Under en tid nu har media gjort en stor sak av att Sportfiskarna vill återplantera atlantisk stör i Göta älv. Stör har inte funnits i älven på mer än hundra år. Arten var eftertraktad och enligt Sportfiskarna hårt ansatt av fiske. De påstår också att utbyggnaden av vattenkraften skulle ha bidragit till störens försvinnande. När det gäller Göta älv förefaller det inte troligt då stören aldrig nånsin kan ha passerat fallen i Trollhättan och dammen i Lilla Edet är såpass långt upp att bara en mindre del av älven spärrats för stören.
Mer troligt är att föroreningar från industrierna som byggdes upp på 1800-talet längs älven var orsaken. Det handlar om smältverk (Vargön, Trollhättan, Bohus), massafabriker och pappersbruk (Vargön, Lilla Edet, Göta, Göteborg), kemiska fabriker och färgfabriker (Nol, Älvängen, Nödinge, Bohus, Agnesberg, Göteborg) och varv (Lödöse, Garn, Göteborg med flera platser) som alla orsakade stora utsläpp av kemikalier och skadliga ämnen. Detta undviker Sportfiskarna att nämna. De vill som alltid skylla på det yrkesmässiga fisket.
Tillsammans med Göteborgs Universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet och Göteborgs Naturhistoriska Museum vill Sportfiskarna nu återplantera atlantisk stör (Acipenser oxyrinchus)) i Göta älv.
Tyskuppfödda störar
I samarbete med störexperter från tyska Leibniz-Institute for Freshwater Ecology and Inland Fisheries i Berlin har projektet säkerställt tillgång till yngel och genetiskt värdefulla individer.
Nästa steg blir att få hit en grupp unga fiskar, runt metern, för en provutsättning. Ett tiotal individer kommer märkas och övervakas under en tid, så att det säkerställs att det strategiska arbetet fungerar i praktiken. I maj fraktas resten av fiskarna till Sverige.
– Det här är en unik händelse. Att Sverige aktivt återfår en regionalt utdöd art, det är mycket ovanligt! Det är så spännande och jag längtar verkligen efter dagen då vi kan se på älven och tänka ”där under simmar nu även en atlantstör, säger projektledare och biolog Linnéa Jägrud i ett pressmeddelande.
Akustisk telemetri
En viktig del av arbetet med återetableringen är uppföljningen av arbetet. Här kommer SLU in med sin expertis, då de tidigare märkt fiskar med akustisk telemetri.
Genom telemetriutrustningen kan störarna övervakas och deras rörelsemönster analyseras. Det kommer ge värdefulla insikter om var i älven störarna finner föda och hur de bästa livsförhållandena ser ut. Tekniken anses avgörande för att identifiera och skydda lekområden. Genom insamlade data blir det enklare att planera framtida restaureringsarbeten och effektivisera återetableringsarbetet. Det är något som även kommer gynna andra arter. Gustav Hellström från SLU poängterar:
– Återetablering av stör i Sverige är verkligen århundradets fiskevårdsprojekt! Genom att sätta sändare på stören kommer vi kunna få värdefull kunskap om deras överlevnad, vandringar och miljöpreferenser, både i älven och ute längs kusten. Det gör att vi kan förbättra chanserna att återetableringen lyckas.
Atlantisk stör i Göta älv
Atlantisk stör har spelat en viktig roll i den skandinaviska historien, med arkeologiska fynd i Göta älv som sträcker sig ända tillbaka till 1400-talet. Återetablering av stör är inte bara en åtgärd för att bevara biologisk mångfald utan också ett sätt att återupprätta en förlorad identitet hos vattendraget. Stören kommer att leda tillförnyad uppmärksamhet och uppskattning av älvarnas betydelse. Det är något som kan tänkas stärka lokalsamhällets band till dessa viktiga och vackra ekosystem.
Sist men inte minst kan en framgångsrik återintroduktion även öppna upp för möjligheten till ett hållbart fiske i framtiden, vilket ytterligare skulle understryka störens betydelse på flera plan.
– I en tid av bakslag för naturen, svårigheter för miljön och arters utdöende i en aldrig skådad takt, skulle en återetablering av en utrotad art sända en viktig och inspirerande signal till naturvårdare runtom i Europa och västvärlden, summerar Linnéa Jägrud.
Projekt Störens återkomst
Projektets syfte är att återetablera atlantisk stör (Acipenser oxyrinchus) med Göta och Nordre Älv som huvudområde. Projektet finansierats av Naturkompaniet, Patagonia och Carl Tryggers stiftelse för vetenskaplig forskning.
Följande samarbetspartners ingår i projektet: Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund, Sveriges Lantbruksuniversitet SLU Vilt, Fisk och Miljö samt SLU Aqua, SLU Artdatabanken, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Göteborgs Universitet, Miljöteknik i Väst och Leibniz-Institute for Freshwater Ecology and Inland Fisheries.
Atlantisk stör
Atlantisk stör. Bild: Duane Raver/U.S. Fish and Wildlife Service. Public domain.
Atlantisk stör (Acipenser oxyrinchus), även kallad atlantstör, är en art av familjen störfiskar, som finns i Nordamerika. Från medeltiden fram till 1990-talet har den även funnits i Europa, och fram till början av 1900-talet i Sverige, där den numera är klassificerad som nationellt utdöd. Men den finns fortfarande i Nordamerika.
Arten har funnits i Östersjön, Skagerrak och Kattegatt samt som inneslutna populationer utan kontakt med havet i Ladoga och Onega. Östersjöpopulationen lekte i Drweca och Vistula i Polen, Oder, Njemen och Neva. Tillfälligt hände det att arten observerades i Nordsjön eller vid Storbritanniens kust.
Några säkra uppgifter om lek i Sverige saknas, men arten fångades flera gånger i Östersjön och Göta älv. I Sverige dog arten ut i början på 1900-talet, medan den klarade sig längre i resten av Europa. Den sista naturligt förekommande europeiska stören fångades vid Riga 1996.
Två exemplar fångades utanför Bornholm respektive Skanör 2009; dessa kommer dock från bestånd som inplanterats i tyska och polska floder 2007 och 2008. 2015 fångades ett exemplar så långt norrut som utmed Upplands kust. Även denna fångst antas härstamma från de tysk och polska inplanteringarna.
I Finland, där arten precis som i Sverige är rödlistad som nationellt utdöd, har den observerats tre gånger. En sentida observation skedde utanför Åland 28 juli 2013.
Länge ansågs det att det idag utdöda beståndet av stör i Östersjön var samma art som Europeisk stör (Acipenser sturio) men studier har visat att beståndet bestod av atlantisk stör (A. oxyrhynchus). Man vet dock genom studier av museala exemplar att det skedde en kraftig hybridisering mellan de två arterna.
Läs också:
