Miljövänligt fiske – snörpvadsfiske

Snörpvaden består av ett nät som kan vara upp till 2000 meter långt och upp till 200 meter djupt. Dess överteln (överkant) är försedd med flöten av kork eller liknande material, medan dess underteln (underkant) är försedd med tyngder, som kan bestå av bly. Snörpvaden läggs ut i en ring kring ett område, där ett fiskstim lokaliserats. Därefter dras den undre delen av vaden ihop genom att undertelnen dras ihop med hjälp av bottentelnens lina som löper fritt och på så sätt snörps vaden ihop.

Snörpvad

Snörpvaden introducerades i Amerika på 1800-talet, och togs första gången in till Sverige därifrån 1881 av en Öckeröfiskare. Det dröjde dock till början av 1900-talet innan snörpvaden blev vanlig, och under början av 1900-talet var snörpvad ett av de viktigaste fiskeredskapen, innan trålarna på 1950-talet började ersätta dem.

Snörpvad

Före mitten av 1900-talet hanterades snörpvadarna huvudsakligen med handkraft. Snörpvajern kunde eventuellt dras åt med hjälp av motordriven vinsch. De större snörpvadarna som också kallas ringnot har en vajer som går genom ringar längs vadens underteln i botten.  Genom att s.k. kraftblock utvecklades kunde allt större snörpvadar hanteras och då utvecklade ringnoten. Kraftblocket består av en v-formad gummirulle i vilken nätet läggs efter vaden körts ut runt fiskstimmet och hopsnörpningen av bottnen är klar. Vaden dras in i fartyget igen med hjälp av en i kraftblocket inbyggd hydraulisk motor som driver gummirullen.

När vadens underteln är ihopdragen och vaden är indragen vid fartygets sida varvid de fångade fiskarna trängts ihop uppe vid ytan kan fångsten sedan håvas upp. Håven har i det moderna fisket ersatts av en pump som suger upp fisken och pumpar upp den på fiskebåten. Mindre snörpvadar kan hissas upp och tömmas genom att de öppnas i botten.

Snörpvaden används i Nordostatlanten och i angränsande hav främst för fångst av mindre fiskarter, som går i stora stim, till exempel skarpsill, sill och makrill. I andra havsområden fångas exempelvis tonfisk med snörpvad. I svenska fiskevatten har snörpvadar med en längd av 700 till 800 meter och ett djup av 200 meter kommit till användning. Främst har här fiske bedrivits efter sill och skarpsill samt makrill.

Fiske med snörpvad utförs både av små båtar och stora båtar. De små båtarna fiskar skarpsill vid kusten i Bohuslän eller sill i Blekinge skärgård. Större båtar fångar sill och skarpsill i Skagerak och Nordsjön samt makrill i Nordsjön och Nordatlanten.

Fiske med snörpvad innebär ett fiske där redskapet inte vidrör botten och fisket på stimfiskar som makrill, sill, skarpsill, sardin och ansjovis innebär små bifångster. Det blir också liten bränsleförbukning vid fisket per fångad mängd fisk. Sammantaget innebär detta att fisket är bland det mest miljövänliga som finns .

Genomsnittlig bränsleförbrukning per kilo fångad fisk, europeiskt fiske

Små pelagiska arter, bottentrål, 83
Små pelagiska arter, snörpvad (ringnot), 84
Små pelagiska arter, pelagisk trål, 168

Stora pelagiska arter, snörpvad (ringnot), 447
Vitfisk, snörpvad (ringnot), 466
Musslor och snäckor, burar och fällor, 513
Musslor och snäckor, skrapor, 525
Vitfisk, bottentrål, 756
Skaldjur, burar och fällor, 834
Vitfisk, krok och backor (långrev), 927

Stora pelagiska arter, krok och backor (långrev), 1 745
Musslor och snäckor, bottentrål, 2 618
Plattfisk, bottentrål, 2 851
Skaldjur, bottentrål, 3 083

Källa: Fish and Fisheries, Fuel consumption of global fishing fleets: current understanding and knowledge gaps

I andra delar av världen används snörpvad också till fångst av större fiskarter som olika sorters tonfiskar. Bifångsterna kan vara större i det fisket och det är inte lika miljö- och klimatvänligt.

Små pelagiska arter är exempelvis sill, makrill, skarpsill (brisling), vitlinglyra (sperling), ansjovis, sardin, blåvitling (kolmule), hästmakrill, taggmakrill och lodda. Stora pelagiska arter är främst olika arter av tonfiskar. Vitfisk är sådant som torsk (cod), kolja (haddock, hyse), sej (saithe), kummel, bleka, vitling etc

Vid läsning av tabellen om bottenpåverkan är det viktigt att påverka att sand- och grusbottnar inte tar skada av den påverkan som trålar gör. De påverkas betydligt mer av naturliga fenomen som vågor, och strömmar. Skrapor kan däremot påverka rejält. Lerbottnar påverkas däremot starkt av bottentrålning. På hårdbottnar trålas det inte.

Snörpvad ska inte förväxlas med snurrevad (på svenska östkusten kallad not) eller landvad (också kallad not på östkusten). Snörpvaden har dock utvecklats ur landvaden som är ett av de äldsta existerande fiskeredskapen.

Snörpvadsbåtar (ringnotsbåtar) hör till de största fiskebåtarna som används i Sverige och övriga Norden. Även tonfiskebåtarna i andra länder är stora fiskebåtar. De snörpvadsbåtar som används i USA är mindre men där fiskar båtarna med en moderbåt och en eller ett par följebåtar. I Sverige och övriga nordiska länder fiskar en snörpvadsbåt ensam så länge vi inte pratar om lysfisket när den svenska kusten på vintern där en lysbåt används för att locka till sig fisken varefter vaden läggs ut runt stimmet. Det kustnära lysfisket bedrivs av både små och stora båtar (idag rä det bara en stor båt som ägnar sig åt sådant fiske). Lysfisket är främst inriktat på skarpsill och har nästan 100-åriga traditioner i Sverige.

Att köpa fisk som fångats med snörpvad är miljö- och klimatmässigt smart. Ät därför mer sill, makrill och skarpsill.

Läs mer:

 

 

Advertisements