Fisket är inte orsaken till torskens problem i Östersjön

Trots att fisket inte är orsak till torskens problem i Östersjön så är det yrkesfisket och yrkesfiskarna som för betala för att det finns problem. Genom att i praktiken förbjuda all torsktrålning i södra delen av Östersjön slås torskfisket i stort sett ut helt. De flesta yrkesfiskare med bas på den svenska sydkusten och östkusten kommer att försvinna, helt slås ut. När torskfisketoppet är över så finns det bara fiskare på västkusten kvar bland de som kan fiska torsk med trål.

Att överleva som garnfiskare i Östersjön är också mycket svårt då sälen tar största delen av fångsten på de flesta kuststräckor. Direkt ur garnen vilket innebär att de ofta också förstör garnen.

Om torskfiskestoppet blir långvarigt försvinner i praktiken det mesta av det småskaliga fisket på Östkusten utan att torsken räddas.

Dåliga syreförhållanden på grund av klimatförändringar och övergödning, ökad naturlig dödlighet (3 gånger så stor som fiskeridödlighet), minskad reproduktion, många sälspridda parasiter och liten tillgång på mat i form av djurplankton (hoppkräftor med mera) är tillståndet för det östra torskbeståndet akut dåligt. Att stoppa torskfisket kommer inte att lösa ett enda av dessa problem och det är alltså precis som Tore Johnsson, vice ordförande i Sveriges fiskares producentorganisation (SFPO) säger. Torskfiskestoppet missar målet.

Det som behövs för att rädda torsken är omfattande licensjakt på säl, åtgärder för att stoppa klimatförändringarna och minska utsläppen av gödningsämnen. Inget av detta går att genomföra på kort tid. Så torsken i Östersjön går kanske inte att rädda. Att då också slå ut det småskaliga lokalt baserade fisket i Östersjön helt i onödan förefaller som en helt meningslös och skadlig åtgärd. En åtgärd som skapar en mängd nya problem utan att lösa grundproblemet.

Advertisements