En generell utflyttning av trålgränsen – SPF:s uppfattning

En generell utflyttning av trålgränsen. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har efterfrågat synpunkter på en generell utflyttning av trålgränsen för fartyg över 24 m i Östersjön. Generellt handlar det om möjligheten att trålfiska pelagiska arter. Mer specifikt handlar det dock om konsekvenser för svenskt konsumfiske inklusive hamnar och beredning där även beredskapsperspektivet kan inkluderas. Swedish Pelagic Federation (SPF) har svarat HaV om det hela och det svarets sammanfattning publicerar jag här i lite omdisponerad form.

Förslag om utflyttad trålgräns saknar stöd i verkligheten

Åtgärden kommer i första hand drabba två regionalkvotsfartyg på ca 35 meter som idag fiskar riktat för konsumtion till beredningsindustrin i Simrishamn. De kommer inte att kunna bedriva den typ av fiske de bedriver idag. Fabriken kommer därigenom få svårt att överleva regleringen.

Åtgärden kommer således allvarligt missgynna landningar för konsumtion samt svensk livsmedelsberedskap. Åtgärden kommer i mycket liten utsträckning påverka det större segmentet av pelagiska fartyg som fiskar i Östersjön eller Bottenhavet då deras fiske huvudsakligen redan idag ligger utanför 12 sjömil. Vissa effortförskjutningar kan dock ändå förväntas, vilka behöver utredas.

Förslaget till utflyttning av trålgränsen går i helt motsatt riktning mot de politiska målen om en robust livsmedelsproduktion, ökade pelagiska landningar för konsumtion och ökad livsmedelsberedskap, då det snarast driver på en utveckling bort från konsumtionsfiske och nationella/regionala landningar i Sverige. Det går även emot principen ”level playing field” gentemot fisket i våra grannländer inom EU då det kan ge svensk fiskerinäring konkurrensnackdelar.

Swedish Pelagic Federation PO, SPF, anser att åtgärden helt saknar vetenskaplig och saklig grund. Förslaget har en politisk grund snarare än en vetenskaplig sådan och baseras på en medial och politisk debatt. SPF ser inte att förslaget leder till bättre måluppfyllelse avseende de rådande politiska målsättningarna såsom den gemensamma fiskeripolitiken eller livsmedelsstrategin.

Bakgrunden till debatten som lett fram till detta förslag uppstod i en tid av tillfällig nedgång för det centrala Östersjöströmmingsbeståndet samtidigt som det pågick ett större industriförsök med konsumtionsfiske i Västervik (se mer om detta nedan). Dessa båda faktorer ledde till medial kritik mot de storskaliga fartygen och ”industriell trålning” nära kusten, vilket resulterade i politiska initiativ i form av bland annat detta förslag.

Västervik

Under 2017–2020 gjorde den numera nedlagda fiskindustrin i Västervik ett försök med att filéa sill för konsumtion. Fabriken var annars specialiserad på att blockfrysa fisk, främst för djurfoder. Under dessa år fiskade ett antal stora svenska fartyg sill relativt nära kusten till denna fabrik. Under samma år minskade sillkvoterna och fiskstorleken var på grund av naturliga orsaker mindre än vad fabrikens filémaskiner klarade av.

År 2020 stängdes fabriken i Västervik helt och detta fiske upphörde men mediadebatten i Sverige om stora fartyg som fiskade nära kusten hade då fått fäste. I kombination med kvotminskningarna för sill/strömming under åren 2020–2024 ändrades fiskemönstret för de större fartygen fullständigt till en inriktning mot nästan bara skarpsill, vilken fångas i helt andra delar av Östersjön.

ICES rådgivning

Rådgivningen från ICES från 2024 visar att de senaste årens förvaltningsåtgärder har bidragit till en betydligt bättre situation för det centrala sillbeståndet i Östersjön. Beståndet ökar och ICES lägsta nivå i rådgivningen för 2025 var en ökning av kvoten på mer än 100%. Indikationerna i vår tyder på att även ICES rådgivning för 2026, som publiceras i slutet av maj, pekar uppåt för den centrala Östersjösillen.

Vilka problem ska åtgärdas?

Uppdraget till myndigheten är otydligt kring vilka problem det är som avses avhjälpas genom den reglering som nu utreds, och också kring ifall det finns något vetenskapligt stöd för den föreslagna utflyttningen. ”Problemet” med stora fartyg som fiskar nära kusten existerar i stort sett inte längre annat än enstaka fiskeresor varje år.

Vad gäller ett fiskestopp inom området utanför 12 sjömil på så kallade ”lekansamlingar” vill SPF ifrågasätta ifall det finns något vetenskapligt stöd för att sådana lekansamlingar faktiskt förekommer i utsjön. De enda lekansamlingar som vi känner till och som finns dokumenterade är när fisken faktiskt leker, vilket huvudsakligen sker kustnära. Här finns ett riktat garn- och skötfiske mot den lekande fisken.

Förslaget saknar vetenskaplig grund

SPF anser att åtgärden inte ska genomföras, då den helt saknar vetenskaplig och saklig grund, samt att den baseras på en medial och politisk debatt.

SPF menar vidare att man i första hand ska noggrant analysera de effekter som redan kan ses av det försök med utflyttning av trålgränsen från norra Öland till Ålands hav som pågår och inte lägga på liknande och mycket omfattande förvaltningsåtgärder utan en noggrann problem- och konsekvensanalys.

SPF anser med bestämdhet att fiskereglering sker bäst genom kvotsättning, snarare än genom detaljregleringar kopplat till fartygsstorlek eller vilket ändamål fisken landas för. Införandet av en storleksgräns kommer ha såväl direkta som indirekta effekter både på fisket idag och fisket i framtiden.

Läs mer:

• Jakt på det småskaliga fisket i Östersjön
• Trålgränsutflyttningen: inga åtgärder och alla skyller på alla
• Trålgränsutflyttning drabbar småskaliga fiskare hårt
• Trålfiskeförbudszonerna i Östersjön drabbar det småskaliga fisket
• Uflyttning av trålgränsen och dess konsekvenser
• Oseriösa politiker och trålfiskeförbud