Förlängt och utvidgat pelagiskt system

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har förlängt det pelagiska systemet med överförbara fiskerättigheter i ytterligare 10 år. Den nya tioårsperioden träder i kraft den 22 november. Systemet har utökats till att också omfatta sill och skarpsill i Bottenhavet. Detta fiske har tidigare haft årliga fiskemöjligheter i några år men innan dess så var fisket i huvudsak fritt inom ramen för kustkvoten men nu blir det alltså överförbara fiskerättigheter på 10 år.

Inga förändringar när det gäller fiskerättigheterna för blåvitling och NVG-sill införs. Det fanns i förslaget men är borttaget från det slutliga beslutet. Arter, bestånd och fisken som omfattas av överförbara fiskerättigheter är:

1. blåvitling i EU och internationellt vatten
2. industriarter (tobis, blåvitling, taggmakrill) i Nordsjön, norsk zon (nabo)
3. atlantoskandisk sill (NVG-sill) i Norska havet
4. makrill i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och Östersjön
5. sill i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och Östersjön
6. skarpsill i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön

Skarpsill i Nordsjön fördelas inte som överförbara fiskerättigheter och inte heller taggmakrill (hästmakrill) i EU-vatten och internationella vatten. Den sill och skarpsill som avsätts till regionalkvoten i Östersjön ingår inte heller. Regionalkvoten tilldelas båtar som ingår i det pelagiska systemet och bara fiskar i Östersjön och landar i Östersjöhamnar. En majoritet av båtarna i det pelagiska systemet har sådan tilldelning.

Samtidigt som mängden fiskbestånd inom det pelagiska systemet ökat har också fler kustkvoter höjts. En logisk följd av att delar av kustkvoten i Bottenhavet faktiskt försvunnit. Det pelagiska systemet har varit framgångsrikt på flera sätt. Det har inneburit mer än en halvering av antalet stora fiskebåtar i det pelagiska fisket samtidigt som kustfisket klarat sig utan någon som helst minskning av antalet båtar. Lönsamheten i det pelagiska fisket har samtidigt också ökat.

I samband med förlängningen av det pelagiska systemet och ökningen av kustkvoten uttalar sig också Niklas Törner från Havs- och vattenmyndigheten. Det är ett innehållslöst uttalande som rapar upp de vanliga gröna ”sanningarna”. Oro för Östersjön, minskade bestånd av sill och skarpsill (inte ens sant då allt tyder på att skarpsillsbeståndet är mycket större än beräknat).

Dessutom hävdar HaV att avsikten med höjningen av kustkvoten är att gynna småskalighet, öka tillgången på lokalt fångad fisk och förbättra förutsättningarna för nyetablering. Det är bara tomt prat.

Kustkvotens storlek har i praktiken aldrig varit ett egentligt problem. När de små båtarna i undantagsfall nått taket av en kvot har de alltid fått mer av de stora båtarna. Så länge det finns för mycket säl finns det heller inga förutsättningar för ett lönsamt kustnära fiske med passiva redskap på sill. Huvuddelen av kustkvoten av sill i östra Östersjön tas följaktligen av mindre trålare en bra bit från kusten (det är förbjudet att tråla nära kusten) och två mindre snörpvadsbåtar i Blekinge.