Ett grundproblem med världens fiskeflottor är att de är alldeles för stora i förhållande till resursen som brukas, fisken i havet. Resultatet är överfiskning och kollapsande fiskbestånd, än här, än där. Även de nordiska fiskeflottorna dras med överkapacitet i form av allt för många fiskebåtar. Något som innebär problem med lönsamheten, förutom problemen med överfiskning. Tydligt kan detta illustreras av läget i det svenska räkfisket.
Införandet av individuella överförbara kvoter i Danmark har dock lett till en snabb minskning av fiskeflottan. Utvecklingen är likartad i Norge där det också finns ett system med individuella kvoter:
I 10-årsperioden 2002 til 2011 ble antall norske fiskefartøyer redusert med 4391, mens den danske flåten ble redusert med 1029. Dsse tallene illustrerer mest at den norske fiskeflåten er overlegent stor sammenlignet med den danske. Men reduksjonen i antall norske fartøyer utgjør hele 41,26 prosent, mens reduksjonen i dansk flåte utgjør 29,26 prosent.
Mye av reduksjonen i antall fartøyer i Norge skyldes at båter har blitt tatt ut av fiskeri og kvoterettigheter er solgt til andre fartøy. I Danmark har fiskebåteierne mottatt statlig støtte for å ta fiskefartøyer ut av fiske, samtidig som de har hatt fritt omsettelige kvoter. Til tross for at de danske reglene har vært mer lønnsomme for fiskere som har ønsket å trekke fartøyer ut av fiske og selge sine kvoter, har norske struktureringsordninger sannsynligvis gitt et bedre resultat. Det bør legges til at norske fartøyer i utgangspunktet har et totalt langt bedre ressursgrunnlag enn danske fartøyer.
Antalet mindre fiskebåtar har minskat mest, medan antalet riktig stora snarare ökat något de senaste åren. Det betyder att utvecklingen gått mot större och samtidigt lönsammare fiskeriföretag. Förutom antalet fiskebåtar så har dock också det totala tonnaget och den installerade motoreffekten minskat. Resultatet har alltså blivit minskad överkapacitet. I Sverige har en motsvarande utveckling också skett, men under senare år kanske främst inom det pelagiska fisket, det enda svenska fiske som har individuella överförbara kvoter. Räkfisket, kräftfisket och torskfisket brottas fortfarande med överkapacitet i form av för många båtar och lönsamhetsproblem i de allt för många fiskeriföretagen.
Isafold, en av de största pelagiska fiskebåtarna i Danmark.
Även i Norge och Danmark finns det dock fortfarande överkapacitet inom fisket trots den kraftiga minskningen av fiskeflottan som ägt rum:
Den store forskjellen i antall store fartøyer skyldes både at Norge har store pelagiske fiskerier, og store hvitfiskfiskerier i havområder som krever store fartøyer. I både Norge og Danmark har det blitt en kraftig forskyvning av fangstkapasitet fra mindre til større fartøyer. Eksisterende fiskeflåte i begge land har stor overkapasitet og vil kunne håndtere kraftig vekst i kvotene. I Norge, hvor det har vært en kraftig fornyelse av den pelagiske flåten i senere år, er det mange fartøyer som ikke er fulltrukturerte, det vil si at de ikke har maksimalt tillatt kvotegrunnlag. Denne grensen er satt av politiske årsaker og ikke med hensyn til fartøyenes reelle fangstkapasitet. I Danmark er det ikke de samme begrensningene på kvotegrunnlag for hvert fartøy, og det er opp til rederne å avgjøre når de har kjøpt opp nok kvoter til å utnytte fartøyets kapasitet maksimalt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiskeflottor, Minskande fiskeflottor, Överkapacitet, Fiskeriföretag, Danmark, Sverige, Norge, Fiske, Pelagiskt fiske
