Det är inte utländska trålare som fiskar ut Gambias vatten

Med anledning av en rapport från Amnesty International om fisket i Gambia så har Sveriges Radio giort ett radioinslag om detta. Mer exakt om fisket i den del av Gambia. I rubriken till programmet säga att illegalt fiske kostar länderna i Västafrika (Gambia, Mauritania, Senegal, Guinea Bissau, Guinea och Sierra Leone) 25 miljarder årligen. Rapporten säger också just det. Om det stämmer är omöjligt att kontrollera men det kan mycket väl vara så.

Det påstås också, både i rapporten och i radioprogrammet, att exporten av 20 000 ton fisk årligen från Gambia leder till förödande konsekvenser för kustsamhällena i Gambia. Det är uppenbarligen korrekt och naturligtvis ett stort problem. Huvuddelen av denna export handlar om att fisken levereras till fiskmjölsfabrikerna i landet (det finns 3 stycken) som sen exporterar fiskmjöl och fiskolja.

Huvuddelen av fisken till fabrikerna levereras av kustnära småskaliga fiskare med fiskekanoter, många av dem från Senegal. Detta framgår mycket klart av Amnestys rapport. 90% av all fisk som fångas och landas i Gambia kommer från det småskaliga och kustnära fisket. Att sälja den till fiskmjölsfabrikerna ger bättre betalt och en stadigare inkomst än att sälja den på den lokala konsumentmarknaden.

Viskleken

När nyheten om fisket i Gambia kommer till Jan Ohlsson på Fisheco har det hela förvandlats till att utländska trålare tömmer Afrikas vatten på fisk. Det är viskleken i arbete. För rapporten är mycket tydlig. Huvuddelen av fisket i Gambia är småskaligt fiske med fiskekanoter. En del av det utförs av senegalesiska fiskare vilket iofs är utländska yrkesfiskare, men det är inte trålfiske. Fiskekanoterna är ofta (kanske i allmänhet) utrustade med moderna motorer, gps, ekolod och annan modern utrustning. Det kustnära lokala fisket är inriktat på pelagiskt fiske med vad och garn efter arter som bonga och sardineller. FAO uppger att sardineller och bonga är överfiskade.

Trålfisket rent allmänt och därmed också det olagliga fisket utförs av mindre trålare från Grekland, Spanien, Portugal och Italien. Det är inriktat på bottenlevande fiskar och inte på pelagisk fisk som det lokala kustnära fisket. Det kan dock säkerligen ha en del negativa följder för det lokala fisket ändå och sardineller vilket är vad det lokala kustnära fiske huvudsakligen är inriktat på att fiska. I övrigt fiskar utländska fiskebåtar också räka med trål och tonfisk med snörpvad och långrev långt ute till havs.

I andra länder än Gambia finns ett omfattande trålfiske med stora frystrålare och med mindre pelagiska trålare ute till havs. Detta fiske är inriktat på sardiner som inte är överfiskade enligt FAO.

Överfiske

90% av fisket i Gambia sker med fiskekanoter. Uppgifter från Senegal visar att 90% av fångsterna där tas av kustnära småskaligt fiske med fiskekanoter. Om det överfiskas i Gambia och Senegal (vilket är troligt) beror det därför i första hand på att det finns för många småskaliga yrkesfiskare. Precis som i Nordsjön på 1960- och 1970-talen då sillen i Nordsjön och Nordatlanten överfiskades kraftigt. Det storskaliga fisket i utländsk regi har inget med saken att göra.

Läs mer:

• Varför industrifisket i Senegal och Peru inte skadar det lokala fisket
• Greenpeace pratar strunt om Senegal och fisket