Förslaget om demersala fiskerättigheter

Havs- och vattenmyndighetens (HaV) förslag om överförbara fiskerättigheter (TFC, ITQ) i det demersala fisket (fisket efter bottenlevande fisk) är ett principförslag och det saknas helt konkreta förslag på hur det kan tänkas se ut i detalj.

Sammantaget föreslår HaV att ett system med överlåtbara fiskerättigheter också införs för det demersala fisket. Detta skulle innebära en tydlig regelförenkling inom de stora segmenten i svenskt fiske. Rätt utformat och implementerat och i rätt kombination med förvaltningens övriga verktyg bedömer HaV att ett flerårigt demersalt system kan bidra till ett enklare och mer transparent regelverk, ökad möjlighet till mer lönsamt fiske och större möjligheter till att kunna anpassa fiskemöjligheter efter sitt individuella fiske. Genom ett enklare och mer lättbegripligt regelverk skapas bättre förutsättningar för att anpassa systemet till övriga verktyg i den ekosystembaserade förvaltningen för att uppnå en hållbar utveckling.

Utformningen av ett flerårigt system bör enligt HaV ske utifrån ett helhetsperspektiv och som en del av en bredare ekosystembaserad förvaltning där det med rätt utformning och med rätt kombination av övriga förvaltningsverktyg, såsom tekniska regleringar och fiskerikontroll, kan bidra till miljömässig och social hållbarhet. Fiskerikontrollen är mycket viktig för att säkerställa ett effektivt genomförande och att efterlevnad av landningsskyldigheten uppnås.  Utformningen och att det kombineras med övriga verktyg i förvaltningen är avgörande, liksom att TAC:er är satta på hållbara nivåer.

En fiskerättighet innebär inte att fiskeresursen kan nyttjas av fiskaren utan några begränsningar, utan regleringar kring när, var och hur fiske får bedrivas påverkar fiskarens möjligheter att fånga fisken. Detta gäller både regleringar som finns vid ett fördelningssystems införande och sådana som införs under fiskerättigheternas giltighetstid. Ett flerårigt fördelningssystem utgör inte något hinder för att införa rumslig och teknisk reglering, utan sådana åtgärder är nödvändiga för att nå målen i fiskförvaltningen. Nyttjanderätten kan också komma att begränsas under året om beståndssituationen kräver det. Livskraftiga och hållbara bestånd är en förutsättning för en långsiktigt ekonomisk bärkraftig näring. Det är viktigt med tydliga förutsättningar för alla aktörer, t.ex. vad gäller rättigheternas giltighetstid och att regleringar som påverkar när, var och hur fisket får bedrivas vid behov kan komma att införas under rättigheternas giltighetsperiod.

Utformningen bör enligt HaV också ta hänsyn till den kommande strategin ”Strategi för svenskt fiske och vattenbruk – friska ekosystem och hållbara näringar” och bidra till de mål om väl fungerande och förvaltade ekosystem, konkurrenskraft och lönsamhet samt forskning, kunskap och innovation som utvecklas inom arbetet med strategin.

I dagsläget har HaV inte bemyndigande att införa ett system med flerårigt system med överlåtbara fiskerättigheter i det demersala fisket. Detta förutsätter ändringar i lagen och förordningen om överlåtbara fiskerättigheter113 som ligger till grund för det pelagiska systemet och som vid införande av ett system med demersala fiskerättigheter behöver kompletteras/utvidgas och anpassas till även det fisket. Det finns också andra målsättningar för det demersala fisket än vad som framgår av lagen om överlåtbara fiskerättigheter. Ett system med demersala fiskerättigheter kräver andra förutsättningar och målsättningar än de som anges i lagen. Det behöver bland annat utredas vilka arter som ska omfattas av lagen och vilken giltighetstid fiskerättigheter i ett demersalt flerårigt system bör ha. En annan fråga är om det bör synkroniseras med det pelagiska systemet. Nuvarande skrivningar i lagen vad gäller bestämmelserna om högsta tillåtna innehav av fiskerättigheter (koncentrationsnivåer) är utformade för det pelagiska fisket och är troligen inte lämpliga för det demersala fisket.

HaV redovisar också eventuella risker med permanent överförbara fiskerättigheter i det demersala fisket såsom:

  • minskad regional spridning och oönskad flottstruktur
  • negativa konsekvenser om vissa aktörer får större dominans och därmed större inflytande,
  • att alltför hög koncentration av fiskerättigheter, högt värderade fiskerättigheter och större fartyg kan leda till att det blir svårare att skydda biologisk mångfald.

Dessa är dock ganska lätta att åtgärda genom regionala kvoter, kustkvoter och relativt lågt satt gränser för maxinnehav av fiskerättigheter. Maxinnehaven bör vara per art. De arter som bör ingå i systemet är de arter som är kvoterade på EU-nivå samt eventuellt också arter som kvoteras på nationell nivå som exempelvis siklöja. Kanske måste undantag också göras för arter där kvoten är mycket låg som exempelvis tunga och piggvar. För att underlätta för nya yrkesfiskare kanske också en särskild kvot för unga eller nya yrkesfiskare bör finnas.

Ett särskilt problem är dock en vanlig bifångstart som är kvoterad på EU-nivå men där Sverige helt saknar kvot, vitlinglyra (sperling). Idag löses detta genom undantagsregler men i långa loppet är det inte en rimlig hantering. Ett annat problem är en viktig målart för svenskt fiske, rödtunga. Den är helt okvoterad i Skagerak och Kattegatt idag. Det borde rimligen vara en kvoterad art.

Fiskerättigheter kan också utan problem samordnas med de samförvaltningar som idag finns (Koster-Väderöfjorden och siklöjefisket i Bottenviken) liksom  med det TURF-system som idag finns i Gullmarsfjorden där 4 båtar har exklusiv rätt att fiska räka med trål under ett begränsat antal dagar per år. Samförvaltningarna kan exempelvis ha en gemensam fiskerättighet som enbart får utbytas mellan medlemmarna. På samma sätt kan det fungera i TURF-områden.

Viktigt är också att fiskerättigheter kan tas upp som tillgångar i fiskeriföretagens balansräkning och att de kan belånas för att möjliggöra nya investeringar.

Dessutom vill HaV ha en fördjupad utredning kring vissa företeelser och på vissa områden. I en fördjupad utredning om införande av överlåtbara demersala fiskerättigheter bör fiskerikontrollens roll ingå. Utöver reglering är fiskerikontrollen mycket viktig för att säkerställa ett effektivt genomförande och att efterlevnaden av landningsskyldigheten uppnås. Olovligt utkast anses fortfarande förekomma. Som jag ser det finns det bara ett sätt att få en billig och effektiv kontroll. Nämligen genom kameror som filmar fångsten och automatiskt registrerar art och storlek. Detta skulle också möjliggöra en kraftfull regelförenkling kring redskap, landningsanmälan med mera. Det skulle också skapa ekonomiska incitament till att använda selektiva redskap när och om det finns behov av det. Kameraövervakning är dock impopulärt och det krävs i princip en separat utredning och dessutom tester för att det ska vara möjligt att genomföra.

En viktig fråga är användningen av selektiva redskap och rapportering av utkast. Rapporteringen av utkast har länge varit bristfällig från yrkesfiskarna och ser inte ut att ha förbättrats sedan landningsskyldighetens införande. Det finns också fortsatt behov av åtgärder för att öka användandet av skonsamma och selektiva redskap. Sådana åtgärder kan vidtas både inom och utanför fördelningssystemet, t.ex. genom förbud/reglering av mindre selektiva redskap eller någon form av incitament (t.ex. inom ramen för fördelningssystemet). Därför är det viktigt att denna fråga utreds parallellt med utformning av fördelningssystem. Med fångstövervakande kameror är detta dock inte längre ett problem som behöver utredas. Det blir i så fall upp till de enskilda yrkesfiskarna att lösa problemet genom att använda lämpliga redskap och fiskemetoder samt utbyta fiskerättigheter med andra (köpa, låna, hyra, sälja).

Utformningen av fördelningssystem bör enligt HaV ske i nära samråd med fiskets organisationer och övriga intressenter. Det är som jag ser det en självklarhet. Ett nytt system måste ha acceptans för att det ska kunna fungera bra.

Vid utformningen av ett nytt system är det också viktigt att beakta ett bredare informationsbehov för att kunna göra uppföljningar, exempelvis vad gäller priser på överlåtelser. Detta skulle också bidra till insyn och transparens. Det bör också utredas om det bör finnas en kontroll av den marknad som skapas. Att offentligt redovisa fördelningen av fiskerättigheterna, permanenta överlåtelser och enskilda båtars landningar är naturligtvis självklart i ett nytt system.

Advertisements