Birgitte Lesanner skriver en massa strunt om svenska fiskare

Birgitte Lesanner är ordförande i Greenpeace Danmark. Den senaste tiden har de bedrivit en nationalistisk, på sätt och vis högerextrem, kampanj mot svenska fiskare verksamma i Danmark. Med lögnaktiga artiklar på sin egen hemsida och debattartiklar med strunt i vanlig media. I kampanjen visar Greenpeace att de inte förstår det danska fiskets historia, inte begriper det danska fisket och har en ännu mindre kunskap om svenskt fiske.

När EU bildades med Danmark som medlem stod Sverige utanför. EU utvidgade fiskegränserna och de pelagiska svenska fiskarna stängdes ut från sina traditionella fiskevatten i Nordsjön. Fiskevatten där danskarna på den tiden fiskade i mindre utsträckning än svenskarna. När svenska fiskare nu köper fiskerättigheter i Danmark är det i princip bara ett sätt för svenska fiskare att ta tillbaka vad de en gång i tiden blev fråntagna. Det är helt enkelt rättvist och rimligt.

En viktig anledning till att svenska yrkesfiskare köpt upp fiskerättigheter och båtar i Danmark är också att föryngringen i det danska fisket inte existerade. Antalet danskar som haft eller har intresse av att ta över fisket som äldre danskar vill lämna är försumbart. Däremot finns det unga fiskare på Rörö, den ö som de två största danska fiskeriföretagen ägda av svenskar är hemmahörande på. Det är också så att svenska fiskare som fiskar på danska fiskerättigheter och med danska fiskebåtar är verksamma i utkantsdanmark, i Skagen och Thyborøn. De bidrar på så sätt till att utkantsdanmark kan överleva samtidigt som de bidrar till att utkantsverige kan överleva. För Rörö skulle varit en rejäl utflyttningsort om det inte vore för fisket. På grannöarna har befolkningen halverats sen början av 1960-talet. På Rörö har befolkningen bara minskat med cirka 30%. Anledningen är att fisket överlevt och är framgångsrikt. En del av det framgångsrika fisket på Rörö bedrivs med dansk flagg och på danska kvoter.

I Danmark har ägandet av fisket sen länge övergått från aktiva fiskare till redare som ofta inte arbetar ombord. Så var det redan på 1970-talet och så har det fortsatt. Danska fiskebåtar ägs därför oftast av en enda person eller möjligtvis två. Ett typexempel är Gitte Henning A/S som ägs av Henning Kjeldsen. Gitte Henning A/S äger en mängd fiskebåtar. Alla som arbetar ombord är löneanställda.

I Sverige ser det helt annorlunda ut. Här har fiskebåtar alltid ägts av en krets av familjemedlemmar och nära släktingar. Ibland med någon annan som delägare också. Så är det än idag även om det numera är vanligt med aktiebolag. Om vi tar de två största svenska fiskeriföretagen  i Danmark, Astrid Fiskeri A/S och Themis Fiskeri A/S så äger de tre aktiva danska fiskebåtar, E 532 Rockall och S 264 Astrid ägs av Astrid Fiskeri A/S medan S 144 Themis i huvudsak ägs av Themis Fiskeri A/S. I Themis Fiskeri A/S finns det minst tre delägare som alla är släkt med varandra. Dessutom finns det tre minoritetsägare i S 144 Themis. Samtliga delägare arbetar också på båten. Av totalt 11 personer som Themis sysselsatte år 2014 är alltså 6 stycken delägare i båten. För Astrids del gäller att det finns det cirka 25 anställda på båtarna. På E 532 Rockall är alla danskar och en är delägare i danska Astrid Fiskeri A/S. På S 264 Astrid är 4 personer delägare i det svenska moderbolaget Astrid Fiske AB och aktiva fiskare. De är alla 4 släkt med varandra. Besättningen på S 264 Astrid består i huvudsak av svenskar. Ytterligare några i besättningen är också släkt med ägarna.

Svenska fiskare bidrar alltså till att återinföra det lokalt baserade kollektiva ägandet i danskt fiske. Dessutom innebär det faktum att fiskare från en mycket liten plats dit danskar regelbundet utvandrat att möjligheterna att bo kvar i utkantsområden såväl i Sverige som i Danmark skapas. Svenskarnas inträde i det danska fisket motverkar inträde av kapitalister och bidrar till att fisket fortfarande och i framtiden kan ägas av aktiva fiskare. En tycker att Greenpeace borde vara tacksamma för att finanskoncerner och kapitalintressen hålls utanför det danska fisket genom svenskarnas uppköp av båtar och fiskerättigheter.

Svenska pelagiskt fiske landar i stort sett all sin fisk till danska hamnar och det mesta av det som landas i Sverige körs till Skagen med lastbil. Skagen har i stort sett alltid varit den viktigaste hamnen för det pelagiska fisket i Sverige. Svenskt fiske är med andra ord delvis ett danskt fiske oavsett flaggan i båtens akter. Det är därför inte speciellt märkligt om svenska fiskare köper upp fiskerättigheter och båtar i Danmark. Det är istället rimligt.

När det gäller fiskmjölsfabriken i Skagen så är svenska fiskare idag de största intressenterna och leverantörerna till fabriken. Utan svenska fiskare hade en av Skagens viktigaste arbetsplatser troligen dött. De svenska fiskarna valde att sälja sin svenska fabrik till Skagenföretaget FF Skagen för länge sen och blev istället delägare där. Den svenska fabriken lades ner. Med det flyttade ett antal arbeten från Sverige till Danmark. Svenska fiskare började därefter landa ännu mer sill och skarpsill (brising) i Danmark än tidigare och många svenska fiskebåtar har i praktiken Skagen som hemmahamn.

Svenskt fiske bidrar till överlevnaden när det gäller utkantsdanmark. Det gäller oavsett om båtarna fiskar på svenska kvoter eller danska kvoter. Det finns ingen skillnad på fiskare i Danmark och Sverige, de har i alla tider fiskat på samma ställen, fiskat ihop och ofta på samma båtar. De känner varandra sen generationer tillbaka och det är inte konstigt att det finns danska fiskare i Sverige (flera svenska båtar ägs eller har ägts av av danskar) och svenska fiskare i Danmark.

Med svenskarnas inträde i det pelagiska danska fisket har i själva verket kapitalkoncentrationen minskat i förhållande till vad som annars skulle varit fallet. De pelagiska svenska fiskarna med danska fiskerättigheter har i motsats till danska pelagiska fiskare dessutom enbart kvoter inom det pelagiska fisket (IOK) och inga kvoter inom det demersala fisket (FKA). De har inga små danska fiskebåtar. Stora pelagiska fiskebåtar konkurrerar inte med kustfisket, kan inte fiska nära kusten. Små båtar kan inte fiska där de stora fiskar. De två har inget med varandra att göra. Storskaligt pelagiskt fiske och lokalt demersalt fiske är två helt olika saker utan egentlig påverkan på varandra mer än positivt. Stora fiskebåtar ger underlag för en bra infrastruktur som också gynnar de små fiskebåtarna.

Hamnen på Rörö

Hamnen på Rörö

Till slut några ord om Rörö. Det är en ö där befolkningen (cirka 270 personer) kunnat bli kvar trots att fisket försvunnit på nästan alla andra öar och i de flesta fiskelägen. Anledningen till det är duktiga och framgångsrika fiskare, en tradition av att hjälpas åt samt genom att de genom lite tur och skicklighet inte investerade i nya fiskebåtar på 1960-talet och 1970-talet vilket alla andra svenska yrkesfiskare gjorde.

Livsmedelsaffären på ön är ett kooperativ som alla invånare på ön äger. Ingen privat handlare eller stor livsmedelskedja vill ha en affär på en så liten ö. Kooperativet har drivit affären sen 1970-talet. Detta kooperativ äger också hamnen med gästplatser för turister och bensinmacken för båtar.

Ön har en egen skola och förskola fast den egentligen inte har tillräckligt med folk för det. Kommunen vill inte betala och driva en sådan skola. Befolkningen har själva byggt den via sin idrottsförening som äger skolan, förskolan och sporthallen vilka uppfördes samtidigt. Pengarna till allt är gåvor från befolkningen, dess pengar kommer från fisket som är öns dominerande näring. Det är den enda plats i Sverige om är beroende av fiske.

På samma sätt agerar fiskarna från Rörö när de är verksamma i Danmark. De sponsrar idrottsföreningar och idrottsanläggningar, de köper utrustning och underhåller båtarna i Danmark. I Danmarks avfolkningsbygder på Nordjylland och Västjylland. I Skagen och Thyborøn. De skapar jobb i Danmark.

Från Rörö tar det tre timmar att åka till Skagen, 2 timmar att åka till Göteborg. Till närmaste svenska fastlandet tar det cirka en halvtimme men där finns ingen stad och det finns ingen anledning att åka så. Det är till Göteborg de kollektiva kommunikationerna går och det är dit befolkningen måste åka till de flesta myndigheter och om de är allvarligt sjuka. Utanför Rörö finns det ingenting annat än England och Skottland. I Skagerak och Nordsjön är havet förenande, inte skiljande. Danska, svenska, norska, färöiska, isländska och skotska fiskare har fiskat tillsammans på samma hav och samma platser i 100 år. De känner varandra, hjälps åt och konkurrerar. På somrarna kommer till och med en del skotska fiskare på semester till Rörö.

Det är obegripligt att Greenpeace bedriver en kampanj mot yrkesfiskare från Rörö. En ö där inget annat liv finns, en ö som skulle avfolkas om fisket inte fanns. En ö där fisket och fiskerikulturen lever kvar på ett sätt som ingen annan stans i Sverige.

Birgitte Lesanner från Greenpeace skriver strunt om svenska fiskare som stora kapitalister. Hon skriver dumheter om förtjänsten och hur den fördelas. Det är inte via vinsten i företagen pengarna kommer till Sverige. Det handlar om att svenska företag hyr ut arbetskraft (fiskare) till danska fiskeriföretag. Det är vanligast i svenskägda danska fiskeriföretag men förekommer ibland annars också. Det fungerar precis lika dant som nöär svenskar arbetar på restauranger och krogar i Köpenhamn.

Svenska fiskare tar ofta jobb i andra länder, exempelvis i Marocko, Västsahara och Mauretanien, men också Norge, Finland, Tyskland, Polen och Danmark. Ofta i svenskägda företag men också i andra företag. Förutom svenskar äger också nederländare, tyskar och färingar danska fiskeriföretag, fiskerättigheter och fiskebåtar. Färingar betydligt mer än svenskar. Färingar arbetar också i danskägda och svenskägda fiskeriföretag i Danmark.

Birgitte Lesanner vet inget om verkligheten i danskt fiske där svenskar, färingar och nederländare hjälper till att rädda utkantsdanmark från total avfolkning. Hon vet inget om det svenska och danska fiskets historia och hon ger sig på befolkningen på en mycket liten plats som är beroende av fiske. Varför Greenpeace gör på det viset vet jag inte.

I motsats till dansken Henning Kjeldsen och hans företag Gitte Henning A/S försöker de svenska fiskeriföretagen inte gå runt den danska lagen. De köper inte kvoter på bottenlevande (demersal) fisk eller några små fiskebåtar. De fiskar bara pelagiskt långt från Danmarks kuster.

Greenpeace kritik mot de svenska yrkesfiskarna är orimlig, felaktig och obehaglig. Obehagligt nationalistisk. Birgitte Lesanner och Greenpeace borde be svenska yrkesfiskare om ursäkt då hon felaktigt anklagat dem för olagligheter. Istället fortsätter hon hetsa mot dem. Det är bedrövligt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Källor till faktauppgifter är dansk skeppsregistret, olika böcker om svenskt och danskt fiske, företagens årsredovisningar osv. Allt finns länkat på annat håll här på bloggen.

Advertisements
  • Tord_Bjork

    Tack!