspätta finns det ett lönsamt kommersiellt fiske på tunga, rödtunga, bergtunga, piggvar och slätvar.
För rödtunga finns kvotråd men de beslutade kvoterna är gemensamma för bergtunga och rödtunga. I de flesta länder fångas rödtunga bara som bifångst. Av ICES rekommenderad kvot var 2 000 ton år 2018 och beslutad TAC för bergtunga och rödtunga var cirka 6 000 ton. Fångsten av rödtunga i Nordsjön och Skagerak var cirka 3 000 ton år 2018. Sverige, Danmark och Storbritannien landar mest rödtunga. Även för 2019 och 2020 är rådet ungefär 2 000 ton. Beslutad TAC 2019 är 8 000 ton för rödtunga och bergtunga.
För bergtunga i Nordsjön och Skagerak var rådet från ICES cirka 5 000 ton år 2018. För beslutad TAC se rödtunga ovan. Fångsten av bergtunga cirka 3 000 ton. År 2019 var rekommendationen cirka 5 000 ton. För år 2020 är rekommendationen 4 000 ton. Bergtunga är i allmänhet bifångst vid fisk av annan plattfisk.
För tunga i Nordsjön rekommenderade ICES en kvot på 16 000 ton 2018. Beslutad TAC var också 16 000 ton. Fångad fisk var 12 000 ton. För 2019 är rekommendationen från ICES 13 000 ton och beslutad TAC cirka 13 000 ton och för 2020 har ICES rekommenderat en kvot på 12 000 ton. 90% av alla fångster av tunga i Nordsjön tas med bomtrål och 75% av fisket står nederländska yrkesfiskare för.
När det gäller tunga i Skagerak och Kattegatt är kvoterna och fångsterna små. Beslutad TAC ligger i allmänhet i linje med rekommenderad kvot från ICES och fångsterna ligger på samma nivå, kring 400 ton varje år. Här finns inget större bomtrålsfiske. Danmark tar 75% av fångsten.
Slutligen har vi då piggvar och slätvar betraktas av ICES som bifångsarter och de fångas vid fiske av rödspätta och tunga. Kvotråd och beslutad TAC finns för Nordsjön men inte för Skagerak och Kattegatt. Beslutad TAC är gemensam för piggvar och slätvar. ICES rekommendation för piggvar 2018 var cirka 5 000 ton, beslutad TAC för piggvar och slätvar var 7 000 ton och landningarna av piggvar cirka 4 000 ton enligt ICES. För 2019 är rekommendationen från ICES återigen 5 000 ton och beslutad TAC för piggvar och slätvar 8 000 ton. För 2020 är rekommendationen från ICES också 5 000 ton. Rekommenderad kvot för slätvar är omkring 3 000 ton per år. Nederländerna har de största fångsterna av både piggvar och slätvar.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.