Kraftig minskning av den norska fiskeflottan sen 1995

Norge har en variant av  individuella överförbara fiskerättigheter (ITQ) även om det inte helt handlar om fri överförbarhet. Den norska fiskeflottan är indelad i två delar, kustfiskeflottan och havsfiskeflottan med olika delar av de norska kvoterna och helt åtskilda i regelverk och vid överföring av så kallade strukturkvoter. I kustfiskeflottan finns det begränsningar för fiskebåtarnas storlek:

Fartøyene i kystfiskeflåten begrenses av en maksimal lasteromskapasitet på 500 m2. Fartøyene under 28 meter er systematisert i fem reguleringsgrupper etter båtens lengde.

En strukturavgift på brutto fangstverdi gikk tidligere til et strukturfond som kunne benyttes til å utbetale kondemneringsstøtte for fartøy under 15 meter. Denne ordningen ble avviklet fra 2010. De frigjorte kvoteandelene ved kondemnering ble fordelt i den reguleringsgruppen det kondemnerte fartøyet tilhørte.

Fra og med 2004 har kystflåten med lengde mellom 15 – 27,99 meter med deltakerrett i adgangsbegrensa fiskeri, hatt tilgang til strukturkvoter. Det betyr at når et slikt fartøy kondemneres, kan kvotene i det adgangsbegrensa fiskeriet overføres til et eller flere andre fartøy. Kvoten avkortes med 20 prosent og fordeles på alle fartøy i reguleringsgruppen. Et fartøy kan ikke ha mer enn det dobbelte av fartøyets egen kvote som strukturkvote. Fartøyet som avgir kvote skal kondemneres. Strukturkvoten gjelder for et år av gangen.

Fra 2007 ble kystfiskefartøy i størrelsen 11 – 15 meter også omfattet av strukturkvoteordningen.

Fiskebåt

När det gäller havsfiskeflottan infördes strukturkvoter 2005:

Havfiskeflåten omfatter større fartøy som trålere, ringnotfartøy og store linebåter på 28 meters lengde eller mer. Fisket er organisert etter et begrenset antall konsesjoner.

Etter forskrift 4. mars 2005 fikk også havfiskeflåten tilgang til en strukturkvoteordning som erstattet tidligere enhetskvoteordninger. Som for kystflåten tillater strukturkvoteordningen overføring av kvoter for enkelte fiskeslag fra et fartøy til et annet. Eller fra et fartøy til flere andre fartøy.

For å benytte denne ordningen må avgivende og mottakende fartøy ha konsesjon eller deltakeradgang til det aktuelle fiskeriet. Det avgivende fartøyet skal kondemneres og alle tilleggskonsesjoner oppgis. Strukturkvotene tildeles for et år om gangen.

Regelverket ger möjlighet att överföra strukturkvoter mellan olika fiskebåtar. Strukturkvoter kan därför i praktiken sägas var en slags variant på indviduella överförbara kvoter. Det finns dock en mängd begränsningar i det norska systemet. Det är inte helt fritt att överföra kvoter mellan båtar i olika storleksklasser eller typer, inte heller är det fritt att överföra kvoter mellan båtar i norra Norge och södra Norge och det finns specialregler vad det gäller vissa fiskarter såsom räka, torsk, sej och kolja. Kungskrabba, säl och val omfattas inte av strukturkvotsystemet. Ett enda företag får inte heller ha mer än 10% av kvoten för en viss fiskart och det finns begränsningar för hur stor kvot en enskild båt kan ha liksom även andra begränsningar av antalet strukturkvoter som en fiskebåt eller ett företag kan inneha.

I havsfiskeflottan fanns också fram till och med 2004 ett system med kvoter som i praktiken också var individuella överförbara kvoter, så kallade enhetskvoter.

Den norska fiskeflottan har sen 1995 minskat rejält.  Mest har antalet riktigt små båtar minskat. 1995 fanns 10872 registrerade fiskebåtar under 10 meter, 2004 när strukturkvoter infördes fanns det 5043.  Minskningen har fortsatt efter införandet av strukturkvoter och 2012 fanns 3 419 fiskebåtar i denna storlek. När det gäller båtar mellan 10 och 11 meter har de istället ökat i antal medan båtar mellan 11 och 15 meter i längd minskat något i antal. De sistnämdna båtarna (11-15 m) berörs av strukturkvotsystemet.

Minskningen av antalet båtar tycks dock inte något större samband med strukturkvoter även om det kan tänkas att båtar som omfattas av systemet över tid får tillgång till större kvoter vilket ger ökad lönsamhet i fisket.

I kustfiskeflottan omfattas båtar över 11 meters längd av strukturkvoter. Mellan 1995 och 2005 minskade antalet båtar med en längd mellan 15 och 21 meter från 591 till 338, antalet båtar mellan 21 och 28 meters längd ökade däremot, från 183 stycken till 247 stycken medan de största båtarna med längder över 28 meter minskade i antal från 372 till 245. De sistnämnda båtarna på över 28 meters längd är de som ingår i havsfiskeflottan. När strukturkvoter infördes innebar det fortsatt minskning av antalet båtar som är under 21 meter långa, ökningen för antalet båtar mellan 21 och 28 meter förbyttes till en minskning och minskningen av antalet stora båtar över 28 meter i längd avstannade.

Strukturkvoterna tycks alltså i Norge delvis ha haft samma effekt som ITQ i det danska fisket. Dvs en förskjutning från mellanstora båtar till stora båtar. Men när det gäller de båtar som inte berörs av ITQ eller strukturkvoter, dvs är små, har Danmark haft en utveckling utan minskning av antalet båtar sen ITQ infördes medan det i Norge fortsatt varit en kraftig minskning av antalet små båtar även efter att strukturkvoter införts för de större båtarna. Minskningen gäller dock bara de allt minsta, inte de lite större båtarna inom det segment som inte berörs av strukturkvoter. I Danmark är förhållandet det motsatta. De minsta har inte minskat alls, däremot de något större. För de minsta båtarna (under 15 meter) finns det skrotningsbidrag i Norge. Det är sannolikt huvudorsaken till skillnaden mellan Danmark och Norge.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements