Guldjyderne – slarvigt om rika jyllänningar

Guldjyderne är en bok om rika invånare på Jylland. En del av dessa är yrkesfiskare, så kallade kvotkungar (kvotekonger). En snabb genomläsning av kapitlen om yrkesfiskarna visar dock att författaren Søren Jakobsen antingen är inkompetent eller väldigt slarvig.

Henning Kjeldsen bygger inga båtar alls på Karstensens Skibsværft i Skagen vilket Jakobsen påstår. Istället byggs Kjeldsens båtar i allmänhet i Thyborøn och Norge. Den 90 meter långa trålaren som beskrivs i boken har han dessutom sålt.

Inte heller står Karstensens för 75% av de stora trålarna som byggs för den europeiska marknaden. Kanske står de för 75% av de stora pelagiska trålare som byggs för fiske i Nordsjön, Östersjön och Nordatlanten. Men de flesta stora trålare är för demersalt fiske och såna bygger Karstensens inte alls.

Ägarna av Astrid Fiskeri A/S är som Jakobsen skriver svenskar. De heter därför inte Johansen utan Johansson. Och den äldre generationen Johansson är två bröder (inte tre som Jakobsen påstår) med en respektive 2 söner. Alla fem är delägare i företaget men huvudägare och lika stora ägare är Börje Johansson och Tomas Johansson.

Även när det gäller Hirtshals och Esbjerg har Jacobsen fått en hel del om bakfoten. Virgar Tindskard i Hirtshals är vad jag vet färing i likhet med Gullak Madsen och inte islänning. Dessutom äger de HG 62 Beinur via ett aktiebolag (Beinur A/S) och inte ett partrederi. Jacobsen missar dessutom helt det tredje stora fiskeriföretaget i Hirtshals som ägs av en familj med ursprung på Färöarna, Asbjørn A/S. Vidare har han inte förstått att Niels Jensen som var grundare av Isafold-fiskeriföretaget är död och att han var far till Lise Bjørn Jørgensen. Båten HG 333 Isafold ägs till 100% av paret Lise Bjørn Jørgensen och Karsten Mølgaard men sköts genom ett aktiebolag i vilket de två äger 94%. Niels Arne Hounisen i Esbjerg har sålt sitt fiskeriföretag och är knappast att betrakta som en så kallad kvotkung längre.

Søren Jakobsen har dålig koll på fakta och använder gamla uppgifter i en bransch där mycket ändras fort. Han vet hur fakta kan kontrolleras och var korrekta data hämtas om företag, vinster och ägande så det är sannolikt slarv det handlar om. Jag har bara ordentlig kunskap om fiskeriföretagarna men har snabbt kunnat hitta en lång rad felaktigheter i Jakobsens bok. Är det lika slarvigt om resten av ”guldjyderne” så är boken inte värd pengarna den kostar.

Advertisements