Vi svenska fiskare om fisket i Östersjön. Anna-Karin Trixe från Vi svenska fiskare (VSF) har skrivit en debattartikel i Göteborgs-Posten där hon fokuserar på fisket i Östersjön och det kustnära fisket:
Vi ställer oss bakom visionen om att stötta det lokala kustnära fisket. Det är viktigt för Sverige, för vår livsmedelsberedskap och för levande kustsamhällen. Av våra 400 medlemmar är majoriteten mindre båtar som kan och vill bidra till detta. Men de konkreta åtgärder som vidtas och förslag som nu ligger på bordet leder inte rätt.
Ett exempel är utflyttning av trålgränsen. Viljan är god, men åtgärden slår fel. Det är just det lokala kustfisket som drabbas när fiskemöjligheterna längs kusten begränsas kraftigt. Om trålgränsen skulle permanentas och flyttas ut längs hela Östersjökusten är risken överhängande att största delen av det lokala kustfisket försvinner. Det skulle också bli slutet för beredningen i Skåne och Blekinge. Både livsmedelsförsörjning, beredskap och kustsamhällen påverkas negativt, trots att motsatsen behövs.
SIN 10 Cecilia, Kustnära småskalig trålare. Bild: SPF
Hon fortsätter med att det storskaliga fisket behövs fö rutan detta fiske kan inte någon infrastruktur för fisket behållas:
Fisket för konsumtion och det lokala kustnära fisket behöver stärkas genom infrastruktur som möjliggör landning till konsumtion i Sverige. En sådan infrastruktur är inte möjlig att få bärighet i utan det storskaliga fisket. Synergieffekterna mellan det småskaliga och det storskaliga behövs.
För att lösa problemen anser vi att vi måste värna det kustnära fisket genom att avveckla 12-milstrålgränsen. Trålgränsen utmanar det lokala kustnära fisket och gör målen i livsmedelsstrategin svåruppnåeliga, och bör därför slopas.
Trixe framför också synpunkter på kvoterna som hon menar måste följa lägstanivån i Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rådgivning:
När det gäller kvoter så behöver vi sätta dem på den lägsta nivån i ICES rådgivning för att bygga bestånden i Östersjön. Lägre kvoter ger bättre effekt på uppbyggnaden av bestånden än lokala fiskestopp och stängda områden, samtidigt som fisket, beredningen och kustsamhällena får förutsättningar att fortsätta finnas och verka.
Prioritera också stabila kvoter över åren, även när det innebär att de sätts på en lägre nivå i genomsnitt.
Inställningen från Vi svenska fiskare är utan tvekan rimlig. De vill följa råden från ICES men var försiktiga. De motsätter sig åtgärder som kanske låter bra men har negativa följder för fisket såsom utflyttad trålfiskegräns och trålfiskeförbud.
Läs mer:
- Inga problem med fisket av sillen i Östersjön
- Svenska landningar av sill 2025
- Alla partier är usla när det gäller fiske
- Utflyttad trålgräns skadar det småskaliga kustnära fisket
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Utan en fredad zon (trålgräns) så dör det traditionella nätfisket oavsett om infrastrukturen på land finns kvar eller inte, helt enkelt för att det inte finns någon fisk kvar i havet.
Garnfiske enbart kan varken försörja fiskare eller befolkning. Garnfiske står för nån liten prcent av fångsterna i Sverige. Alla som fiskar strömming/sill kustnära i Östersjön fiskar med trål. De som fiskar gädda, gös, abborre med mera fiskar med garn. Garnfiske funkar idag i allmänhet som en bisyssla för restaurangägare, pensionärer, siklöjefiskare för att ha nåt att gör under resten av året och burfiskare. Eller som nåt att göra för pelagiska fiskare när de är lediga. Det finns enstaka garnfiskare i Norrland, Öresund och Bohuslän som lever på garnfiske.
Hur mycket fisk som fånga shar inte med vilka metoder som används eller vilken storlek båten har att göra. Hur mycket som fiskas bestäms av kvoterna som sätt i enlighet med vetenskaplig rådgivning från ICES.
Alla som trålar kustnära är små trålare. Idag är trålfiskegränsen 4 sjömil (3 sjömil i Halland). Den har varit densamma i mer än 100 år.