Insjölax är lax som lever hela sitt liv i sötvatten. I östra USA och Kanada finns en mängd naturliga bestånd av sötvattenslevande lax i många olika sjöar och flodsystem. I Europa finns inte lika många men i Vänern finns två av de mest storvuxna bestånden.
De leker i allmänhet i floder, åar och älvar som flyter till en sjö men i den norska floden Namsen liksom på flera håll i östra USA finns bestånd som enbart lever i floden på samma sätt som bäcköring gör i många vattendrag.
Förutom beståndet i Namsen finns bara ett enda annat bestånd kvar i Norge, i Byglandsfjorden. Bägge bestånden föryngras numera naturligt. Det har tidigare funnits ytterligare två bestånd i Norge.
I Finland har det funnits två bestånd men bara ett finns kvar idag, i sjön Saimen. Det beståndet är dock helt beroende av odling och utplantering för att överleva.
Samma problem gäller för de två kvarvarande bestånden av insjölax i Sverige. Insjölax har i Sverige enbart funnits i Vänern. Det har funnits 5 bestånd som lekt i Klarälven, Gullspångsälven, Norsälven, Borgviksån (Borgviksälven) och Byälven. Dessutom har det funnits två olika varianter av såväl klarälvslax som gullspångslax samt en laxstam i Skagern som lekte i Letälven.
Idag finns bara ett av bestånden som leker i Klarälven och ett av bestånden i Gullspångsälven kvar och de har länge varit beroende av odling och utplantering för sin överlevnad även om det finns ett litet bestånd av gullspångslax som leker naturligt och klarälvslax som leker naturligt. Den vilda klarälvslaxen fångas nedströms Forshaga kraftverk och transporteras sedan förbi flera kraftverk för att utsättas uppströms Edsforsen varifrån den själv simmar till lekplatserna vid Strängsforsen. Idag anses detta nog för att klarälvslaxen ska klara sig och odlingen har ska därför upphöra. Endast Gullspångslax odlas idag, Gullspångslax har också inplanterats i Lake Michigan i USA där den klarat sig bra.
Numera planteras lax även ut i Norsälven men det är inte ursprunglig norsälvslax utan gullspångslax.
Orsaken till det dåliga läget för vänerlaxen är vattenkraftsutbyggnaden som ägde rum på 1900-talet. Planer på att återinföra vild lekande lax i Klarälven finns, liksom förbättringar för laxen i Gullspångsälven.
Genetiskt är vänerlaxen närmast släkt med de laxstammar som finns i floder i Baltikum och Finska viken, vilka i sin tur är närmare släkt med laxen i Bottniska vikens älvar än med Mörrumsåns och Emåns. Gullspångslax och klarälvslax är klart genetiskt åtskilda men gullspångslaxen har påverkats starkt av klarälvslaxen. Det finns ingen nära släktskap mellan laxen som leker i Göta älvs biflöden och laxen i Vänern.
När det gäller väneröring, dvs öring som lever i Vänern och leker i dess tillflöden, finns det öring i Klarälven, Gullspångsälven (m. Letälven) och Tidan. Lidan, Upperudsälven, Byälven, Norsälven, Borgviksån och Åmålsån har också haft vänervandrande öring. och i Göta älvs utlopp ur Vänern har det funnits ett nedströmslekande bestånd. Flera biflöden till Klarälven har också haft lekande väneröringar men det finns inte längre.
I Norsälven planteras numera gullspångsöring ut. Gullspångsöring odlas medan vild klarälvsöring hanteras likadant som vild klarälvslax. I flera avvattensysteme fanns även annan sjölekande öring och vissa vattensystem finns insjööring i mindre sjöar och bäcköring.
Läs också:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.