Kusttorsk och utsjötorsk

Under flera decennier har det varit brist på vuxen torsk på västkusten. Detta trots att det under vissa år observerats mycket ung torsk (juvenil torsk) som inte är äldre än två år. Detta har gjort att många trott att kustbestånden av torsk varit så gott som utrotade och att den torsk man nu hittar på västkusten huvudsakligen är utsjötorsk. Utsjötorsk är torsk som lämnar kusten när den blir vuxen och som sen lever och förökar sig i Nordsjön. I en ny studie har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Göteborgs universitet samlat in unga torskar från över 100 olika platser i Skagerrak, Kattegatt och Öresund och analyserat dem genetiskt.

Studiens resultat

Resultaten visar att beståndet vid västkusten inte enbart består av utsjötorsk. Utan det är en blandning av två så kallade ekotyper, kusttorsk och utsjötorsk. Utsjötorsken finns främst långt utanför kusten och kusttorsken närmare kusten. Inne i Bohusläns fjordar är andelen kusttorsk mycket hög. På vissa ställen återfinns både utsjö- och kusttorsk i samma fjord, men de verkar leva på olika djup. Utsjötorsken lever på lite större djup, medan kusttorsken är vanligare på grunt vatten. Kusttorsk är särskilt dominerande i Brofjorden, de inre delarna av Gullmarsfjorden, i fjordsystemet innanför och runt Orust och Tjörn, i Kungsbackafjorden, längs Hallandskusten, i nordvästra Skåne och i Öresund.

Studien visar att ekotyperna skiljer sig åt när det gäller flera gener som är inblandade i miljöanpassning. Det tyder på att skillnaderna i var de lever kan bero på att de är anpassade till olika miljöer. Till exempel verkar ekotyperna vara anpassade till olika fysikaliska förhållanden som syrehalt, salthalt, och temperatur. Det finns även genetiska skillnader som tyder på att ekotyperna skiljer sig åt i födosök, vandringsbeteende och socialt beteende.

Fördelning av de två torsktyperna i kust och utsjö. Storleken på tårtbiten motsvarar hur stor andel av torsken vid en station som utgörs av en viss torsktyp (kusttorsk=orange, utsjötorsk=blå).

Ekotyper

Genetisk isolering mellan två populationer kan bara uppstå om de inte parar sig med varandra. Om två torskpopulatione­r undviker genetiskt utbyte, till exempel om de leker (fortplantar sig) vid olika tide­r på året eller på olika platser, kommer det med tiden att uppstå genetiska skillnader mellan dem.

Dessa skillnader kan uppstå antingen helt slumpvis eller till följd av att de två populationerna har anpassat sig till olika miljöer eller att de har olika livsstrategier. Ju större genetisk variation det finns inom en art, elle­r inom ett bestånd av en och samma art, desto större motståndskraft har arten mot till exempel miljöförändringar och sjukdomar. Olika genetiska varianter kallas ekotyper.

Finns det flera olika ekotype­r inom en art kan de dessutom ha olika roller i ekosystemet. Ska man bevara den biologiska mångfalden är det därför helt grundläggande att också värna den genetiska mångfalden inom arter. PÅ västkusten fins minst två olika ekotyper av torsk. Kusttorsk och utsjötorsk.

En nyhet från tidningen Havsutsikt.

Läs mer om torsk:

• Stängt område i Kattegatt – ingen ljusning för torsken