Det pelagiska fiskets framtid

Igår var jag på Öckerö för att titta på den svenska fiskeflottans nya stolthet. Egentligen inte den svenska fiskeflottans stolthet alls då den aktuella fiskebåten inte är svenskflaggad. Men i alla fall Rörös stolthet, den nya Astrid, S 264 Astrid, kanske Öckerö kommuns stolthet. En fiskebåt ägd av Rörö-familjen Johansson, en fantastisk fiskebåt som får gamla svenskflaggade Astrid, GG 764 Astrid, att se liten ut.

S 264 Astrid är på 2 400 bruttoton, är nästan 70 meter lång och 15 meter bred. Utrustad med en Wärtsilä 6L32E på 2 999 kW som huvudmotor och med 2 Caterpillar hjälpmotorer. Skrovet är byggt på varv i Lettland och båten färdigställd på Karstensens Skibsværft i Skagen. Färdigställandet av båten genomfördes med medverkan av flera av familjen Johanssons medlemmar och anställda i deras fiskeriföretag. Dess var närvarande på varvet i Skagen under lång tid för att få färdigt den nya båten så snabbt som möjligt. Detta då den redan är avsevärt försenad på grund av förseningar vid varvet i Lettland.

S 264 Astrid är bara en av många stora båtar som familjen Johansson äger och som de enligt uppgift ämnar behålla. De andra stora båtarna är den redan nämnda GG 764 Astrid på 705 ton och med en längd på 42 meter och en nästan likadan motor som sin större syster, en Wärtsilä Vasa 6L32 på 2 760 kW, E 532 Rockall på 1 461 ton och 57 meter lång med en mycket kraftig motor på 3 890 kW, L 525 Thingholt på 630 ton och en längd på 52 meter samt S 446 Anne-Mie på 443 ton och en längd på 35 meter. Thingholt och Anne-Mie är gamla båtar som främst används säsongsvis för fiske av industrifisk som exempelvis tobis.

GG 764 Astrid vid kaj och S 264 Astrid utanför

GG 764 Astrid vid kaj på Öckerö och S 264 Astrid utanför.

Familjen Johansson och deras danska båtar har fiskerättigheter på sill i Nordsjön, Skagerak och Östersjön samt norska havet, makrill i Nordostatlanten inklusive Nordsjön och Skagerak, tobis i Nordsjön, blåvitling i Nordostatlanten inklusive Nordsjön, skarpsill i Nordsjön, Skagerak och Östersjön och lodda i grönländska vatten i Nordatlanten. Om de har några kvoter på vitlinglyra, en liten fisk, industrifisk som i likhet med tobis fiskas för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja vet jag inte. Med två stora båtar i Danmark borde familjen Johansson höra till de allra största kvotägarna i sällskap med ägarna av S 349 Gitte Henning, HG 333 Isafold och HG 264 Ruth. En båt får bara äga max 10% av en viss kvot, men det finns inga begränsningar per rederi eller fiskeriföretag. Svenska Astrid har kvoter på makrill i Nordostatlanten inklusive Nordsjön och Skagerak, sill och skarpsill i Nordsjön, Skagerak och Östersjön.

Genom byten av kvoter mellan sin egna båtar i de två länderna och med andra fiskeriföretags fiskebåtar kan familjen Johansson göra fisket så ekonomiskt och miljömässigt effektivt som möjligt. Två saker som ofta går hand i hand med varandra inom det pelagiska fisket efter det att individuella överförbara fiskerättigheter införts i Danmark såväl som Sverige. Rätt båt kan fiska rätt sorts fisk på rätt ställe vid rätt tillfälle helt enkelt. Resultatet är bland annat mindre bränsleförbrukning, effektivare utnyttjande av det stora kapital båtar, utrustning och kvoter utgör. Genom att nya Astrid är byggd både för snörpvadsfiske (ringnotsfiske) och pelagisk trålning kan båten också utnyttjas effektivare, miljövänligare och mer ekonomiskt genom att fiska olika sorters fisk med rätt redskap vid rätt tillfälle.

S 264 Astrid och familjen Johansson satsning på fisket visar på framtidsoptimism och en vilja till utveckling. Något som bidrar till att skapa arbetstillfällen för svenska fiskare (två av deras danska båtar har främst svensk besättning, två främst dansk) och till att skapa en levande skärgårdsmiljö. Jämför det framgångsrika och levande Rörö med många fiskebåtar med det vintertid nästan helt döda Knippla utan en enda fiskebåt. Rörös levande fiskemiljö är bland annat en konsekvens av fiskare som varit beredda att satsa på en framtid för fisket. Att moderniser och utveckla fisket. Det gäller såväl familjen Johansson som andra fiskarfamiljer som Ryberg, Lundgren och Larsson.

Utan modernisering av fiskeflottan, utan utveckling så dör fisket och därmed också skärgården. Unga människor vill inte arbeta med ålderdomlig teknik eller med slitsamt och tungt arbete. Däremot gärna i moderna fiskebåtar som S 264 Astrid där den tredje generationen inom familjen Johansson är drivande och aktiva. Skärgården mår inte bra av att förvandlas till ett museum. Fisket kan inte se ut som på 1950-talet. Världen och samhället har utvecklats och det måste fisket också göra. I det pelagiska fisket betyder det till stor del stora fiskebåtar, i annat fiske kan det betyda såväl små kustfiskebåtar som medelstora fiskebåtar och stora båtar lite beroende på vad det handlar om. Stora fiskebåtar i annat fiske motsvarar dock små båtar i det pelagiska fisket.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements

One Reply to “Det pelagiska fiskets framtid”

Kommentarer inaktiverade.