Fiskeriverksamhet måste vara lönsam

Om en fiskare ska ägna sig åt fiske på heltid krävs att det också går att leva på fisket. Fisket måste med andra ord ge tillräckligt för att betala löner och ge ett visst överskott som kan användas till nyinvesteringar. Ett fiske som bedrivs med förlust är inte långsiktigt hållbart för den yrkesfiskare som bedriver det. Fisket måste vara lönsamt helt enkelt.

Om fiskeriverksamhet inte är ekonomiskt givande och lönsam så innebär det att fiskare behöver lämna fiskeriet. Om de då har stora skulder så kan de inte lämna fisket då förutsättningarna för annat arbete är mycket små för personer som varit yrkesfiskare i hela eller större delan av sitt liv och är över 50 år gamla. De flesta fiskare är över 50 år gamla.

Inom det svenska räkfisket så hade nog i stort sett alla räkfiskeföretag varit olönsamma om fisket skulle bedrivits på ett helt lagligt sätt. Det finns alldeles för många båtar på en alldeles för liten kvot. Följden är en praxis där olagligheter pågår dagligen i syfte att uppgradera fångsten så att bara de räkor, kokräkor, som ger mest betalt landas. Sannolikt förkommer också landningar av räkor som inte redovisas överhuvudtaget för med de kvoter som svenska båtar har kan egentligen ingen båt bedriva ett lönsamt räkfiske om de håller sig inom kvoten.

Danska båtar har en kvot på cirka 250 – 300 ton per båt och år. De danska räkfiskeföretagen uppvisar ingen superlönsamhet. Många av de danska båtarna har fiskat upp hela eller nästan hela sin kvot för 2014.  En svensk båt har en genomsnittlig kvot på 20-25 ton per år. Ingen båt landar officiellt mer än 50 ton. Många svenska båtar har inte fiskat upp sin kvot ännu. Förhållandena inom det svenska räkfisket är inte rimliga.

Svenska och danska båtar fiskar i exakt samma fiskevatten. De ligger bredvid varandra. Danska båtar landar ungefär 70% råräka och 30% kokräka i snitt. Svenska båtar landar snarare 70% kokräka och 30% råräka. Dessa skillnader är inte rimliga.

I Sverige finns det cirka 60 fiskebåtar med tillstånd att fiska räka. I Danmark 10 båtar. Totalkvoten i Danmark är dubbelt så stor som den svenska. Det är uppenbart att det är nåt fel vad det gäller det svenska räkfisket.

Havs- och vattenmyndigheten är uppenbart medvetna om att det inte kan stå rätt till i det svenska räkfisket. De kan läsa siffrorna (som kommer från dem själva) precis som jag kan läsa dem.  Ansvariga personer och forskare på Havs- och vattenmyndigheten stoppar uppenbarligen huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Men de vet att allt inte står rätt till i räkfisket. Ändå gör de inget.

Det finns en kraftig överkapacitet och överetablering i det svenska räkfisket som leder till olaglig praktik i räkfisket. Den enskilde fiskaren som vill kunna leva på fisket har inget val då denne inte har de förutsättningar som krävs för att kunna lämna fisket utan att få ekonomiska problem. Enda sättet att kunna lämna räkfisket och ha en viss ekonomisk trygghet i framtiden är om fiskarna får möjlighet att sälja sina kvoter och båtar. Då kan de betala sina skulder och eventuellt också få pengar över.

Det enda kända fungerande sätt som finns för att minska fisketrycket inom fisket är dessutom justa att införa fiskerättigheter (kvoter) som kan säljas och köpas. Så gjordes för att lösa problem med dålig lönsamhet, överetablering och olaglig fiskeripraktik inom det pelagiska fisket (fiske efter sill, makrill, skarpsill, tobis, blåvitling etc). På tre år halverades den pelagiska fiskeflottan och fisket blev lönsamt. Samtidigt försvann också olagliga landningar och fiskerimetoder som enligt de flesta jag pratat med förekom ganska flitigt, framförallt på 1980-talet och delar av 1990-talet. Det pelagiska fisket är numera långsiktigt hållbart och ekonomiskt lönsamt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements