Felrapportering av sill och skarpsill från Östersjön

De har visat sig att yrkesfiskare som fiskar sill och skarpsill i Östersjön delvis och ibland har felrapporterat sin fångster. De har landat skarpsill men rapporterat den som sill.

Skarpsill från Östersjön landas nästan enbart för att användas till fiskmjöl och landningarna sker i Skagen i Danmark eller Västervik i Sverige. Fångsterna av skarpsill innehåller alltid en viss mängd sill som bifångst. I praktiken är de flesta fångster blandade.

Sill från Östersjön landas i huvudsak för tillverkning av fiskmjöl men även för att användas som foder. Sill (strömming) från Bottenhavet används huvudsakligen till foder. Detta då den under mycket lång tid inte fått säljas som mat på grund av höga gifthalter. När fiskmjöl tillverkas kan gifterna tas bort så att fiskmjölet innehåller mycket mindre gifter än sillen gjorde från början. Sillen till fiskmjöl landas främst i Skagen och Västervik men även exempelvis i Ronehamn. Sill till foder landas bl.a. i Norrsundet, Västervik, Ronehamn och Grenå. Skagen får de största landningarna men inte alla landningar. Fångsterna av sill från Östersjön innehåller normalt en viss mängd skarpsill som bifångst. I praktiken är de flesta fångster blandade.

Felrapportering av landningarna leder till att beståndsuppskattningarna blir felaktiga vilket utan tvekan är ett problem.

Sill från västra Östersjön fiskas främst av mindre båtar och säljs i huvudsak som livsmedel. Sill från Kattegatt, Skagerak och Nordsjön landas alltid som livsmedel för människor liksom skarpsill från Skagerak. Dessa fisken berörs inte av den upptäckta felrapporteringen.

Det är vid fiskerikontroller i Skagen som den felaktiga rapporteringen upptäckts. En betydande del av fisket efter sill och skarpsill i Östersjön redovisar stora skillnader mellan rapportering och kontrollresultat vid landningar av fisket. I genomsnitt redovisar fiskarna 56 procent sill i de totala landningarna medan kontrollerna visar 27 procent under det första kvartalet 2019 enligt en sammanställning som Havs- och vattenmyndigheten (HaV) gjort.

De vetenskapliga råden från ICES, internationella havsforskningsrådet, som ligger till grund för EU-kommissionens beslut om hur mycket fisk som får fiskas upp, baseras till stor del på loggboksdata från yrkesfisket i medlemsländerna. Med felaktig rapportering finns en risk att ICES underskattar beståndet av skarpsill och överskattar beståndet av sill/strömming. Dessutom kan det ge en felaktig uppfattning om förekomsten av arterna i olika delar av Östersjön. Det betyder att felrapporteringen ger för små skarpsillskvoter och för stora sillkvoter. Skarpsillskvoten i egentliga Östersjön borde sannolikt vara större och sillkvoten mindre. Torsken i Östersjön kan alltså ha mer att äta än vad forskarna tror. Skarpsill är den viktiga födan för torsken, inte sillen som Kaliber påstår. Eller så är det så problematiskt att det finns så mycket skarpsill att de äter upp den föda torsken vill äta när den är liten.

Radioprogrammet Kaliber har gjort en granskning av det hela där forskare och representanter för yrkesfiskare uttalat sig och menar att felrapporteringen är allvarlig:

Joakim Hjelm är forskare på Havsfiskelaboratoriet i Lysekil, han är också medlem i internationella havsforskningsrådet ICES som ger råd om fiskekvoter till beslutsfattarna. Han menar att felrapporteringen är problematisk:

– Får vi in fel uppgifter så ger ju vi också fel råd, säger han.

[…]

Anton Paulrud är vd för Swedish pelagic federation, en samarbetsorganisation för storskaliga yrkesfiskare och han medger att det finns en felrapportering från yrkesfiskarna.

– Det är ett jättestort problem och vi måste få en lösning på det så vi får en trovärdighet från båda sidor. Det finns säkerligen de som skruvar på sina siffror.

Varför det blir så stora fel är oklart men fiskare Kaliber pratat med menar att sillen finns på vatten som är mer svårtillgängliga för de stora trålarna. Skarpsillen är lättare att fånga och det går inte åt lika mycket bränsle.

Enligt Fiskeristyrelsens kontrollant i Danmark så skriver en del av fiskarna därför att man har fångat sill när det i själva verket är skarpsill i lasten.

HaV menar att det finns ett ekonomiskt incitament för fiskarna att inte rapportera artfördelningen korrekt. Det fiske som bedrivs kan pågå under en längre tid genom att de fortsätter fiska skarpsill när kvoten är uppfiskad men rapporterar det som sill där de då har kvot kvar. Men dessa förhållanden gäller ju inte under början av året för då har yrkesfiskarna tillräckligt med sillkvoter såväl som tillräckligt med skarpsillskvoter. Teorin från Havs- och vattenmyndigheten kan därför inte vara riktig. Yrkesfiskarna själva menar att det handlar om att det är lättare att fiska skarpsill och går fortare. Vilket gör att det blir ekonomiskt lönsammare genom mindre bränsleåtgång. Eller så handlar det enbart om att det är svårt att uppskatta andelen sill respektive skarpsill så att det därmed ofta blir fel.

Genom åren har HaV haft utmaningar med att kontrollera det stora pelagiska trålarna i svenska hamnar, framförallt då landningarna är stora och kan sträcka sig över flera dygn. Många landar också sina fångster i Danmark och då är det Danmark som ansvarar för att genomföra landningskontrollerna enligt den Europeiska gemensamma fiskeripolitiken.

Efter att HaV tagit del av danska kontrollrapporter 2018 planerades gemensamma kontroller av svenska fiskare som landar i Danmark. I dessa rapporter fanns tre stycken där skarpsill rapporterats som sill. Dessa landningsloggböcker justerades så att de blev korrekta. Svenska kontrollanter åkte därför till Danmark i början av 2019 för att utbyta erfarenheter, utveckla gemensamma arbetsmetoder och inte minst för att hjälpa till med genomförande av kontroller av svenska fartyg. Utbyten av inspektörer är en del av EU:s gemensamma kontrollarbete och sker kontinuerligt mellan medlemsländerna. I augusti 2019 framförde HaV önskemål till Danmark om att utöka kontrollerna av svenska landningar för resterande del av 2019 och även under 2020. 

Länderna runt Östersjön har enats om en minsta nivå för hur stor provtagningen ska vara vid kontroll av dessa landningar. Vid större landningar ska 40 kg tas ut för provtagning som ett första steg och därefter ytterligare prover om resultatet ser missvisande ut. I Sverige provtar HaV dock alltid minst 100 kg eller 0,5 promille av fångstens totalvikt, vilket innebär att 500 kg provtas vid en landning på 1 000 ton. Delproven tas jämnt fördelat under hela lossningen.

I radioprogrammet Kaliber hävdar Henrik Andersson, fiskerikonsulent i Stockholms län att felrapporteringen leder till för stora kvoter och för stort fiske. Det där är ett påståenden som inte stämmer på det generella planet. När det gäller sill leder det till att det fiskas mindre än den fastställda kvoten och när det gäller skarpsill så fiskas det mer.

Problematiken berör inte Kattegatt, Skagerak, Nordsjön eller västra Östersjön utan egentligen bara de centrala och södra delarna av östra Östersjön. På grund av det överskattar Kaliber hur stort felet egentligen är. En stor del av sillfisket berörs inte. Det finns inget som tyder på att det landas 50% mer skarpsill än vad som rapporteras eller 50% mindre sill. Helt enkelt för att stora delar av sillfisket bedrivs i områden där det inte finns lika mycket skarpsill (Bottenhavet) eller där sillen säljs till mat för människor. Felrapportering är i de senare fallen inte möjliga. Sillfisket och skarpsillsfisket i Skagerak och Nordsjön bedrivs dessutom på helt olika ställen rent geografiskt.

Vi kan också konstatera att kontrollerna inte hittat någon liten torsk eller lax i fångsterna. Stor lax och torsk kan inte hamna i fångsten då de avskiljs på båten. Vi kan därmed avföra alla konspirationsteorier om att det pelagiska fisket får stora bifångster av torsk och lax. Kontrollerna visar att det inte stämmer.