Inom svensk fiske har det under mycket lång tid, flera hundra år, funnits tå radikalt olika fiskarkulturer. En nomadisk som går ut på att fiska där det finns fisk. En annan är en lokalt förankrad kultur där fiske bedrivits ihop med jordbruk eller annan sysselsättning.
Den första kulturen är den traditionella i ett område från Göteborgs skärgård till Sotenäset från norr. Den andra finns i norra Bohuslän, Halland, Skåne och längs med östersjökusten. Mycket av debatten kring svenskt fiske handlar om motsättningen mellan dessa två distinkta kulturer. Det gängse mönstret är att den sistnämnda kulturen anses vara finare, bättre och miljövänligare bland de flesta debattörer. Nomaderna försvaras i stort sett enbart att ett fåtal debattörer från göteborgsområdet.
Den nomadisk kulturen har genom århundrandena skapat de mest ikoniska och omskrivna inkarnationerna av svenskt fiske. Uthavsfisket med backor efter långa och torsk vid Storeggen väster om Norge liksom vid Shetland, Hebriderna och Rockall, sillfisket vid Island, sillfisket i Nordsjön och Nordatlanten samt makrillfisket i Nordsjön. Backefisket är sen länge helt borta och sillfisket vid Island är borta sen 1960-talet. Kvar finns framförallt sillfisket (inklusive skarpsillsfisket) och lite makrillfiske. Den nomadiska kulturen har lett svenska fiskare till fiskevatten utanför Afrikas kust och i södra Brasilien såväl som i Nordatlanten. Det innebar också att när de aktuella yrkesfiskarna utestängdes från Nordsjön och Nordatlanten så sökte de sig till Östersjön (förutom till Afrika). Idag är de på väg att återerövra Nordsjön och Nordatlanten som fiskevatten genom att flagga sina båtar i andra länder såsom exempelvis Danmark och Tyskland. Andra fiskar i norska vatten och en del fiskar utanför Västafrika.
Den nomadiska fiskarkulturen är dock en kultur som tagit mycket stryk. De flesta yrkesfiskare i Sverige har försvunnit och de flesta som försvunnit är de som sysslat med uthavsfiske. Antalet som försvunnit inom det mer kustnära fisket i andra delar av Sverige är mycket färre. Den nomadiska fiskarkulturen har bara överlevt på ett tiotal platser, Donsö, Styrsö, Fiskebäck, Fotö, Hönö, Öckerö, Rörö, Dyrön, Rönnäng och Lysekil. Den bofasta fiskarkulturen som varit och är mer utbredd har överlevt på betydligt fler platser.
I den debatt som finns om fisket tycks de flesta bara bry sig om majoritetskulturen och ingen bry sig om minoritetskulturen, nomadkulturen, med bas kring Göteborg. En kultur som har sitt starkaste uttryck i det enda samhälle i Sverige som idag lever på fiske.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.