Ger färre sälar och skarvar större fiskbestånd? Kan färre sälar och skarvar bidra till att kustfisk som torsk, gädda och öring återhämtar sig? Det undersöker SLU på uppdrag av regeringen genom flera fältstudier i flera kustområden. SLU:s undersökning är bara en del av regeringsuppdraget där det ingår flera andra delar.
Naturvårdsverket, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) fått i uppdrag att ta fram ny kunskap om hur minskad påverkan från säl och skarv kan bidra till att kustfiskbestånden återhämtar sig, och att ge myndigheterna stöd i hur arbetet med säl och skarv kan samordnas med övrigt havsmiljöarbete. Uppdraget ska vara klart i mars 2028.
Flera fiskbestånd längs den svenska kusten är svaga. För torsken i både Västerhavet och Östersjön är situationen kritisk. I många skärgårdsområden minskar rovfiskar som gädda och abborre och färre havsöringar återvänder till vattendragen för lek. Trots insatser som fiskeregleringar och stödåtgärder har utvecklingen inte vänt.
I flera områden pekas säl och storskarv ut som en orsak till att fiskbestånden inte återhämtar sig.
– Sälar och skarvar kan äta stora mängder fisk, men vilken betydelse har deras predation för fiskbestånden? Det är svårare att svara på än många tror. Effekterna är komplexa och varierar mellan arter och miljöer. I den här vetenskapliga studien undersöker vi på ett systematiskt sätt vad som händer när predationstrycket från säl och storskarv minskar, säger Maria Ovegård. Hon är miljöanalysspecialist vid SLU och projektledare för regeringsuppdraget.
Nationell analys och lokala studier
I studien ingår en nationell analys som ger en övergripande bild av hur fiskbestånd kan påverkas när antalet sälar och storskarvar förändras. Den kombineras med fältstudier i tre utvalda kustområden. I dessa områden pågår eller planeras åtgärder för att minska påverkan från säl och storskarv, till exempel genom jakt eller olika typer av skrämselåtgärder.
Den jakt som ingår i studien genomförs i första hand som forskningsjakt. Detta med tillstånd från Naturvårdsverket och etiskt godkännande från en djurförsöksetisk nämnd. Jakten kan därmed styras så att resultaten kan utvärderas vetenskapligt. Detta samtidigt som den genomförs så effektivt och skonsamt som möjligt och med minsta möjliga påverkan på andra arter. Forskningsjakten sker under direkt ledning av utsedda jaktsamordnare och alla jägare som deltar i jakten är knutna till projektet och har relevant utbildning.
I vissa studieområden bedrivs eller planeras redan annan tillståndsgiven jakt. Det handlar då bland annat om skyddsjakt. Den ska också utvärderas i projektet.
Så mäts effekterna av minskad predation
För att förstå vad som händer i ekosystemet när predationstrycket från säl och skarv minskar genomförs inventeringar av säl, storskarv och andra arter. Samtidigt följs utvecklingen i fiskbestånden över tid genom återkommande provfisken. Enskilda fiskar märks dessutom och spåras för att ge en mer detaljerad bild av både rörelsemönster och predation.
– Vi kombinerar flera metoder för att kunna se både de stora förändringarna i fiskbestånden och vad som händer på individnivå. Det gör att vi kan skilja mellan verkliga förändringar i bestånden och till exempel beteendeförändringar hos fisken, säger Maria Ovegård.
Gävlebukten och Dalälven – öringens återvandring
I Gävlebukten och Dalälven undersöker SLU hur minskad predation från storskarv påverkar havsöringens återvandring i Dalälven. Inventeringar av storskarv och andra kustfåglar genomförs i samarbete med lokala ornitologer. Jakt och andra störningsåtgärder sker i samarbete med Sportfiskarna och Älvkarleby sportfiske vid flera skarvkolonier. Bland annat vid Rudsjön och Kastsjön i Gävle.
I delstudien märks unga öringar (smolt) med elektroniska märken, så kallade PIT-märken. Detta gör det möjligt att följa hur många som överlever och återvänder för att leka.
– I Dalälven har vi märkt fisk sedan 2017 och kunnat följa vad som händer med dem. Genom att skanna skarvkolonier har vi hittat stora mängder fiskmärken, vilket visar att skarv äter en betydande del av smolten. Samtidigt vet vi fortfarande inte hur det påverkar hur många fiskar som faktiskt återvänder, säger David Hammenstig. Han är miljöanalytiker vid SLU och projektledare för delstudien.
8+fjordar i Bohuslän – fokus på torsk
I det så kallade 8+fjordar (området innanför Orust och Tjörn) planeras en minskning av både knubbsäl och storskarv för att undersöka vilken effekt det får på bestånden av stor rovfisk. Fokus ligger på torsk, där beståndet är kraftigt försvagat och inte visar några tydliga tecken på återhämtning trots mer än ett decennium av fiskeregleringar. Faktum är att det inte bedrivits nåt yrkesifkse i större delen av området på 50 år.
Riktad jakt och olika typer av skrämsel minskar trycket från säl och skarv. Samtidigt följs utvecklingen hos fiskbestånden genom provfisken och märkning av fisk.
Delstudien i 8-fjordarområdet bygger vidare på ett omfattande åtgärdsprogram, initierat av Havs- och vattenmyndigheten, som redan pågår i området.
– Det som gör 8+fjordar särskilt värdefullt är att det redan pågår ett brett åtgärdsarbete där forskare, myndigheter och lokala aktörer arbetar tillsammans med ett gemensamt mål. Området har även sedan tidigare studerats flitigt och vi har tillgång till historisk data som är användbar i regeringsuppdraget, säger Maria Ovegård
Stockholm och Blekinge – gäddans beteende i fokus
I Stockholms skärgård och i Blekinge skärgård undersöker SLU hur gädda påverkas när närvaron av säl minskar. Arbetet utförs tillsammans med bl.a. länsstyrelserna i Stockholm och Blekinge och Linnéuniversitetet, Olika åtgärder såsom sälskrämmor och fysiska hinder används ör att förhindra att sälen kommer in i de grunda vikarna.
Gäddor fångas, märks och följs med hjälp av akustiska sändare. Genom att placera ut mottagare i vikarna kan forskarna se om gäddorna ändrar sitt beteende när sälens närvaro förändras.
– Vi vet att gäddor påverkas av säl, men det är inte alltid tydligt hur. Här kan vi följa enskilda fiskar och se om de faktiskt försvinner eller om de bara ändrar sitt beteende när sälen är där, säger Maria Ovegård.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Bra!
Hejsan.
Har ni undersökt hur mycket % industrifisket är skyldig ifrågan?
Nu menar jag ”skrabfisket” alltså det som går till benmjölsfabriker. Ej dom som fiskar matfisk.
Skrapfisket när kusten sker med små trålare. Men inet så långt in som det här handlar om. De fångar ingenting i de områden som berörs av projektet trålning är förbjudet. Det har inte varit tillåtet på mera än 100 år. Dvs aldrig varit tillåtet så länge trålning funnits. De stora båtarna fiskar ingenting i Skagerak och Kattegatt och inte nära kusten i Östersjön. Det finns idag inget industrifiske (skrapfiske) i Skagerak och Kattegatt. Dessa båtar fiskar i allmänhet nästan lika mycket matfisk som fisk till fiskmjölsfabrikerna.
Men fisket spelade säkerligen en stor roll när torsken i fjordarna försvann på 1980-talet. Men det var i huvudsak fiske för konsumtion. Men skrapfisket spelar ingen som helst roll för att torsken inte kommer tillbaks. Helt enkelt för att det inte förekommer så nära kusten.Inte heller vad det gäller gädda och öring.