Det finns visst en lag om förbud mot bottentrålning

Det finns visst en lag om förbud mot bottentrålning. Anna-Maria Carnhede skriver i en artikel i ETC en kritik av miljöminister Romina Pourmokhtari att det inte finns någon lag om förbud mot bottentrålning i marina skyddsområden. I artikeln upprepar de dessutom samma nonsens som Fanny Jönsson skrev i en usel ledartikel i Aftonbladet.

Då ETC skriver exakt samma sak som Jönsson och då de båda har sett filmen Ocean antar jag att det är exakt samma dumheter och lögner som sprids i den filmen. De har inte ett enda rätt vad det gäller bottentrålning utan alla deras påståenden om bottentrålning är falska. Men om lagen har de delvis rätt. Och Pourmokhtari slirar som vanligt på sanningen,

Lagen om bottentrålsförbud är utformad med en massa undantag. Det betyder formellt att det är möjligt att förbjuda bottentrålning. Konsekvensen av den nya lagen är dock i praktiken att bottentrålning alltid blir förbjudet i nya marina skyddområden såvida inget undantag görs. Dvs i praktiken är det samma tillvägagångssätt som gäller nu och ingen egentlig förändring. Det finns huvudsakligen tre marina skyddsområden där undantag gäller. Kosterhavets nationalpark, Väderöfjordens naturreservat och Gullmarsfjordens naturreservat. Dessutom finns det ett Natura 2000-område som ligger i Sveriges ekonomiska zon men utanför territorialvattengränsen, Bratten.

I Gullmarsfjorden är det 4 trålare som få fiska räkor i ett begränsat område under ett begräsnat antla dagar med väldigt små trålar. När det gäller Kosterhavet och Väderöfjorden är det ett 20-tal mindre räktrålare som fiskar med speciella små trålar. I områden med skyddsvärda arter och på grunt vatten är trålning inte tillåtet. I Bratten fiskas större delen av den räka som svenska och danska räktrålare fångar. Även här är det förbjudet med trålfiske i områden med skyddsvärda arter. Bratten omfattas inte av den nya lagstiftningen.

Omfattande trålfiskeförbud

Samtidigt är det förbjudet och har alltid varit förbjudet att tråla nära kusten i alla svenska hav (4 sjömil överallt utom Halland där det är 3 sjömil och Östersjökusten från Kalmar till Stockholmstrakten där det är 12 sjömil) med undantag för de områden som nämnts tidigare där räktrålning är tillåten. Utöver det finns det ett antal indragningsområden där kräfttrålning är tillåtet i Kattegatt och Skagerak samt ett antal indragningsområden i Bottenhavet och Bottenviken där pelagiskt trålfiske eller siklöjefiske med trål är tillåtet.

I Västerhavet, dvs Skagerak och Kattegatt, är andelen skyddat vatten inom de svenska territorialvattengränserna över 30%. I Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken är andelen skyddat vatten betydligt lägre. Och att räkfisket idag skulle bedrivas på ett icke-hållbart sätt som Ida Carlén från Naturskyddsföreningen hävdar är helt enkelt ett påstående utan stöd i verkligheten.

Bottentrålning

Men åter till bottentrålningen. Bottentrål har inga kedjor. Kedjor används vid bomtrålning på sandbottnar vid fiske efter plattfisk. Det är uppenbarligen det som visas i filmen Ocean. Och det används för att miljörörelsen sett till att den miljövänligare metoden med pulsfiske förbjudits inom EU. Bomtrålning är en speciell form av bottentrålning och förekommer inte i svenskt vatten. I Östersjön förekommer idag ingen bottentrålning medan det förekommer bottentrålning av siklöja i Bottenviken, På sandbotten med små trålar. I Östersjön har det aldrig nånsin bottentrålats på mer än 30% av botten och då har det främst handlat som södra Östersjön.

Bifångst

I bottentrålar fås bifångst. Men inte så mycket som Jönsson tycks tro. För i bottentrålar används ofta rist, exkluder och selektionspaneler. I stort sett allt svenskt bottentrålsfiske använder sådana hjälpmedel. Detta för att minimera bifångsten. All bifångst tas numera till vara och det som är förbjudet att fiska och inte får säljas kommersiellt av olika skäl går till fiskmjöl eller destruktion. De arter som inte fiskas kommersiellt och som det inte finns några kvoter för liksom de arter som har hög överlevnad (alltså inte döda) kastas tillbaka.

Bottentrålning och skador

Att jämföra bottentrålning med skogsskövling är bara dumheter. Vid skogsavverkning i Amazonas kommer skogen inte tillbaks. Vid skogsavverkning i Sverige kommer livet tillbaks efter en tid. Men det blir ett förändrat liv med andra arter än tidigare. Det är inte heller jämförbart med bottentrålning.

Vid bottentrålning kommer fisken och livet tillbaks hela tiden. Eller rättare sagt. Det försvinner inte och förändras inte katastrofalt. Det har bottentrålats i exakt samma områden i mer än 100 år i Sverige. I dessa områden det finns mycket fisk och skaldjur. Fisken och skaldjuren försvinner inte så länge det inte fiskas för mycket. Artrikedomen blir mindre vid bottentrålning, men i allmänhet blir inte den totala biomassan mindre.

Vid bottentrålning på sand- och grusbottnar sker nästan inga skador alls. Vind, vågor och strömmar påverkar sandbottnar mycket mer än bottentrålning. Det som bottentrålning orsakar är försvunnet mycket snabbt. På samma sätt som fotspår på en blöt sandstrand. Siklöja fiskas på sandbotten i Bottenviken och kring norra Jylland där en hel del av svenskt fiske sker är det också sandbotten. Men huvuddelen av bottentrålningen efter räka och kräfta i Skagerak sker på lerbotten.

Konsumtionsfiske

Och kom ihåg att utan bottentrålning så försvinner i stort sett allt konsumtionsfiske. Det lilla som blir kvar innebär sämre arbetsmiljö och mycket dyrare fisk. De flesta yrkesfiskare förlorar jobbet, Förutom när det gäller pelagiskt fiske. Det blir kvar. Det storskaliga pelagiska fisket för konsumtion och fiskmjölsindustri är det enda som kommer att kunna överleva med bra arbetsförhållanden och bra arbetsmiljö. Och den enda räka som kommer att finnas till salu är odlad räka vilket är mycket sämre för miljön än bottentrålning.

Bild

Bilden föreställer en mindre svenk räktrålare, GG 105 Titania, under en demonstration i Göteborgs hamn.