Märklig och värdelös förstudie om fiskefritt område i Bottenhavet

Peter Bjerkesjö, Johan Sanne, Liisa Perjo, Åsa Romson och Hannah Doherty har gjort en förstudie av ett fiskefritt område i Bottenhavet på uppdrag av Kustfiskarelyftet och Nordanstigs kommun. Förstudien är märkligt då den slår fast att fiskefria områden har positiva effekter på fiskbestånden. Detta trots att belägg för detta saknas för den fiskart, sill/strömming som behandlas i förstudien.

Internationellt har sådana effekter konstaterats men bara vad det gäller större fiskefria områden. De måste vara rejält stora för att egentliga effekter ska kunna ses. Dessutom har vissa områden som är till för att skydda skaldjur, exempelvis hummer i svenska vatten haft effekt. Men de senare områdena kan inte användas som ett bevis för att fiskefria områden alltid eller generellt är positiva. Inte heller kan begränsade områden som är till för att skydda helt stationära arter tas om intäkt för att sådana områden också skulle kunna skydda vandrande fisk som sik och lax eller pelagisk fisk som sill (strömming). Men det gör förstudiens författare.

De större fiskefria områdena i Sverige som förstudien berör har bevisligen inte haft några större positiva effekter på fiskebestånden. Det gäller både 8-fjordar och Kattegatts fiskefria område som är till för att skydda torsken. Inte i något av områdena kan några väsentliga förbättringar ses. Ändå hävdar förstudiens författare att fiskefria områden har effekter. Detta trots att inget av de exempel de tar upp kan visa att så är fallet förutom två fall med stationära fiskarter och skaldjur vilka alltså helt saknar relevans i sammanhanget. Inte heller de internationella exemplen visar generellt på förbättringar förutom när det gäller skaldjur.

När det gäller 8 fjordar kan det konstateras att de fiskefria områdena skapades 2010 men att något egentligt fiske inte har förekommit på 40 år förutom ett mycket omfattande öringfiske med garn utfört av fritidsfiskare. Torsk och många andra arter togs som bifångster i detta fiske som numera i huvudsak är förbjudet. Det har aldrig nånsin bottentrålats i området och det viktigaste yrkesfisket har varit skarpsills- och sillfisket. Det är arter som fortfarande finns i området i stor mängd under den tid de alltid funnits där, men idag fiskas de inte. De har 8-fjordar alltid fiskats med garn eller snörpvad och huvudsakligen av små båtar. Trålning har alltid varit förbjudet.

Med tanke på de exempel på fiskefria områden som tas upp i förstudien så är författarnas slutsatser uppenbart felaktiga:

Sammanfattningsvis har en tydlig återhämtning av målarterna i de svenska fiskefriaområdena skett, med en ökning av antalet individer och storlek på fiskarna. I utvärderingen konstateras att fiskefria områden har potential att utgöra väsentliga förvaltningsåtgärder, framför allt vad gäller fisken på lokala kustbestånd och blandfisken. Att bestånden svarat med tydliga ökningar trots den begränsade utvärderingsperioden på drygt fem år, indikerar att fiskefria områden är en effektiv åtgärd för snabb återhämtning av försvagade fiskbestånd. För de stationära fiskarterna som uppnått fiskbar storlek tyder uppföljningen på att även mindre fiskefria områden på några kvadratkilometer kan resultera i positiva effekter på bestånden.

På grundval av exemplen kan inga slutsatser om huruvida fiskefria områden är effektiva eller inte dras. Deras sammanfattning är helt grundlös och felaktig utifrån de exempel de tagit upp förutom när det gäller stationära arter. Det de skriver är gallimatias helt utan grund i verkligheten.

Sen baserar de flera slutsatser rapporten på det faktum på att många tycker samma sak. Men de har inte ens pratat med alla berörda utan bara valt ut såna som tycker samma sak. Att många tycker en sak innebär inte heller att den är sann eller riktig. Några generella slutsatser utifrån vad folk tycker kan inte dras. När det gäller ICES som bedömer beståndsstorlek finns inte heller nån negativ bedömning vilket förstudiens författare påstår. Deras påstående är felaktigt. ICES har inför 2021 rekommenderat ett fortsatt fiske på samma nivå som under 2020. Det faktisk fisket under 2020 har också visat att påståenden om minskade strömmingsbestånd (sillbestånd) i Bottenhavet är dumheter. 94% av kustkvoten har fiskats upp liksom 89% av hela kvoten. Nån brist på strömming finns i verkligheten inte alls och kustfisket har inte varit dåligt. Hela grundförutsättningenn för den så kallade förstudien är med andra ord felaktig. Det finns ingen brist på strömming för kustfisket.

Slutligen. Det finns inte ett enda exempel i hela världen på att pelagiska fiskar som rör sig över enorma områden kunnat skyddas med hjälp av fiskefria områden. Teoretiskt är det tänkbart att så kan ske men då måste områdena vara jättelika, superenorma. Det är inte på något sätt genomförbart i Bottenhavet. Hela förstudien saknar därför relevans för en bedömning av fiskefria områdens effekter på sillbeståndens (strömmingsbeståndens) storlek.

Att en del folk tror och tycker att ett fiskeförbud ute till havs i Bottenhavet skulle hjälpa upp situationen för ett sillbestånd som inte ens är hotat kan inte vara ett underlag för någon form av beslut om någonting. Ändå är detta egentligen det enda argument för ett fiskefritt område som den så kallade förstudien för fram.

Den producerade så kallade förstudien är ingen förstudie. Det är en politisk partsinlaga som helt saknar verklighetsförankring. Peter Bjerkesjö, Åsa Romson, Johan Sanne och Liisa Perjo från IVL Svenska Miljöinstitutet samt Hannah Doherty från Uppsala universitet vet helt enkelt vad de pratar om. De saknar helt enkelt nödvändig kunskap och kompetens för att göra en förstudie kring sill och fiskefria områden i Bottenhavet.

Läs mer:

 

Advertisements