Vad är en levande kust?

Alla vill ha en kust som lever. En levande kust. Med fiskare, bad, fisk och vacker natur. Men levande kust är inte detsamma som ett friluftsmuseum. Levande kust innebär utveckling och förändring. Det måste alla förstå, ta till sig och verka för. Såväl myndigheter som andra.

Aktivt fiske är förstås väsentligt för upplevelsen av Bohuslän som ett levande landskap och för att smårorterna ska vara levande. Men fisket kan inte vara som på 1960-talet utan måste utvecklas. Det betyder att det blir färre fiskare, färre fiskebåtar och att fisket ser annorlunda ut. På vissa ställen, exempelvis i norra Bohuslän, betyder det ett kustnära fiske med mindre båtar som fiskar räkor, kräftor och fisk. I Göteborgs skärgård betyder det större båtar och modernt pelagiskt fiske, dvs fiske efter sill, makrill, skarpsill blåvitling, tobis etc långt ute till havs eller ibland nära kusten med de lite mindre pelagiska fiskebåtarna. Det skapar också ett levande samhälle med lokal service och annat som på Rörö. Service året runt och inte bara för badgäster och sommargäster under ena halvan av året. Det skapar underlag för varven i Rönnäng och på Öckerö och andra typer av underleverantörer. Det är naturligtvis tragiskt när det blir som på Knippla, inga fiskebåtar kvar och halverad befolkning sen 1960-talet. En ö som står nästan tom på vintern. Sådant kan undvikas om utveckling och inte musealt bevarande prioriteras.

Vad som dock inte innebär en levande kust är att omöjliggöra förändring och utveckling. Det är vad Havs- och vattenmyndigheten och politikerna gör när de aldrig får tummen ur när det gäller individuella överförbara fiskerättigheter i räkfisket, kräftfisket, torskfisket i Östersjön och fiskfisket i Västerhavet. Hindrar utveckling är vad kommuner som förbjuder förändring av sjöbodars användning. Den tid är förbi när sjöbodarna behövdes för fisket. Idag måste sjöbodarna användas till annat för att de olika småsamhällena längs Bohuskusten ska vara levande. Låt folk inreda sina sjöbodar, men förbjud uppsättning av staket och hinder för folk att gå ner till stränder och att använda sig av passager mellan sjöbodar. Samtidigt som kommunerna lättar upp på användningen av sjöbodar bör skyddet för strandlinjen i övrigt förstärkas. Det måste vara svårt att bygga nära strandlinjen på tidigare orörda kuststräckor och kustbitar.

En levande kust kräver utveckling. Turism kräver en förändrad kust, fler båtlinjer, hotell, vandrarhem. Kommunikationerna längs med kusten måste bli bättre. Det borde gå lätt att åka längs med kusten utan egen båt eller bil. Mellan Rörö och Marstrand. Mellan Göteborgs södra och norra skärgårdar, mellan Marstrand och Tjörn (Rönnäng, Klädesholmen), mellan Kyrkesund och Mollösund, mellan Ellös och Skaftölandet, mellan Lysekil och Sotenäset osv. Genom att tillåta användning av sjöbodar som sommarställen och till annat än vad de en gång byggdes för skapas ökat liv i många skärgårdssamhällen. En del kommer att bli turistfällor som Smögen, andra små paradis, en del fortsätter vara aktiva fiskelägen som exempelvis Rörö och Resö.

En sak är säker, en levande kust kan inte vara ett museum utan det måste vara en kust som utvecklas i takt med tiden. 1950-talet och 1960-talet med de vita fiskebåtarna är borta sen länge. Det finns ingen möjlighet att få det tillbaks. Det var då, idag skulle det vara musealt och allt annat än en levande kust. Idag är små fiskebåtar av plast och stora av stål. Idag är turismen viktigare och bör underlättas, idag behövs inte sjöbodarna för fisket utan kan användas till annat.

En levande kust betyder en kust so förändras, en kust där fisket moderniseras, där användningen av de gamla sjöbodarna utvecklas och där turismen underlättas och förbättras. Ett nytt ”societetshus” på Styrsö kanske? Ö-hoppning med färjor borde göras möjligt. Osv.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Levande kust, Sjöbodar, Strandskydd, Fiskebåtar, Fiskelägen, Turism, Bohuslän, Fiske, Kustfiske, Pelagiskt fiske