Konsten att inte begripa det en protesterar mot

Det finns många som känt sig manade till att ordna namninsamlingar mot det storskaliga pelagiska fisket i Östersjön. De har i allmänhet en sak gemensamt. De begriper inte vad de samlar namn mot och de har missuppfattat det mesta. Jag har tidigare skrivit om två såna namninsamlingar och här ska jag skriv om en namninsamling som startats av Tobias Lindvall och har en koppling till facebook som plattform.

Han har uppenbarligen noll koll på det pelagiska fisket. För det första går det inet åt 3 kg fisk för uppfödning av 1 kilo lax. En gång i tiden var det så men numera är åtgången av foderfisk mindre än ett kilo per kilo odlad lax. Dessutom finns det ytterligare en positiv sak med detta. Sillen från Bottenhavet innehåller och norra Östersjön innehåller så mycket miljögifter att den är olämplig som föda för människor. När den istället används till fiskmjöl och fiskolja så rensas gifterna bort. Fiskmjölet och fiskoljan innehåller inga miljögifter vilket heller inte laxen gör. På det sättet förvandlas en oanvändbar matresurs i form av giftig sill till en användbar matresurs i form av nyttig lax.

Lindvall tror också att de stora pelagiska trålarna använder bottentrål. Det kan de göra ibland, exempelvis vid fiske av tobis då en så kallad semipelagisk trål används vilket i praktiken är en variant av en bottentrål. Men vid sillfiske används i allmänhet flyttrål (pelagisk trål) som inte på något sätt rör havets botten. Stora pelagiska trålare förstör alltså inga bottnar.

Sen skriver han att Sverige överskrider sin TAC med 50%. Det är dumheter. Sanningen är att beslutad TAC (maximalt tillåten fångst, kvot) år 2019 var 50% större än den av ICES rekommenderade fångsten/kvoten. Endast för tre av de arter som Sverige har kvoter för gäller att beslutad kvot är större än rekommenderat. Det gäller torsk i östra Östersjön, torsk i västra Östersjön och sill i västra Östersjön.

I de förstnämnda fallet fiskades inte ens hälften av kvoten upp vilket innebär att det fiskades mindre än den rekommenderade kvoten. I det sistnämnda fallet så är sanningen den att en rekommendation på en nollkvot inte är tekniskt eller praktiskt genomförbart då sillen (WBSS, rügensill) från västra Östersjön delvis fiskas ihop med nordsjösill i Skagerak och Kattegatt. Att skilja de två åt går inte. Därför är rekommendationen bara dumheter. För torsk i västra Östersjön är påståendet på ett sätt fel fel då kvotbeslutet är i enlighet med den intervall som rekommendationen innebar.

Till slut lite om hur mycket sill som fiskas av svenska båtar i år. Hittills i år har 10 753 ton landats av båtar med överförbara fiskerättigheter i Bottenhavet och Bottenviken. Det motsvarar den beslutade kvoten för Sverige. Dessutom har 825 ton av kustkvoten i Bottenhavet/Bottenviken landats vilket motsvarar 64% av denna kvot. Lite mer än hälften av det har fångats av mindre trålare. I Östersjön har cirka 18 368 ton landats vilket motsvarar 42% av den beslutade svenska kvoten. Av kustkvoten i östra Östersjön har 1 042 ton landats vilket utgör 42% av denna kvot. Cirka 75% av detta har landats av småtrålare.

Hur mycket enskilda båtar landade förra året kan ni läsa här:

Hur stora fiskerättigheter enskilda båtar har för i år kan ni läsa här: Svenska fiskerättigheter för sill 2020 – båtar och företag

Advertisements