Slavarbete i den thailändska fiskeflottan

Tidningen Guardian avslöjar i ett reportage om den thailändska räk- och fiskindustrin att mycket av fiskmjölet som används till uppfödningen tillverkas av fisk som fångats av fiskebåtar med slavarbetskraft.

Foto: Thamizhpparithi Maari / Wikimedia Commons (CC BY-SA 3.0)

Kidnappade burmeser, laotier och kambodjaner tvingas arbeta 20-timmarsdagar under mycket dåliga förhållanden och utan betalning för att fånga den fisk som behövs till fiskmjölet:

Myint Thein doesn’t have much time to talk, so he tells us the basics. He paid a middleman two years ago to smuggle him across the border into Thailand and find him a job in a factory. After an arduous journey travelling through dense jungle, over bumpy roads and across rough waves, Myint Thein finally arrived in Kantang, a Thai port on its western, Andaman coast, where he discovered he’d been sold to a boat captain. “When I realised what had happened, I told them I wanted to go back,” he says hurriedly. “But they wouldn’t let me go. When I tried to escape, they beat me and smashed all my teeth.

For the next 20 months, Myint Thein and three other Burmese men who were also sold to the boat trawled international waters, catching anything from squid and tuna to “trash fish”, also known as bycatch – inedible or infant species of fish later ground into fishmeal for Thailand’s multibillion-dollar farmed prawn industry. The supply chain runs from the slaves through the fishmeal to the prawns to UK and US retailers. The product of Myint Thein’s penniless labour might well have ended up on your dinner plate.

I hela Thailand beräknas 500 000 människor arbeta som slavar, många av dem till sjöss på fiskebåtar. I thailändsk fiskindustri och fiskeri arbetar 270 000 migrantarbetare. Alla är dock inte slavarbetare, men många är det. Mord på slavarbetare är inte ovanligt. 59% av alla som arbetar inom fisket har sett någon arbetskamrat mördas.  Dessutom är det något som i praktiken sanktioneras av de inblandade ländernas regeringar. Staterna vill inte och kan inte upprätthålla lagen.

Det handlar om människohandel, trafficking, och olagligt slavarbete. Det handlar om stor omfattning och stora pengar:

Speaking on condition of anonymity, a high-ranking broker explained to the Guardian how Thai boat owners phone him directly with their “order”: the quantity of men they need and the amount they’re willing to pay for them.

“Each guy costs about 25,000-35,000 baht [£450-£640] – we go find them,” explains the goateed broker, who operates out of the industrial fishing and prawn-processing hub of Samut Sakhon, just south of the capital, Bangkok.

“The boat owner finds the way to pay and then that debt goes to the labourers.”

At various points along the way, checkpoints are passed and officials bribed – with Thai border police often playing an integral role.

“Police and brokers – the way I see it – we’re business partners,” explains the broker, who claims to have trafficked thousands of migrants into Thailand over the past five years. “We have officers working on both sides of the Thai-Burmese border. If I can afford the bribe, I let the cop sit in the car and we take the main road.

“This is a big chain,” he adds. “You have to understand: everyone’s profiting from it. These are powerful people with powerful positions – politicians.”

The price captains pay for these men is a extremely low even by historical standards. According to the anti-trafficking activist Kevin Bales, slaves cost 95% less than they did at the height of the 19th-century slave trade – meaning that they are not regarded as investments for important cash crops such as cotton or sugar, as they were historically, but as disposable commodities.

Fisket som bedrivs är inte heller miljövänligt. Det handlar om rovfiske där det som inte går att  sälja som matfisk säljs till fiskmjölsfabriker och slutar som foder inom räkuppfödningen. Risken att många fiskarter utrotas är mycket stor, dessutom förstörs livsvillkoren för fisk i haven, korallrev, yngelområden och annat. Vi har sett det io Europa, det sker idag på andra håll också. Värre och kanske än mer omfattande.

Själva räkuppfödningen är inte heller problemfri. Den är miljöförstörande då mangroveskogar huggs ner, den biologiska mångfalden hotas och det används för mycket antibiotika för att förhindra sjukdomar. Bar det faktum att fisk används till föda för räkor istället för att användas som föda till människor eller lämnas kvar i haven som föda till större fisk är sjukt och faktiskt ett resursslöseri.

Räkor från Thailand säljs i huvudsak i västvärlden. De är produkter av slavarbete. Den som köper jätteräkor uppfödda i Thailand eller nån annan del av Sydostasien bidrar till att slaveriet upprätthålls.  Dessutom bidrar den som köper räkor till att natur och stora biologiska värden går till spillo.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements