Bästa fisket ur social och kulturell hållbarhetsynpunkt

Fisket har inte bara en betydelse för miljö och klimat utan också för kustkultur och social struktur i kustområdena. Det mesta av den med fisket associerade kulturen är dock redan bort och istället ofta förvandlad till ett slags museiföremål. De flesta fiskelägen har helt försvunnit och av de som finns kvar har de flesta bara enstaka fiskebåtar.

Det finns idag endast ett samhälle i Sverige som är helt beroende av yrkesfiske. Inget annat samhälle eller tidigare fiskeläge domineras idag av fiskerikultur utan där det finns en fiskerikultur kvar är den i allmänhet bara ett bihang till den mycket viktigare besöksnäringen, turismen och sommargästerna. På en del andra ställen lever fisket och med den sammanhängande kultur kvar som en minoritetskultur i det stora sammanhanget.

Fiskerisamhällen med fiske av betydelse (orter med fler än 10 fiskebåtar år 2018)

  1. Fiskebäck (pelagiskt fiske, fiskfiske, kräftfiske)
  2. Träslövsläge (kräftfiske)
  3. Öckerö (kräftfiske, fiskfiske)
  4. Hönö (räkfiske, fiskfiske, kräftfiske)
  5. Fotö (pelagiskt fiske, räkfiske, fiskfiske)
  6. Rörö (pelagiskt fiske, kräftfiske)
  7. Rönnäng (pelagiskt fiske, kräftfiske, fiskfiske, räkfiske)
  8. Strömstad (räkfiske, kräftfiske)
  9. Havstenssund (räkfiske, kräftfiske)
  10. Lysekil (räkfiske, kräftfiske)
  11. Simrishamn (pelagiskt fiske, torskfiske)
  12. Smögen (räkfiske, kräftfiske)
  13. Grebbestad (räkfiske, kräftfiske)
  14. Bua (kräftfiske)
  15. Donsö (pelagiskt fiske)
  16. Hamburgsund (räkfiske, kräftfiske)
  17. Hörvik (torskfiske, pelagiskt fiske)
  18. Nikkala (siklöjefiske)
  19. Storön (siklöjefiske)

Av de 19 orter som hade fler än 10 fiskebåtar år 2018 är det bara en där fisket är den viktigaste näringen. Det är Rörö. Bara där har fisket idag någon större betydelse för den sociala strukturen i samhället. På andra håll är fisket en bisak utan större konsekvenser för orternas sociala struktur.

I Rönnäng som ort har fisket också en stor betydelse då där också landas mycket fisk och finns fiskindustri. Även i Bua och Träslövsläge är fisket av betydelse men större delen av befolkning arbetar med annat i Göteborg, Kungsbacka och Varberg. Öar som Öckerö, Hönö, Fotö, Donsö och fiskelägen som Fiskebäck är delar av storstaden Göteborg. I Donsös fall är rederiverksamhet den viktigaste näringen och för Öckerö, Hönö och Fotö är bilindustrin och Göteborg viktigast. Fiskebäck såväl som Önnered är helt integrerat i Göteborg och de flesta som bor där har ingen koppling till fiske. I Donsö (djuphamn), Fotö, Hönö, Öckerö (varv och fisklandningar), Fiskebäck och Björkös hamnar (isfabrik) finns dock utan tvekan en levande fiskerikultur. I Malmö finns liknande områden såsom Lomma och Limhamn. Lysekil är en industri- och turiststad.

Strömstad (fiskauktion och landningar), Havstenssund, Simrishamn, Smögen (fiskauktion och landningar), Grebbestad och Hamburgsund är semester- och turistorter där fisket främst utgör en del av bakgrunden för turismen. Andra orter av samma karaktär är bl.a. Resö, Nordkoster, Kungshamn (Gravarne och Fisketången), Grundsund, Skärhamn, Skillinge och Brantevik samt ett flertal platser med en eller två fiskebåtar längs Sveriges kuster. På såna ställen vill turisterna gärna att fisket vore som förr i tiden, en slag museal verksamhet med vita båtar, goa gubbar och möjlighet att köpa fisk och kräfta på kajen. Sådant kan inte kallas en levande kustkultur men den har väl sitt värde den också. Men det är ofta denna typ av samhällen och denna kultur som folk som vill bevara kustkultur och fiskekultur menar. Det är en oseriös och märklig uppfattning som gör yrkesfisket till en museal verksamhet och har egentligen inget med ett fungerande yrkesfiske och fiskerikultur att göra.

De bästa kulturmiljöerna med koppling till fiske finns i hamnar som exempelvis Fiskebäck, Simrishamn, Rörö, Björkö, Öckerö, Hönö, Fotö, Träslövsläge, Rönnäng, Grebbestad, Smögen och Strömstad. De är alla beroende av storskaligt pelagiskt fiske, torskfiske, räkfiske och kräftfiske med bottentrål. Ingen av dessa platser är präglad av småskaligt fiske med garn och burar. Alla de största svenska fiskelägena är beroende av sådant fiske. Inget större fiskeläge är beroden av småkaligt fiske med garn och burar. Den senare typen av fiske har i alla tider varit ett komplement till mer storskaligt fiske och är för litet för att kunna prägla kulturen på en plats. Platser där inget fiske längre finns kan inte räknas som bygder med levande fiskekultur. Där är det bara ren museal verksamhet och byggnader som minner om en tid när fiske fanns.

För att en fiskekultur ska vara levande krävs också att yngre generationer kan tänkas ta över. I det pelagiska fisket håller en yngre generation just nu på att ta över och det finns unga fiskare som satsar på räk- och kräftfiske men generellt är medelåldern en bit över 60 år på de som är aktiva i svenskt fiske, i det pelagiska fisket är dock medelåldern bara en bit över 40 år.

För att kunna bevara en kustkultur och en fiskerikultur måste därför också det storskaliga fisket och fisket med bottentrål efter kräfta, räka och fisk värnas och skyddas. Utan det fisket kommer ingen fiskarkultur att finnas kvar. Även det småskaliga fisket med garn och burar kommer att gå under om det mer storskaliga fisket försvinner. Detta då infrastrukturen för utrustning, försäljning, landning med mera försvinner.

När det gäller fiskets betydelse för den sociala strukturen så är den redan borta förutom på mycket små orter som Rörö och i Bottenviken. Skyddas inte storskaligt pelagiskt fiske och bottentrålning kommer de sista resterna av detta också att försvinna.

Advertisements