Bristfällig analys av det pelagiska systemet och kvothandel

Miljö- och beteendeekonomen Lisa Björk på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har studerat olika typer av förvaltningsstrategier inom det svenska fisket. Del har hon studerat det TURF-baserade systemet i Gullmarsfjorden vilket hon konstaterat medfört en bättre förvaltning och lönsammare företag.

Dels har hon studerat handeln med fiskerättigheter i det pelagiska svenska systemet med individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ). Den senare studien har dock vissa brister eller begränsningar som gör att nätverken inom vilka det byts, lånas, hyrs ut och köps framstår som något lösare än de i verkligheten är.

Detta beror på att hon inte tycks ha förstått att transaktionerna med Danmark och Finland till stor del består av transaktioner mellan företag med samma ägare som alla här hemma i Göteborgsområdet. När det inte rör sig om samma ägare rör det sig ändå om svenskägda företag i de flest fall. Ägarna hör hemma i Göteborgsområdet i nästan samtliga fall. Detta gäller även Tyskland där företaget i Cuxhaven som haft utbyte av kvoter med Sverige egentligen hör hemma på Donsö utanför Göteborg och företaget i Finland ägs av en familj i Fiskebäck som också har ett företag där. På samma sätt är de med byten till Skagen, där det handlar om familjeägda svenska koncerner med verksamhet i både Danmark och Sverige, eller i viss fall om svenskägda fiskeriföretag som enbart har verksamhet i Danmark. Cirka 20% av det pelagiska fisket i Danmark är svenskkontrollerat och de svenskägda pelagiska fiskeriföretagen i Finland och Tyskland hör till de största företagen där.

Kvotbytena även med utlandet görs i verkligheten upp mellan folk i Göteborgsområdet som känner varandra sen länge. De enda byten av kvoter med utlandet som inte verkar handla om ett svenskägt företag är bytena med dotterbolag till Parlevliet & van der Plas (P&P) i Rostock. Ett par svenska företag har dock långsiktiga leveranskontrakt med en fiskberedningsfabrik i Mukran som ägs av P&P vilket sannolikt är orsaken bakom dessa byten. Däribland det svenskägda företaget i Cuxhaven (P&P har ett dotterbolag även där) och Sverige största fiskerikoncern, Astrid Fiske som också har verksamhet i Danmark.

Slutligen bör det sägas att mycket av kvothandeln praktiska delar sköts av de pelagiska fiskarnas organisation, Swedish Pelagic Federation PO (SPF) som också är behjälpliga med att hitta säljare och köpare. De två viktigaste pelagiska fiskebåtarna på Östersjökusten liksom två av de viktigaste på Västkusten är inte medlemmar i SPF vilket naturligtvis minskar deras kontaktytor.

Det finns också avtal mellan olika företag om utbyte av fiskerättigheter vid behov. Dessa avtal/överenskommelser har ibland gjorts upp i samband med fartygsköp där köpare initialt kanske inte haft råd att köpa även fiskerättigheter. En del sådan avtal kan också innefatta överenskommelser om byten i Danmark mellan ägarnas bolag där. Utan att ta in dessa danska byten/lån/hyror/försäljningar mellan svenska yrkesfiskare och företag är också en begränsning för analysen då dessa byten också har betydelse för byten, lån, hyra och försäljningar i Sverige. Mellan vissa svenska pelagiska fiskeriföretag finns det också långsiktiga kopplingar då de länge fiskat ihop.

När det gäller landningarna så domineras dess av landningar till en och samma företagskoncern, FF Skagen och deras delägda företag Sweden Pelagic. Landningarna i Skagen domineras av landningar till FF Skagen och landningar i Ellös, Västervik och Ronehamn handlar om landningar till Sweden Pelagic. I praktiken ägs FF Skagen av svenska yrkesfiskare. Det största fiskeriföretaget, Astrid, äger fabrikerna som landningarna i Mollösund och Rönnäng går till. Fasta leveransavtal med fiskbearbetningsföretag har dessutom blivit allt vanligare.

Den förändrade strukturen i handeln med fiskerättigheter under 2016 har Björk svårt att förstå, men troligen hänger den samman med att det inte fanns något tobisfiske under 2016 och att det därför var svårt att komma över andra fiskerättigheter. Många båtar låg därför stilla större delen av april och maj.

Sill och annan pelagisk säljs normalt inte på fiskauktionerna som Björk tycks tro och den säljs inte heller fryst från båt utan alltid färsk.

Slutligen menar Björk att handeln med fiskerättigheter skulle kunna bli effektivare och bli rättvisare genom att fler aktörer fick informationen om priser med mer. Hon menar därför att dessa borde redovisas offentligt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Bristfällig analys av det pelagiska systemet och kvothandel”

Kommentarer är stängda.