Åter hemma i Göteborg efter besök hos min mamma på den ö där jag en gång föddes. Denna gång mötte jag först två män som var lekkamrater när jag var barn, Kent Sjögren och Mats Rossvik. Kent Sjögren brukar jag möta när jag är därute och honom har jag träffat till och från genom åren, men Mats Rossvik har jag inte säkert inte sett sen vi var sådär i 10-årsåldern. Naturligtvis kunde vi inte känna igen varandra, men vi blev presenterade för varandra av Kent. Det var trevligt.
Strax därefter mötte jag två äldre män (okej jag är väl också en äldre man, men inte så gammal): Ena dem tittade på mig ordentligt så jag stannade och frågade om han kände igen mig. De gjorde han inte, men jag tror ändå han gjord det då jag ser ut som en yngre kopia av min far. Mannen visade sig vara Bror-Helmer Olofsson, pappa till min ständige kompanjon som liten, Peter Olofsson. Min far var för det mesta sjöman, men en kort period var han på GG 515 Althea tillsammans med Bror-Helmer Olofsson. Pappa var inte delägare, men det var Bror-Helmer Olofsson, hans bror Bert-Arnold Olofsson och deras svärfar (de var gifta med varsin syster) Edvard Edvardsson.
Tidigt på morgonen innan jag åkte ut till Rörö kollade jag på Marinetraffic om någon större båt var hemma på Rörö. GG 764 Astrid låg då inne i hamnen. Det gjorde hon inte när jag kom ut. Det misstänkte jag eftersom jag nere vid älven i Göteborg sett GG 203 Ginneton gå ut efter flera dagar i hamn. Ginneton fiskar ofta ihop med Astrid. De befinner sig för närvarande inte heller speciellt långt från varandra en bit väster om Skagens udde. Det handlar dessutom om de enda stora stora snörpvadsbåtar som för närvarande finns i Sverige.
GG 203 Ginneton på väg ut från Frihamnen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Olofsson, Rossvik, Sjögren, GG 515 Althea, GG 764 Astrid, GG 203 Ginneton, Rörö, Fiskebåtar, Historia
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.