Skulle torsken räddas om bottentrålningen förbjöds i Östersjön?

Under Almedalsveckan äger det rum ett arrangemang som handlar om torsken i Östersjön. Det arrangemanget har rubriken ”Hoten mot torsken i Östersjön” och i beskrivningen av mötet beskrivs bottentrålningen som det stora problemet. Arrangörer är Östersjödagarna, Stockholms universitets Östersjöcentrum och Naturskyddsföreningen.

Panelen består främst av folk som är mot bottentrålning. Det är två forskare som sannolikt är duktiga, men som också har förutbestämda åsikter i frågan, Ingrid Tjensvoll och Gustaf Almqvist, det är två företrädare för miljöorganisationer och lobbyister i frågan, Ellen Bruno och Per Larsson, varav en är moderator. Dessutom är det tre politiker varav två inte förstår frågeställningen, Carina Svensson från Malmö som motionerade om bottentrålsförbud till sossarnas kongress men att döma av motionen så begriper hon inte frågan och Emma Nohrén som flera gånger visat att hon inte är medveten om att alla fiskebåtar i hennes hemkommun är helt beroende av fiske med bottentrål. Till slut är Jakob Granit med i panelen, en byråkrat som inte får lov att ha nån bestämd åsikt i frågan.

Inte en enda försvarare av bottentrålning finns bland talarna (om inte den moderate politikern Jesper Skalberg Karlsson mot förmodan skulle vara det). Med andra ord är det ett riggat seminarium med ett enda syfte. Att försöka framställa det som om alla som vet nåt och tycker nåt i frågan är mot bottentrålning. Så är nu inte fallet. De flesta som står nära fiskbranschen, som ägnar sig åt fiske, som företräder kommuner där fiske är en viktig näring osv är anhängare av bottentrålning. Helt enkelt därför att det inte finns nåt alternativ.

Men åter till frågan. Kan bottentrålsförbud rädda torsken? Troligen inte.

Torskfisket i Östersjön bedrivs bara delvis med bottentrål och till mycket stor del med garn. Svenskar och danskar trålar, men polackerna fiskar med garn. Det polska fisket är sannolikt det största om vi också tar med den torsk de fångar svart. Det polska tjuvfisket är välkänt och välbelagt. Den polska regeringens ointresse av att bedriva fiskerikontroll är också välbelagd. Det polska garnfisket är inriktat på de största fiskarna och har så alltid varit. När fisken allteftersom krympt i storlek har maskorna i garnen också krympt. Dessutom finns det ett kustnära fiske med garn i Danmark och Sverige samt ett svenskt backefiske (långrevsfiske).

Tittar vi på de officiella siffrorna så förekommer inget som helst överfiske av torsk i Östersjön som helhet. Det fiskas mindre än vad ICES rekommenderar. Tar vi också med det polska svartfisket kan det eventuellt vara annorlunda, men troligen inte. Situationen i den västra delen av Östersjön är värre. Men där har trålfisket en begränsad betydelse och i Sverige förekommer för närvarande inget trålfiske där.

Med tanke på att bottentrålning bara står för en del av fisket av torsk i Östersjön så verkar det inte troligt att ett bottentrålsförbud skulle kunna rädda torsken i Östersjön. Inte ens om bottentrålning hade varit huvudorsaken till östersjötorskens dåliga beståndsstatus vilket det nu troligen inte är. Övergödning och syrebrist i Östersjön är sannolikt huvudorsaken och ett bottentrålsförbud gör varken från eller till på den punkten. Tidigare överfiske är däremot sannolikt en delorsak till att torskbeståndet hamnat där det är idag. Men det överfisket är bara till en del orsakat av bottentrålning. Ett förbud idag skulle sannolikt inte nämnvärt förbättra torskens status.

Vad värre är, ett förbud för bottentrålning i Östersjön i dagens läge skulle helt slå ut det lokala fisket med lokala landningar. Detta beror på att kustnära garnfiske på de flesta håll inte är ekonomiskt hållbart. Orsaken till det är framförallt problem med sälar och på vissa hålla också skarv. Det finns helt enkelt för många sälar och de förstör och tar fångsten i garnen. Detta fiske har inga förutsättningar att överleva på sikt om inte licensjakt på säl och skarv införs. Att i det läget förbjuda bottentrålning skulle dra undan fötterna för alla yrkesfiskare förutom de stora som fiskar sill.

Ett generellt bottentrålsföbud i hela Östersjön skulle dessutom slå ut ett av Sveriges mest lönsamma fisken, siklöjefisket i Bottenviken som dessutom är MSC-märkt. Det är helt enkelt inte rimligt.

Bottentrålsförbud i Östersjön skulle alltså innebära att i princip allt existerande lokalt fiske skulle försvinna. Och även om det mot förmodan skulle överleva skulle den fångade fisken inte på något sätt räcka till att möta efterfrågan i Sverige.

Bottentrålning påverkar självklart livet på de bottnar som trålas. På sand- och grusbottnar spelar dock detta ingen som helst roll. Vind, vågor och havsströmmar påverkar mer.

På lerbottnar har bottentrålning större betydelse och ändrar sammansättningen vad det gäller djur- och växtliv. Vissa arter kan öka, medan andra minskar. Ofta blir det färre arter totalt. Det kan jämföras med plogningen inom jordbruket. Ingen skulle komma på tanken att förbjuda plogning. Precis som plogning bara påverkar en del av landarealen är det också bara delar av bottnarna som påverkas av bottentrålning. Att förbjuda bottentrålning helt skulle alltså bara ha en mindre påverkan på Östersjöns bottnar, Det stora problemet vad det gäller dem är istället syrebristen. Där kan vi människor påverka ytterst lite och det enda vi kan göra är att minska utsläppen av ämnen som bidrar till övergödningen.

Att förbjuda bottentrålning skulle sannolikt inte förbättra läget för torsken. Däremot skulle det vara starkt negativt för kustkommuner med lokalt torskfiske och lokala landningar då fisket helt skulle försvinna. Det skulle också innebära slutet för siklöjefisket i Bottenviken som sker på sand- och grusbottnar vilket inte vore rimligt.

Bottentrålsförbud skulle sannolikt inte hjälpa torsken, men däremot stjälpa mycket för många människor längs Östersjöns kuster.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements