Modellerna för ICES kvotråd innehåller fel. Det är en bedöming där forskaren Henrik Svedäng och jag är överens. Vi är överens om mycket annat också men sällan om fisket. Svedäng säger följande i en artikel om ICES rådgivning för Östersjön inför 2026:
– Den bottniska strömmingen uppskattas minska samtidigt som fisketrycket håller sig inom de ramar som på sikt beräknas leda till att beståndet ökar. Det tyder på att något i ICES modeller och prognoser kan vara väldigt fel, kommenterar Henrik Svedäng, forskare vid Östersjöcentrum.
Påståendet är helt korrekt.
Jag har flera gånger tidigare påpekat att fisket av skarpsill under nästan 30 års tid varit högre än vad som anses hållbart men ändå har beståndet inte minskat i storlek. Det är också ett tydligt tecken på nåt är fel med modellerna. Men åt andra hållet än för Bottenhavets sill/strömming.
Svedäng menar att de uppenbara felaktigheterna med beståndsbedömningarna i Bottenhavet måste leda till en ökad försiktighet. Men de uppenbara felaktigheterna i beståndsbedömningarna vad det gäller skarpsill innebär att baståndet troligen är större än vad bedömningarna ger vid handen. Det visar att vi kanske inte måste vara så extremt försiktiga i alla lägen och att Svedäng varnar för vargen allt för ofta och i onödan.
När det gäller beståndet av sill i östra Östersjön så verkar bedömningarna dock stämma. Fisket varierar men ligger allltid kring vad som anses vara hållbart. Beståndet varierar också men ligger alltid kring vad som anses avar hållbart. Och så har det varit ungefär 30 år.
Rådgivningen fungerar bra
Sammantaget tycker jag det ser ut som om rådgivningen fungerar bra. Den håller nivån på bestånden på bestånden stabil. Förutom när det gäller Bottenhavet där vi sett stora variationer över tid de senaste 30 åren. En översyn av beräkningsmodellerna vad det gäller Bottenhavet vore därför rimligt. Och att kvoten ska sättas så låg som möjligt i enlighet med ICES råd. Han menar att minskningen av äldre fiskar i beståndet tyder på överfiske. ICES konstaterar att nuvarande nivå på fisket inte kommer att leda till nån förbättring när det gäller detta.
Osäkerheter
Sen finns det också fog för att beståndsbedömningarna borde dela upp mer, dvs på fler bestånd. Detta då det finns många olika lekbestånd i både Östersjön och Bottenhavet. Detta kan vara svårt att göra då det inte fisket går att skilja olika bestånd åt. Därför måste ICES rådgivning ta hänsyn till detta. Det gör också.
Även känd felrapportering har rådgivningen tagit hänsyn till. Felrapportering har bara kunnat beläggas vid landningar i Sverige från små båtar (polska och svenska). Vid de stora båtarnas landningar i Danmark har ingen felrapportering kunnat konstateras sen de började med att kontrollera 100% av landningarna. Det betyder att felrapporteringen har ganska liten betydelse.
Det finns ytterligare en osäkerhetsfaktor i bedömningarna. Detta är de ryska fångsterna,. Det ryska fisket redovisar inte sina fångster som uteslutande sker i ryskt vatten i sydöstra Östersjön och i Finska viken. Huvidsakligen handlar det om fångster av skarpsill och hänsyn tas till detta i ICES rådgivning.
Svedäng tycker att dessa osäkerheter borde resultera i ännu lägre kvoter. Svedäng är dock bara en forskare medan ICES bedömningar görs av hundratals forskare. Det finns anledning att lita på de senare snarare än på Svedäng. Men när det gäller Bottenhavet och ädre årsklasser verkar ICES i stort sett säga samma ska som ICES. De föreslår därför också en minskning.
Noterbart i sammanhanget är att de pelagiska yrkesfiskarna anser att kvoterna ska hållas på den lägsta nivån enligt ICES råd. Det skulle innebära en minskning med nästan 16% i Bottenhavet och en liten ökning med cirka 8,5% i Östersjön vad det gäller sill/strömming. För skarpsill i Östersjön skulle det innebära en minskning med drygt 4%.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.