Samförvaltning har gett ett mer lönsamt och hållbart räkfiske

Sedan ett begränsat antal fiskare fått tillstånd att bedriva räkfiske i Gullmarsfjorden har intäkterna ökat betydligt. Miljö- och beteendeekonomen Lisa Björk på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har studerat olika typer av förvaltningsstrategier inom det svenska fisket. Slutsatsen är att tydliga ägarförhållanden och incitament att långsiktigt förvalta fiskebeståndet är viktiga för ett hållbart och lönsamt fiske.

I Sverige används olika förvaltningsstrategier för att reglera fisket och skapa förutsättningar för lönsamhet i branschen. Syftet är i flera fall att undvika överkapacitet med för många fiskeföretag och båtar i förhållande till fiskebestånden eftersom detta driver ner lönsamheten för de enskilda fiskeföretagen och motiverar ett ännu högre utnyttjande av bestånden. I det pelagiska fisket har individuella överförbara fiskerättigheter införts (tidigare kalle ITQ, numera kallade TFC) med mycket positivt resultat. I Gullmarsfjorden har ett system för att förvalta individuella fiskerättigheter byggt på områdesbaserade (territoriella) fiskerättigheter införts. Sådana system kallas TURF. Även detta har varit mycket framgångsrikt.

Initiativet till införandet av fiskerättigheterna i Gullmarsfjorden kom från yrkesfiskarna själva för att minska den ekonomiska förlust som uppstod då för många fiskare konkurrerade om räkorna. Rätten att fiska i fjorden begränsades till fem företag:

– Miljöekonomisk forskning om hur vi bör hantera gemensamma resurser som havet, visar att tydliga ägarförhållanden leder till bättre långsiktighet och avkastning. De territoriella äganderättigheter som införts för räkfisket i Gullmarsfjorden 2004 har lett till en större avkastning för fiskeföretagen än väntat: 25-27 procent högre än innan regleringen, säger Lisa Björk.

[…]

– Resultatet visar att fiskarna behöver incitament för att kunna planera sin fångst. Det är tydligt att dessa företag har haft större möjligheter att planera fisket utifrån priserna på marknaden och att de har varit framgångsrika i att samarbeta kring vilka dagar och hur länge varje båt kan vara i fjorden och fiska. Sammantaget har detta lett till en högre kvalitet på fångsten och högre försäljningspriser, vilket möjliggör investeringar i mer skonsamma fiskemetoder.

 

I Kosterfjorden infördes 2000 en typ av samförvaltning för att reglera räkfisket. Där syns dock ingen ökad lönsamhet hos fiskeföretagen enligt Lisa Björks studie, snarare tvärtom. Detta beror bland annat på att antalet företag och båtar är för många i förhållande till resursen och att rättigheterna till att bedriva fiske i fjorden inte är lika tydligt definierade jämfört med Gullmarsfisket. Med många intressenter, fiskebåtar och företag är det också svårare att samordna fisket sinsemellan och därmed också svårare att styra fisket mot ökad lönsamhet. Lisa Björk menar att redskapskraven som införts i Kosterfjorden därför lett till försämrad lönsamhet samtidigt som det gett ett mer selektivt fiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements