Australiska forskare har undersökt om industriell pelagisk trålning innebär några skador på den biologiska mångfalden i de områden där den utövas och har utövats länge. Forskningsprojektet handlar om huruvida trålning (med flyttrål) och backefiske efter tandfisk (tootfish) runt Antarktis skadat den biologiska mångfalden. Det har den inte. Ingen hade väl egentligen väntat sig det heller. Ingen direkt överraskning alltså.
Det är välkänt att pelagisk trålning, så länge som det inte överfiskas har små eller inga långsiktiga skadeverkningar på den biologiska mångfalden. Det har nu de australiska forskarna konstaterat efter att en undersökning pågått i nästan ett år med bland annat kameror fästade vid trålarna. Inte heller backor, vare sig det handlar om bottensatta backor eller flytbackor skadar bottnarna. Det har de australiska forskarna också konstaterat.
Vad undersökningen dock inte säger är nåt om är bottentrålning. En helt annan sak än flyttrålning (pelagisk trålning). Det är uppenbart, välkänt och välbelagt att bottentrålning skadar bottnarna, att bottentrålning med bomtrål skadar bottnarna mest. Bottentrålning av de australiska forskarna inte undersökt eftersom tandfisk fiskas med flyttrål (pelagisk trål) eller backor (långrev). I huvudsak med backor och bara i liten utsträckning med trål.
Trålning är inte en metod, utan kan nog anses vara två helt olika fiskemetoder, den ena problematisk, den andra oproblematisk. Tyvärr skiljer många debattörer, forskare, journalister och andra inte på de två. Som exempelvis när media konstaterar att bottnarna inte är skadade efter flyttrålsfiske och gör en sak av det. Bottnar kan inte skadas av flyttrålsfiske. Det är en teknisk omöjlighet och behöver inte undersökas. Något som förvirra och förvillar. Gör debatten svår och ibland helt obegriplig. Många av de största fiskebåtarna i världen fiskar pelagiskt, dvs utan att skada bottnar och biologisk mångfald. Det gäller alla riktigt stora svenska båtar och nästan alla riktigt stora danska båtar (undantaget är räktrålarna). I Norge är det mer komplicerat, för där finns det stora vitfisktrålare som använder bottentrål.
Så i Sverige och i många andra länder är det så att det inte finns nåt samband mellan storleken på båten och de skador den kan orsaka. Men detta förs många gånger helt oriktigt fram i debatten av miljörörelser och miljövänner. Många små och kustnära fiskebåtar använder bottentrål medan riktigt stora båtar oftast inte gör det. Inte heller är det så att en större båt behöver fiska mer. Är den jättestor handlar det om fabrikstrålare som bearbetar, fryser in fisken och förpackar ombord eller om pelagiska färskfisktrålare som har stora kyltankar som gör att de kan vara ute längre tid till havs och på så sätt minska bränsleåtgång etc.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Pelagisk trålning, Trålning, Backefiske, Backor, Forskning, Bottenskador, Biologisk mångfald, Pelagiskt fiske, Australien, Tandfisk, Antarktis, Sydatlanten, Indiska oceanen, Fiske
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.