Sebastian Linke – en forskare med livlig fantasi

En i övrigt intressant artikel om fiske i norra Bohuslän och Grekland innehåller några lite mindre intressanta och dessutom helt felaktiga påståenden av en forskare som heter Sebastian Linke. Han påstår att den nuvarande fiskeriförvaltningen i Europa ensidigt gynnar storskaligt fiske och leder till överfiske. Några bevis eller belägg för sina lösa påståenden uppger han inte.

Faktum är att större delen av fiskeriförvaltningen i Europa använder sig överförbara fiskerättigheter, dvs köp och säljbara fiskerrättigheter (TFC eller ITQ). Inte i något av de land där jag studerat fiskeriförvaltning har det lett till att det storskaliga fisket tagit över det småskaliga fiskets kvoter.

I Sverige ledde införandet av TFC i det pelagiska fisket att antalet stora båtar minskade med 50% medan antalet små båtar som fiskar kustnära inte minskade alls. I Danmark ledde införandet av TFC till att alla segment inom fiskflottan minskade vad det gäller antalet fiskebåtar. Mest minskade antalet mellanstora båtar. Ingen förskjutning från småskaligt fiske till storskaligt fiske ägde rum. I Norge, Finland och Estland går det inte heller att notera någon sådan utveckling. På Island kunde en sådan utveckling noteras i början men då justerades systemet varvid snedvridningen försvann. Osv.

Faktum är att det inte finns något exempel på det som Linke påstår. Inte i nåt europiskt land.

Fiskeriförvaltning

Att förvaltningssystemet skulle leda till överfiske är inte heller sant. Det leder till motsatsen. När TFC infördes i det pelagiska fisket försvann den överkapacitet som fanns inom fisket. Svartfiske och olagliga försäljning försvann också helt. Överkapacitet är det som leder till sådant. Något överfiske finns inte inom systemet med TFC. Inte i något land såvida inte kvoterna satts för högt av beslutande myndigheter. Varje båt har egna fiskerättigheter som är vetenskapligt fastställda och de kan inte fiska mer än de har rättigheter till.

Linke fantiserar helt enkelt fritt. Hans påståenden saknar vetenskaplig grund är inget annat än fantasier.

I artikeln uttalar sig också yrkesfiskaren Charles Olsson extremt nativt när han säger:

– Jag skulle vilja ha mer fokus på vad man använder för redskap. I stället för att hålla på med de här idiotkvoterna upp och ner, så ska vi ta fram redskap som fångar bara det vi ska ha – och som låter bli det vi inte ska ha. Hade man gjort det så tror jag att det hade varit slut på det här med överfisket. Redskap som fångar småfisk och småräkor, det ska bort.

Förutom att vara i stort sett innehållslöst är uttalandet också väldigt naivt. Det finns inga som helst möjligheter att skapa redskap som inte medför bifångster. Bifångsterna kan minskas och begränsas men de kan inte tas bort helt. Det bästa vore istället om de kontrollmetoder som användes kunde registrera all fångst och räkna av den från kvoten för respektive art. Sådan teknik finns i form av REM (CCTV) och borde användas.

Situationen i Grekland

I Grekland finns ingen fungerande fiskeriförvaltning. Inga kvoter och inga resurser för kontroll. Ingen vet hur mycket fisk det finns och ingen vet hur mycket det faktiskt fiskas. Där finns en ofantlig överkapacitet i fisket, massor med olagligt fiske och helt klart ett omfattande överfiske vilket inte finns i Sverige på samma sätt. Så jämförelsen mellan Grekland och Sverige som görs i artikeln är löjlig. De två länderna har inte samma sorts fiskeriförvaltning trots att det båda ingår i EU. Situationen är inte jämförbar.

Kulturell identitet

Dessutom pratar Linke också så kallade mjuka värden. I hans värld tyck det enbart hänga ihop med småskaligt fiske. I verkligheten är det naturligtvis dumheter. Kulturell identitet med fiske och som fiskare gäller inte bara de som fiskar småskaligt. Det gäller också de som fiskar storskaligt. Kanske är det storskaliga fisket till och med viktigare i många fall.

Utan storskaligt fiske försvinner en stor del av infrastrukturen i fiskelägena. Fiskauktioner, grossister, landningshamnar, frys- och kylanläggningar, fiskindustrier, varv, trålbindare med mera. De överlever inte utan det storskaliga fisket och när dessa saker försvinner blir det svårt för det småskaliga fisket som till stor del dör ut. För att bevara det småskaliga fisket behövs helt enkelt också det storskaliga fisket.

Sebastian Linke vet helt enkelt inte vad han pratar om och han talar emot all erfarenhet och all kunskap som faktiskt finns.

Unga fiskare

Och hur är det med unga fiskare? I det pelagiska fisket är medelåldern drygt 40. För fisket som helhet en bra bit över 60. I det pelagiska fisket finns det gott om unga fiskare, i övrigt fiske är de både andelsmässigt och antalsmässigt färre. Arbetsmiljön, förtjänsten, arbetsförhållandena med mera är betydligt bättre i det pelagiska fisket och därför är det dit som unga fiskare söker sig. Orsakerna till de bättre förhållandena i det pelagiska fisket är den högre lönsamheten som skapats genom införandet av TFC. Den fiskeriförvaltning som vi har i det pelagiska fisket i Sverige leder till att yngre blir fiskare.