Det svenska räkfisket plågas av överetablering och olönsamhet. Det finns 60 båtar när ett rimligt antal vore 10-20. Som ett resultat dumpas det räkor på ett olagligt vis. Sannolikt förekommer det även andra oegentligheter. Alla vet om problemen, men inget händer. Orsakerna till detta är två:
-
- Oenighet bland räkfiskarna. Främst mellan de i norra Bohuslän och de i Göteborgstrakten. De förstnämnda vill inte göra nåt annat än att förändra redskapen genom större maskor i räktrålarna. Denna hållning är helt orealistisk även om det var så att de större maskorna skulle innebära mindre olaglig dumpning. För den innebär inte minskad överetablering.
- De sistnämnda vill ha strukturella åtgärder liknande dem som genomförts i det pelagiska fisket. Där infördes individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ) vilket innebär att det går att sälja och köpa rätten till att fiska upp en viss kvot. I det pelagiska fisket ledde införandet av TFC till att överkapaciteten i det pelagiska fisket försvann och fiskeflottan halverades i antal. Sannolikt skulle effekten bli densamma i räkfisket. Detta är en metod som fungerar och som sannolikt är nödvändig.
-
- Passiv myndighet. Den ansvariga myndigheten, Havs- och vattenmyndigheten (HaV), är extremt passiv och gör ingenting. De vet om att det finns överetablering, överfiske, olaglig dumpning och lönsamhetsproblem i det svenska räkfisket, men gör ingenting. Det är i högsta grad oansvarigt.
- Forskare på myndigheten hävdar att det går att lösa problemen i räkfisket utan individuella kvoter, men det finns inga som helst belägg från något ställe på jorden där nån annan metod än TFC kan lösa överkapacitetsproblem inom fisket. ansvarig forskare är från norra Bohuslän, far med uppenbara osanningar och medverkar därmed till att läget i räkfisket och för nordhavsräkorna förvärras. Ju längre det dröjer med en lösning, ju svårare läge blir det för de numera rödlistade räkorna. HaV medverkar därför till att problemen med räkfisket förvärras.
En anledning till att fiskare i norra Bohuslän är mot införande av TFC är en oro för att arbetstillfällen ska försvinna. Att möjligheten till att ägna sig åt yrkesfiske ska försvinna. Det kommer det att göra, men det finns inget som tyder på att det blir de små båtarna som slutar med räkfisket. De som först och främst försvinner vid införande av TFC är de fiskebåtar och fiskeriföretag som har dålig lönsamhet. Något som inte gäller de minsta båtarna och inte heller några av de största båtarna inom räkfisket. Så de som försvinner i först hand blir stora och mellanstora båtar, men förstås även en del små.
Införandet av TFC inom det danska fisket, där det används överallt, visar också att oron är obefogad. Det har inte skett nån minskning av antalet båtar i de minsta storlekarna.
Myndighetens passivitet är desto märkligare. Det finns ingen som helst vettigt anledning till det. Därför är den enda tänkbara orsaken vänskapskorruption i förhållande till fiskare som inte vill införa lösningar som fungerar, dvs fiskare som är motståndare till TFC.
En minskning av räkfiskeflottan i Sverige är nödvändig. För räkans skull. Det kommer att innebära färre arbetstillfällen och minskat antal båtar. Det går inte att göra nåt åt och det är nödvändigt. Det borde vara dags för myndigheten lägger fram ett förslag om TFC inom räkfisket. Det är dags att göra nåt åt problemen inom räkfisket. För att minska konsekvenserna av detta kan en ökning av torskkvoterna i Västerhavet vara rimliga. Detta då det mesta tyder på att torskbestånden i Västerhavet är så stora att ett ökat fiske vore möjligt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Havs- och vattenmyndigheten, Torskvoter, Räkfiskeföretag, Räkfiskebåtar, Räkfiske, ITQ, TFC, Individuella överförbara fiskerättigheter, Fiske, Nordsjön, Skagerak, Bohuslän
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 svar på “Inga lösningar i sikte för räkfisket – två anledningar till det”
Kommentarer är stängda.